– Åk mot Torstuna från Enköping. Ta av efter 17 km vid skylten Vittinge och efter 300 m ser ni ett gult boningshus med en röd ladugård. Ni är framme.

Beskrivningen EP:s reportageteam fått från Caroline Magnusson och Kristoffer Emanuelsson visade sig stämma.

– Vi sökte på Hemnet efter en bondgård, eller åtminstone en plats på landet att odla grönsaker, att ha några höns och bli åtminstone något litet självförsörjande.

Artikelbild

| Caroline Magnusson är barnledig från jobbet på ett IT-företag i centrala Stockholm, men intygar att det går utmärkt att pendla från Torstuna till huvudstaden.

Kristoffer har baby Lea i en sjal knuten på bröstet, just inkommen från gårdsplanen där Caroline strax avslutar jobbet med att skrapa fönster. Ett led i det ständigt pågående renoveringsarbetet.

Så sent som för ett och ett halvt år sedan lämnade Kristoffer och Caroline sin lägenhet i Årsta.

– Plötsligt fick vi nog. Vi skulle bygga en skohylla, som inte ville passa. Vi sågade brädor på köksbordet, där det i trängseln redan låg en trave böcker. Nej, det gick inte. Och nu är vi här.

Riktigt så enkelt var det nog ändå inte. Vi får en berättelse som går tio år tillbaka i tiden. Fyra år innan paret träffades.

Artikelbild

| Familjen Emanuelsson/Magnusson har nyligen utökats med dottern Lea, två månader.

– Kristoffers mamma har alltid hållit på med odlingar i hemmet på Tynningö. Så han var redan inne på det spåret, berättar Caroline.

– Själv har jag alltid gillat att kajka, vandra och rida. Kort sagt att vara utomhus.

Artikelbild

| På brandsäkert avstånd från boningshuset ute på en åker, finns den gamla smedja som både Kristoffer och Caroline gärna vill sätta i stånd efter många års förfall. Kristoffer Emanuelsson har ingen erfarenhet av smide, men lockelsen att få igång den gamla smedjan är stor.

– När vi flyttade ihop för sex år sedan skaffade oss en kolonilott när 44 kvadratmeter blev alltför instängt, men det förslog inte långt det heller.

Idag har paret svängrum nog:

Artikelbild

| Hönsen kommer liksom grisarna att få dela med sig av gårdens stora ytor. Närmast av gäss och får – och, möjligen längre fram - av en arbetshäst.

Mangårdsbyggnad, ett gult hus i 1,5 plan byggt i trä 1937 plus en hel del andra byggnader på gårdsplanen och de egna åkrarna. Kristoffer:

– Vi har naturligtvis satt namn på allesammans; hönshuset, drängstugan, ladugården, ladan, vedboden, garaget och smedjan.

Artikelbild

| Grisarna ska ha sitt morgonmål. Kristoffer Emanuelsson har som morgonrutin att se till både grisar och höns.

Smedjan?

– Finns på åkern här bakom, på brandsäkert avstånd från de andra husen. Vi ska sätta den i stånd som ett långtidsprojekt, säger Caroline.

Artikelbild

| Boningshuset är renoverat i omgångar. Inga brådskande åtgärder för dagen. Kristoffer, med Lea i knät, och Caroline kan koncentera sig på att rusta upp uthus och ladugård.

Frågan kommer helt naturligt – kan någon av er sköta en ässja?

Svaret lika enkelt:

Artikelbild

– Nej, men det mesta kan vi läsa oss till. Vi är vana vid att plugga. Det är så det fungerar för oss. Med renoveringen, med grisarna, hönsen och allt annat. Vi läser på. Och räcker inte det finns alltid grannarna att fråga.

För bara ett par månader kom Lea till världen – och mycket förändrades. Kristoffer:

Artikelbild

– Vi lär oss efterhand att ha Lea med oss när vi jobbar med djuren eller renoverar, men visst – vi hann mer tidigare trots att vi båda arbetade heltid.

– Jag var anställd på en IT-firma vid Karlaplan i Stockholm. Nu har jag sagt upp mig för att jobba på gården.

Artikelbild

Caroline, som också hon arbetar i IT-branschen, har inga andra planer än att återgå till sitt lönejobb – när barnledigheten går ut.

Både Caroline och Kristoffer bedyrar att det fungerat alldeles utmärkt att pendla mellan Torstuna och centrala Stockholm.

Artikelbild

– När vi började leta efter en plats på landet, drog vi en cirkel på kartan med radien två timmar från jobbet. Torstuna är helt perfekt. Bara halvvägs jämfört med vår plan.

– En kvart från gården till Resecentrum i Enköping, snabbtåget till Stockholm. Om allt funkar är vi på Centralen strax under timmen. Perfekt.

Artikelbild

Men det finns väl något som heter vinter och snö?

– Vägarna här omkring plogas riktigt bra, om vi inte är alltför morgontidiga till tåget. Men problem? Nej, bara en faktor att räkna med som så mycket annat i vardagen här.

Artikelbild

Caroline:

– Vi har lärt oss planera på ett annat sätt. Om mjölken tar slut, så är den slut. Inte bara att gå till affären runt hörnet som i Årsta. Men just det här är vad livet på landet handlar om för oss.

Artikelbild

– Vi vill vara så självförsörjande som möjligt. Vi odlar exempelvis alla grönsaker vi behöver, morötter, majs, pumpa, rödbetor, potatis, tomater, sallad…

Med bara en fast inkomst tills vidare, kommer ni att klara ekonomin med alla de ombyggnader och satsningar som ni gör härhemma?

Artikelbild

– Snart har vi bredband här och möjligen kan jag jobba som IT-konsult hemifrån. Vi lever billigt, precis som vi är vana vid från studentåren, säger Kristoffer.

– Vi odlar så mycket själva. Det påverkar naturligtvis ekonomin positivt. Kanske blir det också får och ankor vid sidan om höns och grisar, som ytterligare ett steg i vår vilja att bli mer och mer självförsörjande, säger Caroline.

Artikelbild

När det är mörkt, blåser och regnar på tvären, i något läge har ni väl ändå ångrat flytten ut på vischan?

Svaret kommer blixtsnabbt, från de båda:

– Inte en enda gång. Inte hittills i alla fall.

Innan vi skiljs åt berättar Kristoffer om idén att längre fram skaffa en arbetshäst, kanske en nordsvensk, för arbetet i skogen. Och tänk, jag tror att också hästen blir en verklighet. I Källinge tycks inget omöjligt.