Trafiksäkerhet Under de senaste tio åren har gatunätet i Uppsala bearbetats för att uppnå minskad framkomlighet till förmån för en vackrare gatumiljö.

Flera av ändringarna är säkert estetiskt tilltalande, men på många punkter har ändringshysterin skapat stora trafikfaror och försämrad miljö i form av trafikstockningar och luftföroreningar.

Som exempel vill jag lyfta problemet med busshållplatser som placerats ute i körbanan i syfte att hindra bakomvarande trafik. Visst fungerar detta men bara i kanske 50 procent av fallen. Jag och många med mig kör helt enkelt om den stillastående bussen i mötande körfält. Detta är knappast den lösning som trafikplanerarna tänkt sig!

Borttagna övergångställen har blivit vardagsmat. På till exempel Östra Ågatan mellan S:t Olofsgatan och Islandsbron, finns endast två övergångställen – ett i vardera änden av denna mycket trafikerade sträcka.

På övriga platser där fotgängare ofta korsar gatan, till exempel vid Gamla Torget, Drottninggatan, Västgötaspången och Bangårdsgatan har gatumiljön utformats så att många fotgängare tror att det är ett övergångställe. Detta leder till farliga situationer och osämja mellan bilister, cyklister och fotgängare!

En annan korsning som ”förädlats” den senaste tiden är Nedre Slottsgatans anslutning till Drottninggatan. Även här har säkerheten fått stå tillbaka till förmån för någon form av estetik! Gatukontoret har helt enkelt slopat övergångstället på Nedre Slottsgatan närmast Drottninggatan vilket naturligtvis skapar förvirring hos de fotgängare som inte förstått ”förädlingen”.