Totalt har 1 149 personer besvarat UNT:s bostadsenkät, där vi frågat hur man ser på byggandet i Uppsala. 59 procent av dem anser att det byggs för trångt i Uppsala. "Ett elände för de boende, samtidigt som Uppsalas särart och charm försvinner" menar en läsare. "Ingen harmoni, bara maximerat antal bostäder/kvm" skriver en annan. Även många som är positiva till att det byggs mycket är kritiska till att det byggs så tätt: "Jag vill gärna se Uppsala växa till en modern storstad. Men på många håll där det byggs nytt står husen för tätt. Den trängseln kan vi komma att ångra i framtiden" som en person uttrycker det.

Läs mer:Många kritiska till växande Uppsala

Läs mer:"Viktigt Uppsala förblir en liten storstad"

Artikelbild

| Närkontakt med grannarna. Ala Al-Hakim gillar Rosendal, men tycker att det är för tätt mellan husen. Från sin balkong tittar han rätt in i grannhuset. "Man får inget privatliv här" säger han.

En av dem som besvarat enkäten är Åke Ericsson, som i dag är pensionär men som tidigare jobbade som tjänsteman på byggbolaget JM.

– Jag förstår att man vill ha ut så mycket som möjligt av markpriserna och då byggs det tätare och högre. Men de styrande i kommunen behöver tänka på framtiden. Det här kommer att bli ghettoområden där folk vantrivs för att de bor för tätt, säger han.

Åke Ericsson tycker att det vore bättre att bygga i kransen runt stan i stället, och satsa på bra kommunikationer. Själv bor han och hustrun i Industristaden, ett av de områden som pekas ut av många som för tättbebyggt. Åke Ericsson bor dock i en av de första och mer luftiga etapperna.

– Det började så bra med fina innergårdar och luft mellan husen. Men nu travar de husen på varandra, på samma sätt som man gör också i andra nya områden i Uppsala.

Artikelbild

| Forskar. För rätt balans bör det vara minst 20-30 meter mellan husen och husen ska helst inte vara högre än 4 våningar, enligt Per G Berg som forskar om förtätning och grannskap.

Ett av de nya områden som nu växer fram är Rosendal, söder om Stadsskogen. För ett par år sedan började de första flytta in här, och än är området långt från färdigt utan kryllar av lastbilar, avspärrningar och byggen i olika skeden.

Ute på en balkong i en av de första etapperna står Ala Al-Hakim. Till den brunräfflade husväggen tvärs över gränden är det bara några meter.

Artikelbild

| Trivs. Annika och Bosse Hedman har en relativt rymlig gård utanför sin lägenhet i Rosendal, vilket de är nöjda med. "Vi är ju ett ganska glesbefolkat land, så varför ska vi tränga ihop oss" säger Bosse.

– Rosendal är ett jättefint område. Men det är för tätt mellan husen. Man får inget privatliv här, säger han och skakar lite på huvudet.

Per G Berg, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, forskar om stadsförtätning och hur människor trivs i sitt bostadsområde. När han såg programritningarna till första kvarteret i Rosendal blev han glad.

Artikelbild

– Det var ett ovanligt exempel i dag på balans mellan täthet och rymlighet. Men sedan föll byggherren för frestelsen att göra husen lite tjockare och ställa dem lite närmare varandra för att få ut fler lägenheter. Och balansen förstördes helt.

Vi träffar Per G Berg vid tennishallen i Rosendal, som han tycker blivit ett lyckat socialt hjärta i den framväxande stadsdelen. Med cykelhjälmen dinglande på elcykelns styre lotsar han oss mot den första etappen för att visa vad han menar med den förstörda balansen. Dammet yr från vägarna när bilar rullar förbi oss.

– Ni ser hur mycket trafik det är här? Det blir så i de här nya områdena när man bygger så tätt med så många människor koncentrerat till en liten yta – även efter själva byggskedet.

Per G Berg och hans forskargrupp har beräknat att Rosendal, hittills, är i snitt två våningar för högt och 30 procent för trångt. Industristaden är 1-2 våningar för högt och 50 procent för trångt.

Därmed inte sagt att glest är bra – det ska vara en balans. Förtätningar i redan existerande områden kan därför funka utmärkt, påpekar Per G Berg, så länge det skapas en harmoni mellan husens höjd, avstånden mellan husen samt gårdens storlek.

– Folk vill egentligen bo tätt och rymligt på samma gång. Bostäderna ska ligga relativt tätt, men för rätt balans krävs en rejäl rymlig gård, där man kan sitta under träd, ha picknick, barnen kan leka.

Vi kommer fram till en av gårdarna i etapp ett, där ett stort antal avskärmande plank satts upp på den lilla gården.

– Du ser. Det blev en nödlösning för att folk skulle få behålla lite integritet när man bor så trångt. Men då går allt det sociala helt förlorat.

För tjugo år sedan var byggidealet tre-fem våningar. I dag är det snarare sex-sju. Per G Berg berättar om studier som visar nackdelarna med hus högre än tre-fyra våningar: att föräldrar inte släpper ut barnen att leka på gården eftersom avståndet upplevs för långt. Att de boende inte griper in när de ser cykelstölder nere på gården. Att vuxna undviker att vara på gården eftersom de känner sig övervakade.

Den idé kring stadsbyggnad som Uppsala anammade efter andra världskriget, där vikten att få in ljus och att se himmel betonades, tycks i dag vara helt bortglömd säger Per G Berg.

– I dag är det i stället så mycket människor som möjligt man ska få in. Skillnaderna i ljusinsläpp blir dramatiska. En gård med gårdshus som omgärdas av sexvåningshus har tio gånger mindre ljus än en rimligt rymlig gård utan gårdshus omgärdad av fyravåningshus.

Men argumentet med en tät stad är ju att det ska vara hållbart, att människor ska få närmare till jobb och annat och inte behöva köra överallt?

– Ja, men det blir inte socialt hållbart. Om husen är för höga och gårdarna för små skapas ingen social samhörighet. Människor håller sin sociala distans för att få någon distans. Trygghet, nytta och gemenskap går förlorad.

Så länge trycket på bostadsmarknaden är stort flyttar folk vart som helst, säger han.

– Men när trycket lättar, visar erfarenheten, då söker sig människor till områden där det finns ljus och luft.