Under Almedalsveckan uttryckte nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) hot, hat och hets. Dessutom brukade de våld mot politiskt engagerade medborgare. Det är inte första gången. Men nazisternas våld och hot har nått en ny nivå. Demokratin attackerades när dömda mördare, våldsverkare och hatare gick runt och filmade och trakasserade.

Med Patrik Oksanens kloka formulering (ÖP 9/7 2018): ”Det som hände på Gotland är en vedervärdig försmak för vad som kan vänta till hösten. Efter valet lär en utökad våldskampanj från NMR vänta; där måltavlorna i stort sett är de samma som i Almedalen; judar, politiker, akademiker, journalister, debattörer och hbtq-aktivister”.

Nu räcker det. Det är dags att förbjuda rasistiska organisationer som NMR och liknande rörelser.Peter Nobel, tidigare diskrimineringsombudsman med mera, har sedan länge kritiserat att organiserad rasism fortfarande tillåten trots att Sverige anslutit sig till FN:s konvention från 1965 mot alla former av rasdiskriminering (UNT 7/8 2013).

Men även om frågan om förbud är juridisk är den mycket mer än så. Det finns moraliska, demokratiska och säkerhetsmässiga skäl att förbjuda rasistiska organisationer. För när engagerade medborgare hotas till tystnad – och ibland även till livet – av organiserade våldsverkare och när polisens våldsmonopol systematiskt utmanas är det nödvändigt att det demokratiska samhället försvarar sig.

Under senare år har jag forskat kring säkerhet och demokrati i Mali och Burkina Faso – länder som trots demokratisering drabbats av säkerhetsproblem.Spektakulära terroristattentat har förekommit i Ouagadougou och Bamako, liksom kidnappningar. De drabbade är ofta engagerade medborgare i lokalsamhället: borgmästare, lokalpolitiker, skollärare och statsanställda samt gendarmer och poliser.I juni började vi en studie av ”säkerhet underifrån”, det vill säga hur vanliga människor uppfattar, hanterar och påverkas av säkerhetsproblem i Burkina Faso. Vi intervjuar såväl människor som drabbats av terrorism som lokala ledare. Hur hanterar de hot, osäkerhet och rädsla? Hur skyddas demokratin? En sak som återkommer i våra intervjuer är vikten av att stå upp för ett tolerant och öppet samhälle.

Tisdagen den 3 juli kom jag hem till Uppsala för att dagen efter fortsätta till Almedalen och delta i ett seminarium om hur biståndet kan stärka demokratiska processer i mottagarländer.

Hur kan demokratin försvaras när det demokratiska utrymmet i världen krymper? Seminariet handlade företrädesvis om demokratin i afrikanska länder, men påverkades av nazisternas attack på den svenska demokratin några meter bort i Almedalen.

På onsdagskvällen lyssnade jag på Annie Lööfs tal och blev illa berörd av nazisterna i NMR som försökte störa henne. Efter talet och några kvarter bort stötte jag på ett 40-tal personer med vita T-shirts på vilka det stod ”Nordiska Motståndsrörelsen”. De vandrade tyst i grupp och filmade de människor som kom nära dem. Det var lugnt men spänt. Några kvinnor gick tätt efter. Själv följde jag efter på avstånd.

Under nazisternas vandring genom Visby syntes ingen polis till. Det verkade inte heller finnas några civila spanare. Vid Södertorg stannade gruppen och satte upp klistermärken. Två kvinnor som följt efter nazisterna gick då fram med en regnbågsflagga. Reaktionen blev våldsam. En av kvinnorna blev omringad och slagen av ett tiotal nazister och sedan upptryckt mot en lyktstolpe. Stämningen var hätsk.

Många människor var upprörda och undrade var polisen var. Själv ringde jag till polisen: ”Det är farligt”, sa jag, ”ni måste komma hit”. Tio minuter senare, vid Österport, misshandlades den andra kvinnan med regnbågsflaggan. Civilpolis var då på plats och grep gärningsmannen.

De här händelserna berörde mig djupt. Hur kan vi tillåta att nazister hotar och hatar, trakasserar och brukar våld? Hur kunde Gotlandspolisen göra en så katastrofal felbedömning?

Men i stället för att enbart se till juridiken måste den moraliska, demokratiska och säkerhetsmässiga nödvändigheten av ett förbud mot organiserad rasism diskuteras.

För det första är det moraliskt orimligt att tillåta organisationer som systematiskt angriper grupper av medborgare – judar, politiker, akademiker, journalister, debattörer och hbtq-aktivister, för att tala med Oksanen – med hat, hot och våld. Syftet är att skrämma och tysta, ett beteende som är en antites till ett öppet, tolerant samhälle. Det är en moralisk nödvändighet att vägra att enskilda grupper blir måltavlor för organiserade nazister.

För det andra är det nödvändigt att det offentliga rummet och det demokratiska samtalet tryggas. Demokratin kräver trygghet – att människor kan uttrycka sina åsikter och debattera utan risk för repressalier och trakasserier – medan nazisterna vill tysta och skrämma.

För det tredje är det en säkerhetsmässig nödvändighet att organiserad rasism förbjuds. När nazisterna kan hota och hata sprids osäkerhet och rädsla i samhället. Medborgare känner sig inte längre trygga. På sikt undergrävs förtroendet för polis och andra rättsvårdande myndigheter.

Slutsatsen är att demokratin är under attack och måste försvaras. Därför är det helt nödvändigt att förbjuda rasistiska organisationer. Nu verkar det som om riksdagens partier skulle kunna enas om ett förbud. I fredags meddelade regeringen att den vill förbjuda rasistiska organisationer och hänvisar till en paragraf i regeringsformen (SVT 13/7 2018). Samtidigt menar Jan Scherman och Robin Enander (SvD 10/ 2018) att ”Det rimliga är att börja använda de lagliga möjligheter som finns, men som polisledningen valt att misstolka”.

I Almedalen attackerade nazisterna engagerade medborgare och det offentliga samtalet, det vill säga demokratins kärna. Det är just handlingarna – att en organisation systematiskt hotar och hatar, hetsar och misshandlar – inte åsikterna, som kräver att rasistiska organisationer förbjuds.

Sten Hagberg

professor i kulturantropologi, Uppsala universitet