Uppsalabon Björn Smedbys 88-åriga hustru lider av en demenssjukdom och får växelvård. Det innebär att hon två veckor i månaden bor på Ebbagården, ett demensboende i centrala Uppsala där hon är väl hemmastadd efter att ha vistats mycket där de senaste åren.

Men kommunen har beslutat sänka ersättningen till Ebbagården med 10 procent, därmed finns risken att entreprenören drar sig ur och Björn Smedbys hustru måste flytta.

– Det känns väldigt oroande. Demenssjuka personer är beroende av att vistas i en invand miljö och kan försämras av att flyttas runt, framhåller Björn Smedby, som är pensionerad läkare.

Artikelbild

| Äldreboende. Ebbagården på Kungsängsgatan i Uppsala står utan avtal med kommunen från första april om parterna inte lyckats komma överens tills dess. På bilden Björn Smedby vars hustru bor på Ebbagården.

Enligt den ideella stiftelsen Samariterhemmet som driver Ebbagården skulle en 10-procentig krympning av ersättningen innebära rejält försämrad vårdkvalitet.

–  Vi skulle förlora 3 miljoner kronor om året vilket innebär en minskning motsvarande sex heltidstjänster. Vi kan omöjligt bibehålla den höga standarden på vår demensvård med den ersättningen, säger Lennart Lindgren, chef för Diakonistiftelsen Samariterhemmet.

Hittills har Samariterhemmet vägrat gå med på de sänkta ersättningarna. Avtalet mellan kommunen och Ebbagården löper ut den första april och alla 33 boende står inför hotet om flytt ifall inte en lösning tagits fram tills dess.

Enligt Lennart Lindgren har Samariterhemmet begärt att kommunen förlänger Ebbagårdens avtal till sommaren för att skapa en tidsfrist men fått nej.

Artikelbild

| Anhörig. Björn Smedby, vars hustru bor på Ebbagården i Uppsala, är en av flera anhöriga som vänt sig till äldrenämnden och ifrågasatt beslutet om lägre ersättning.

Carina Juhlin, direktör vid äldreförvaltningen, uppger att kommunen ansvarar för de boende på Ebbagården om avtalet upphör. Frågan är vart de demenssjuka personerna ska ta vägen vid en eventuell flytt.

– Vi står inte med en massa tomma platser och det kan bli svårt att få fram tillräckligt många på bara en månad, säger Carina Juhlin.

Enligt Carina Juhlin kunde en möjlig lösning vara att kommunen tills vidare hyr in sig i Ebbagårdens lokaler och driver verksamheten i kommunal regi.

Situationen försvåras av att även äldreboendet Andreas And med 29 omvårdnadsplatser står inför ett liknande scenario. Inte heller det ideellt drivna Andreas And har accepterat ett nytt avtal med lägre ersättning.

Också i det fallet upphör kontraktet den första april vilket kan leda till en flytt av de äldre.

Vid sidan av Ebbagården och Andreas And berörs fem äldreboenden i Uppsala som drivs av privata företag, bland annat Vardaga och Attendo. Den gemensamma nämnaren för samtliga dessa sju boenden är att de ersätts enligt reglerna för LOV, lag om valfrihetssystem.

Kommunen anser att kostnaden för LOV-boendena är alldeles för hög jämfört med andra driftsformer. Carina Juhlin uppger att ett äldreboende som kommunen driver i egen regi, och som inte omfattas av LOV-modellen, har en ersättning på 1 431 kronor per vårddygn. Det kan jämföras med att LOV-ersättningen var 2 029 kronor per vårddygn innan den 10-procentiga sänkningen.

För de fem LOV-boenden som drivs av privata företag löper avtalen med kommunen ut först i juli. Kommunen har tecknat nya LOV-avtal med ett par av de privata företagen, i övriga fall pågår diskussioner.

Till skillnad från Ebbagården och Andreas And tar de privata företagen ut vinst. Carina Juhlin tror att de privata företagen inte behöver sänka kvaliteten på sin äldreomsorg, även om LOV-ersättningen minskar med 10 procent, och menar att det fortfarande finns utrymme att göra vinst.