Om tre veckor kommer beskedet alla svenskar väntar på. Inte det om att anställda i hemtjänsten har fått skyddsutrustning samt utbildning i hur den ska användas. Nej, det som efterfrågas är Folkhälsomyndighetens (FHM:s) bedömning om huruvida man ska få kliva på Gotlandsbåten till midsommar, eller åtminstone i juli. Och hur blir det med klippbadet på Västkusten eller drömvandringen i Sarek?
Det här är inte en övning i att ge dåligt samvete, genom att ställa futtiga semesterplaner mot människoliv. Att samhället misslyckats med att ta hand om de allra äldsta och svagaste medborgarna under coronakrisen är alltmer uppenbart. Men haveriet kopplas betydligt mer till organisation, resurser och senfärdigt agerande, än till beteendet hos den yngre och friskare delen av befolkningen.
Att göra upp framtidsplaner är livet, det som skiljer människan från övriga däggdjur om man ska vara krass. Att hålla sig vid liv, i karantän eller med olika grad av restriktioner, är någonting annat, även om det sker tillsammans med nära och kära. Sedan behöver inte alltid planerna bli av. Kanske blev det för dyrt i år?
Världshälsoorganisationen WHO varnade i går för en våg av psykisk ohälsa i pandemins spår. Hela samhällets mentala hälsa påverkas, enligt Devora Kestel, chef för avdelningen för psykisk ohälsa. ”Isoleringen, rädslan, osäkerheten och den ekonomiska turbulensen är faktorer som kan orsaka psykiskt lidande”, säger hon (TT 14/5).
Effekterna blir naturligtvis än värre i länder med en total lockdown. Men det är bara en gradskillnad. Alla jordens invånare är för närvarande indragna i ett psykologiskt experiment utan slutdatum, som i slutändan kommer att ha kostat miljoner liv. Dödstalet för virussjukdomen kommer att lysa i rött, uppdaterat dag för dag som det har blivit. Men dödstalet för ansträngningarna för att undvika coronaviruset, det förblir okänt.
Fortfarande dör 70 personer om dagen i genomsnitt av covid-19 i Sverige, många fler än i övriga Norden sammanlagt. Polens premiärminister anklagade häromdagen Sverige för att ha en darwinistisk strategi, alltså den starkes överlevnad. Han är inte ensam om att ställa önskan om personlig frihet mot människoliv.
Men om det handlar om att ställa liv mot liv? Ett mänskligare liv har åtminstone delvis mycket lite att göra med skydd av riskgrupper. Kopplingen finns där och uppoffringar krävs. Det blir ingen vanlig sommar, som statsministern uttryckte det. Men att undra när man kan gå ut, träffa folk eller åka bort, det är i högsta grad mänskligt. Det handlar om hela samhällets mentala hälsa.
