Vi är nu inne på det femte året av det andrum som regeringen begärde när de 2015 beslutade om en rad åtgärder för att kraftigt minska antalet personer som sökte asyl och beviljades uppehållstillstånd här. Detta andrum skulle i sin tur användas för att förbättra kapaciteten i mottagandet. Vi var många som hoppades att det skulle innebära stora politiska reformer för att förbättra integrationen. Så blev det inte riktigt.
I stället är vi nu inne på det femte året av kraftmätningar mellan partierna om vem som egentligen kan vara den tuffaste gränsvakten. I onsdagens Aktuelltsändning i SVT fick vi för femtioelfte gången se Socialdemokraterna och Moderaterna stå och debattera om vem som var bäst på att stoppa invandringen. Morgan Johansson (S) gick ut starkt med att Socialdemokraterna faktiskt minskat asylinvandringen med 90 procent. Ulf Kristersson (M) replikerade att regeringen inte kunde garantera att den skulle fortsätta minska kommande år, men det kunde minsann han.
Johansson kontrade då med att invandringen faktiskt var ännu mer generös (läs: ansvarslös) när Moderaterna styrde. Kristersson halade fram sitt ess ur rockärmen – att Socialdemokraterna ändå inte kommer kunna vara tillräckligt tuffa eftersom de regerar ihop med Miljöpartiet.
Dagen därpå visade Jimmie Åkesson var det invandringskritiska skåpet skulle stå när han på DN debatt redovisade sitt partis förslag som naturligtvis var ännu mer långtgående. Bland annat vill de utvisa brottslingar även om det finns verkställighetshinder (tex att de riskerar tortyr eller döden), att asylsökande ska avvisas vid gränsen utan att deras skyddsbehov prövas och att det ska bli helt omöjligt att få permanent uppehållstillstånd.
Denna diskussion behövs också, såklart. Migrationspolitiken måste vara långsiktig, hållbar och tvära kast likt det som hände 2015 måste undvikas. Men oavsett hur stram linjen blir kommer det inte att lösa de integrationsutmaningar Sverige står inför. Det går att ha en lyckad invandring även om den är stor och det går för all del att misslyckas med invandringspolitiken även om invandringen är liten. Det stora problemet är att vi har låtit arbetslöshet och segregation bita sig fast, inte att människor som vill göra rätt för sig söker sig hit för ett liv i frihet.
I mycket högre grad än idag borde debatten handla om hur vi kan vi kan hjälpa alla dem som redan idag fastnat i utanförskap, och hur de som kommer hit i framtiden snabbare kan komma in i samhället. Det är trist att denna viktiga diskussion så ofta hamnar i skymundan av politikernas tävlan i vem som kan vara den ivrigaste invandringsskeptikern. Ytterligare minskad invandring i sig kommer nämligen inte att lösa integrationsproblemen. Det kan de senaste fem åren av andrum vittna om.