Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

I väntan på vård

Idag var jag återigen på Akademiska Sjukhuset. Det gick inte så bra.

 I dag hade de nämligen ”glömt bort mig”. Det innebar att jag satt på en stol i en korridor och såg andra patienter komma och gå. I en timma. Sedan dristade jag mig att fråga ” en personal” vad som hänt. Då visade det sig att man tydligen har två, eller tre, parallella bokningssystem och ja, sekreteraren, hade liksom tappat bort mig.

Ett undersöknings om brukar ta en halvtimma tog drygt två timmar.  Som belöning för mitt tålamod hade jag då erhållit en parkeringsbot på 500 kronor.

 Med anledning av denna lilla erfarenhet har jag några frågor:

 1/ Varför tar ingen ett personligt ansvar när en patient blir sittande under en längre tid i ett väntrum? Och frågar henne/honom vart hon skall? När alla andra patienter kommer och går?

 2/ Varför får jag som enskild patient betala 370 kronor om jag glömmer bort att komma på ett läkarbesök, men när Sjukhuset begår samma misstag så kostar det dem inte ens en ursäkt? Än mindre ersättning för parkeringsboten.

 Och om ni nu tycker at jag gnäller om parkeringen så vill jag slutligen berätta vad personalen i kassan suckade när jag kom till mottagningen. – Ja, alla verkar ha sina hemska parkeringshistorier att berätta. Det är kaos varenda dag.

 Visst, det skall bli bättre, men till dess kanske man kan få be om lite flera parkeringar för rörelsehindrade? På ett sjukhus?

Nå, det var bara det. Vården kan vi prata om nästa gång.

 

 

 

Denna dag ett liv

"Will you still feed me

will you still need me

when I´m sixtyfour?"

Det slumpade sig så att jag "firar" min 64 födelsedag - på Akademiska Sjukhuset. Mitt tredje hem. Och passande nog med provtagning på Transplantationsmottagningen. Som gett mig många extra år.

Det är väl också ett svar på frågan #vadfanfårjagförskatten?

Nu hoppas jag bara att provsvaren är ok, så jag kan se fram emot något år till...

Gevägen till moderskärlek?

Föräldrakärlek. En högst vetenskaplig förklaring till en arts framgång i det evolutionära spelet. Var det genom att låna gener ifrån ett virus som våra förfäder ( för 300 miljoner år sedan) la grunden till i vart fall den nära relationen mellan honan och ungen? Det är den fantasieggande teorin i del två av den japanska TV-serien "Utvecklingens språng" som sändes på SVT ikväll. Parallellet med Sveriges kvalmatch i fotboll så många kan ha missat den!

Berättelsen hur ett retrovirus kippper in några av sina arvsanlag i ett tidigt däggdjur och ger upphov till moderkakan och förmågan att härbergera ett foster i livmodern är värt att ta del av. Fundera sedan över påståendet med "onaturlig genmanipulation" enskilt eller i grupp.

En annan förändring av genomet gav däggdjuren förmågan till det som gav dem deras namn - att ge mjölk åt sina ungar.

Den nya genetiken ger oss onekligen helt nya verktyg för att förstå evolutionen bättre. Filmen ligger på SVT play. Se den gärna!

Och eftersom vi just firat fars dag. En känd apforskare, Frans de Waal, brukar påpeka att det som skiljer människan ifrån alla de andra människoaporna är att hanen tar aktiv del i vården av barnen.

Genvägen till rättvisa?

Oskyldigt dömda som räddats ifrån dödstraffet. Historiska reliker som inte var vad man trodde, ja, det var mycket som professor Marie Allen hann med i sin föreläsning i går kväll på Uppsala Stadsbibliotek.

 

 Centralt i alla berättelserna är förstås DNA-spåren. Numera kan kriminalteknikerna få fram tillräckligt med sådana spår till och med ifrån ett fingeravtryck! Och ett hårstrå i en bok kan räcka för att bekräfta historiska påståenden, eller för att avslöja falska kranium!

Fiktionen i kriminalserier som CSI har nästan blivit verklighet. Och nästa steg är, enligt Maria Allen, att vi också kan utläsa hur gärningsmannen ser ut med hjälp av de DNA spå vi kan säkra på brottsplatsen.

Se hela föreläsningen här!

 

Den bok jag pratade om i går heter ”Evolutionen och jag” av Johan Frostegård. Mer om den senare.

Ber också att få återkomma med svar på frågan vilka böcker som ger en populär orientering över de senaste årens forskning kring genetik och DNA.

 

Slutligen, gårdagens föreläsning var den sista för terminen. Men vi hoppas att kunna komma tillbaka med en fortsättning i vår.

 

En syn på GMO

I veckans avsnitt av Vetenskapens Värld ( Utvecklingens Språng 1)  i SVT presenteras en teori om hur det gick till när ögon uppkom i evolutionen. Det är en överraskande och spännande historia där gener ifrån mikroorganismer infogas i maneter (!).

Något som efter många miljoner år leder fram till dagens avancerade ögon hos ryggradsdjur som exempelvis människan.

Historien visar bland annat att gener kan föras ifrån växtriket till djurriket och hur naturen ibland bedriver en smått hisnande genmanipulation! Helt "naturligt".

För den som är intresserad av genetik och evolution  är detta ett högst intressant kapitel i livets tillblivelse på jorden.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Redaktionella bloggar

Sport

Kultur & Nöje

Fler bloggar

Stadsdelsbloggar

Uppsalavimmel.se