Runt 4 000 Dalkurdfans tog sig till Friends Arena för en vecka sedan då det vankades allsvensk premiär mot AIK. Av dessa var det bara ungefär 1 400 (plus 200 fans från Östersund) som hittade till Gävle och den allsvenska hemmapremiären för ett Dalkurd i exil, 300 fler än förra årets hemmasnitt Visst var det lite träningsmatchkänsla på Gavlevallen trots två klackar som höll i gång bra, men det är också vad som väntar Dalkurd i alla fall den närmsta säsongen där nu 14 ”hemmamatcher” återstår. Det blir tufft, men det är klubben också förberedd på. Och vad gör väl det när laget spelar såhär?

De som stannade hemma lär ångra sig. Dalkurd tog sin historiska första allsvenska seger och visade med all önskvärd tydlighet att man är i allsvenskan för att stanna.

Under vintern har Östersund, med all rätt, hyllats unisont av fotbollssverige för sina framgångar i Europa som slutade med respass efter seger borta mot Arsenal. När Sveriges ”poplag” kom till Gavlevallen hade man dock inte mycket att hämta. Dalkurd hade släppt premiärnerverna, gjort försvarsläxan efter AIK-matchen och fått in ett hot i form av Buya Turay. Detta samtidigt som Östersund verkade ha gått på myten om sig själva. De rödsvarta slår inte längre ur underläge i allsvenskan – och står på noll poäng och noll mål efter de två första omgångarna.

I mina ögon har Dalkurd alla möjligheter att bli svensk fotbolls nya ”poplag” efter det jag har sett hittills under säsongen. En pigg nykomling som tar för sig och inte räds någon. Det är också enbart resultat som kommer att ge laget högre publiksiffror i framtiden i Gävle, det gäller att skapa en hausse och resultat. Spelar man som mot Östersund har man alla möjligheter att nå dit.