– Det var en chock att se hur hans lägenhet såg ut, och det kan omöjligt ha undgått den som gick dit en gång i veckan för att byta hans stomiplatta, säger kontaktpersonen som blev varse tillståndet i den gode vännens hem sedan han ramlat, inte kunnat ta sig upp och sannolikt varit liggande hjälplös i två dygn i november förra året.

Vännen hittades sedan han inte öppnat dörren för hemtjänstpersonalen. Hyresvärden kunde låsa upp, och kontaktpersonen var med:

– Jag trodde först att han var död. Jag ringde ambulans och han blev väl omhändertagen av ambulanspersonal och på Akademiska under två veckor.

Lägenheten var i ett eländigt skick, ingrodd smuts, inga sängkläder, inte ens en bäddmadrass, ingen mat i kylskåpet och en bedövande stank. Kontaktpersonen och mannen känner varandra sedan flera decennier men har träffats ”på sta’n” och annars haft kontakt via telefon.

– Jag hade inte kunnat föreställa mig att han efter sjukdomen som ledde till att han opererades och fick urostomi lämnats att gå ned sig så totalt, säger hon.

Då vännen var på Akademiska tog hon itu med lägenheten, kallade in en saneringsfirma, slängde allt som förstörts av smuts och vanvård, köpte nya möbler och textilier.

Planeringsmöten hölls med kommunens biståndshandläggare där också mannens privata vårdutförare fanns med:

– Jag kan förstå att vårdtagares integritet måste respekteras, men att ingen slog larm är obegripligt så illa som det var ställt med städ och personlig hygien. Om vårdtagaren säger nej till hjälp måste anhöriga eller kontaktperson ändå informeras så att de ges möjlighet att ta initiativ.