Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nej, man får inte ta med sig hunden in i ...

Hundförbud. Oavsett var du rör dig i samhället är hundar icke önskvärda. Skyltarna med den överstrukna vovven finns på alla dörrar, ifrån apoteket till överskottbolaget.

Samtidigt är det få länder i världen som har en så sträng djurskyddslag som vårt.

Karo får inte lämnas hemma ensam för länge, då begår husse ett lagbrott.

Så hur man än vänder sig så har man svansen bak.

Tar man med sig ”människans bästa vän” när man handlar så blir man utkastad, lämnar man kompisen hemma så riskerar man att bli bötfälld för vanvård.

Varför?

Vän av ordning kommer här att anföra att det finns allergiska människor och att hundar smutsar ner och att…

Jo, allt detta är säker sant, men i så fall bör varje hundägare också förbjudas att  röra sig utanför hemmet eftersom vederbörande är en vandrande allergen på grund av sina hundhårsfyllda kläder. Skyltarna bör bytas mot ”Hundägare förbjudna”.

Hundskräcken i Sverige är svår att förstå. Om det nu inte bara är just en vag rädsla  utan saklig grund.

Och man behöver inte ta sig långt utanför landets gränser för att förstå att här som på så många andra punkter är Sverige extremt.

 

Marit Paulsen sa en gång att det finns inget folk som är så rädda om sina djur och inget folk som är så rädda för sina djur.

 

Nu har vi ändå levt med våra hundar i mera än 25 000 år så vi borde ha hunnit vänja oss. Efter en så lång tid borde väl hundägande ändå betraktas som "naturligt","ekologiskt" och "hållbart"? Och faktum är att det aldrig har funnit så många hundar i landet som nu. De allra flesta av dem är älskade familjemedlemmar så det är hög tid att se över den föråldrade lagstiftning som finns på det är området. Och för alla planerare och affärsidkare att tänka om.

 

 

Till dess har jag några konkreta förslag:

Ta ned hundförbudsskylten i din butik - om den nu inte hanterar livsmedel!

Gör istället reklam för att hundar är välkomna!

Ingen har riktigt lyckats med att förklara varför hundar får vara på restauranger i andra länder men inte här. Är svenska hundar mera smittsamma?

 

Hertz hyr sedan en tid ut hundbilar och de flesta hotell har insett att numera reser många med sina fyrbenta vänner.

Ordna med speciella parkeringsplatser med solskydd vid de stora köpcentrumen. Låt oss hundägare betala en slant för att stå där med bilen. Då handlar vi dessutom mera!

 

Och, kära Uppsala kommun, ordna med in stängslade hundrastgårdar! Jag hade nyligen glädjen att besöka den nyanlagda Skivlingparken här i Norby. En fantastisk anläggning med aktiviteter för både barn och pensionärer.  Snyggt jobb!

Men – de flesta som besöker parken och andra grönytor i staden, är hundägare.  Varför inte stötta dem för en gångs skull?

Nej, nu har jag skällt färdigt för idag!

Ett SMS kan säga så mycket

Jämför  dessa två sms.

 

”Du har tid på XXavdelningen, ingång XX den 2015-03-10 14.20

Uteblivet besök debiteras. Meddelandet kan ej besvaras. ”

 

”Hej Jan-Olov

Detta är en påminnelse om tiden du har hos oss nu på tisdagen den 10 mars klockan 14.20

Vänliga hälsningar”

 

 Gissa sedan vilket som härstammar ifrån Det Stora Sjukhuset och vilket som har en privat vårdgivare som avsändare.

 Rätt gissat!

 Det första textmeddelandet andas inställese till myndighet och innehåller ett hot.

 Det andra är välkomnande och kostar rent av på sig en vänlig hälsning.

 Detta är givetvis en futilitet och betyder inte att den ena vårdgivaren är bättre än de andra.

Men, jag förstår inte varför inte Landstinget kan ta en lite vänligare ton?

Det kostar inget.

 

 

Med blick för moral

Ibland kommer det forskningsresultat som är uppseendeväckande och vars konsekvenser är lätt svindlande.

För vad någar Lundaforskarna har gjort är nämligen att de mycket noga följt ögonrörelser hos en person, med hjälp av en ögonkamera, och på så sätt kunnat påverka hur försökspersonen fattat sina beslut!

-Det som är nytt är att vi kan visa att om du följer ögonrörelserna — ögonblick för ögonblick — så kan du också följa personens beslutsprocess och påverka den i en förutbestämd riktning, säger Lars Hall,forskare i kognitionsvetenskap.

Här kan du se nyheten med egna ögon.

Och här har du orginalet!

En sak är (nog) säker. Vi människor överskattar nog vår egen förmåga att fatta rationella beslut. Vi är helt enkelt - mänskliga.

 

Ett märkligt arv

Det går att skriva människans historia på ett otal sätt. En historiebok bär vi alla med oss i våra celler. Den som är skriven i vår arvsmassa.

För inte så länge sedan så kunde ju Svante Pääbo och andra belägga att våra förfäder en gång i tiden hade haft ihop det med Neandertalare. Bevisen finns i vårt DNA, i vart fall hos de av oss som lämnade vår hem i Afrika.

Nu kommer det nya resultat som kanske är minst lika uppseendeväckande. Det visar sig nämligen att vi under utvecklingens gång plockat med oss drygt hundra gener från andra organismer. Detta verkar som det här långodset bara stuvats rakt in i vår egen arvsmassa utan större besvär. Och då har vi ändå tjuvat gener från svampar, bakterier och alger!

 

Så tror forskarna exempelvis att den gen som styr tillverkningen av hyaluronsyra  ( en i Uppsala välkänd substans ) kommer ifrån – en svamp!’

En annan lånat gensystem verkar härstamma ifrån en bakterie. Då handlar det om ABO antigener som bestämmer vilken blodtyp du har, en faktor som är väl så avgörande vid blodtransfusioner.

En tredje gen, upplockad ifrån en alg, verkar vara inblandad i kroppens bildning av fett och därmed också verksam vid fetma.

 

Sammanlagt har de forskarna identifierat runt 145 olika gener som fogats in i den mänskliga DNA spiralen!

 

Med tanke på den debatt som förs omkring faran med att vi människor nu för gener emellan olika organismer måste man ändå få säga att naturen ligger långt före här…

 

Eller för att tala med samma språk som GMO motståndarna brukar använda:

naturen har redan lekt Gud.

 

Reslutaten är publicerade i tidskriften Genome Biology  av Alastair Crisp and Chiara Boschetti på Cambridge University m.fl.

The Economist har förstås också berättat om upptäckten.

Liksom Science

 

 

 

 

 

Ogräs i TV tablån

Anmälde just ett TV program  i SVT2 till  ”Radionämnden” (Granskningsnämnden för radio och tv.)  

Som en gammal vän av public service är det något jag gör med viss tvekan, men ibland är måttet rågat.

För emellan ett alldeles utmärkt program om ”Religiösa resor” och den fantastiska BBC upplevelsen Ryggradsdjuren med Sir David Attenbourgh,  spirade denna afton ett ogräs.

 För, av någon märklig anledning, har SVT valt att köpa in ett inslag som man kalla ”Örtskolan”.   Här får vi möta en ”ört terapeut som vandrar runt i ett idyllisk svensk landskap ackompanjerad  av fiolmusik.

Men detta är inget naturprogram, eller en etnologisk tillbakablick på gammal folkmedicin, nej, detta är som sagt en skola. Och skolans läroplan är minst sagt ambitiös. För redan i tablåtexten får vi ”lära oss” att ”Många av våra vanligaste växter har stor läkande förmåga.”

Jaha. Vad bra. I så fall ser jag  omedelbart stora möjligheter för hårt pressade Landsting att spara stora summor. Ut och plocka maskrosor bara!

 I programmet påstår så ”örtterapeuten” Alexandra De Paoli att Åkerfräken (  Equisetum arvense ) kan användas mot urinvägsinfektion, håravfall, hud problem och dåliga naglar.

Samma ogräs kan, enligt samma Alexandra De Paoli, förbättra immunförsvaret och stärker de fina kärlen, kapilärerna .

Alla dessa vidunderliga egenskaper förklaras, får vi veta,  av växtens innehåll av flavonoider, kisel och saponiner.

Flavonoider är, enligt programmet, urindrivande, kramplösande och stärker kapilären (?) , de tunna blodkärlen

Kisel ger ett bättre immunförsvars genom att öka antalet vita blodkroppar. Kisel stärker också håret, huden och naglarna.

Saponiner ökar näringsupptaget i tarmen.

Allt enligt jourhavande örtterapeut.

Detta är naturligtvis rent nonsens!  Här, liksom i det efterföljande programmet om evolutionen, finns det inget utrymme för ”olika åsikter”. 

Här gäller ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Om en växt innehåller verksamma substanser blir den, efter lång, noggrann provning och individuell dosering, ett läkemedel.

 Men här, på SVT:s ”Fakta” tid, finns inte en uns av tvekan, inte en källhänvisning och inte en stavelse av vetenskap! Detta är inte folklore detta är som sagt utbildning! Därav min anmälan!

 Hela programmet avslutas med att Alexandra De Paoli tvättar händerna i vatten blandat med fräken, samtidigt som hon dricker ”det goda teet”. För fräken fungerar nämligen, enligt henne, utmärkt som tvål, och dricker man det så blir man ”ren både utanpå och inuti”.   

  Ren inuti? Jo, det vore grejor det! Går det månne lika bra att inmundiga en vanlig tvållösning?

 Men eländet slutar inte där. För mitt under lektionen i Örtskolan så underrättas vi nämligen om att Åkerfräken ” har en kusin som tyvärr är lite giftig”.

Den heter Kärrfräken och är fortfarande enligt programledaren ”rätt lik” den så hälsosamma nära släktingen.

Och enligt programledarens egen hemsida så finns det kanske skäl att vara lite försiktig med denna kusin för där skriver hon:

”…Det jag har läst om kärrfräkens giftighet är att den hos människor kan orsaka yrsel och illamående, men knappast döden.”

 Att de två fräkenarterna är knepiga att skilja åt bekräftas av både en lång utläggning i programmet och en mycket utförlig text på hemsidan.

 Vän av ordning och upplysning frågar sig därför:

 Vad väljer public service att okritiskt propagera för rent kvacksalveri?

Varför väljer då SVT att utsätta en stor grupp av mindre botaniskt kunniga tittare för denna risk? För att bli rena inuti?

 Enligt min mening strider detta mot grundläggande principer i SVT:s sändningstillstånd och hela andan med public service.

Detta är inte information eller upplysning, detta är desinformation och kunskapsskymning.

 Om jag tror att ”Örtskolan” fär underkänt i prövningsnämnden? Knappast.

Men en rekommendation till SVT är ändå att ta lite pengar ifrån ”Mello”  - och alla andra förströelseprogram - lägga dem på att rensa ut sådant här ogräs ut tablån.

Kulturskymning?

I tisdags lyssnade jag som vanligt på Kulturnytt i Sveriges Radio P1.

Så här lät en bit in i programmet:

 ”-Det blir ju tråkigare för människor som tycker om vetenskap. Det blir fattigare. Och det är också ett slags språk och tilltal som medan det fortfarande var  en självklar plats för vetenskapsdebatten i dagspressen så fanns det språket där sida vid sida med den vanliga journalistiska prosan. Det var ett annat tilltal, en annan rytm, en annan ton. Det är bra när det är varierat. ”

 

Nej, nu hittar jag på. Så lät det självklart inte i Kulturnytt i tisdags. Det man avhandlade var de beklagliga nedskärningarna av litteraturbevakningen runt om i pressen.

 Men om man gör tankeexperimentet att byta ut ”litteretur” mot ” vetenskap” så framstår bristen på en seriös journalistisk bevakning av det gigantiska och livsviktiga området så mycket tydligare. För när det gäller bevakning av teknik, medicin, innovationer och högre utbildning så sker inga drastiska nedskärningar i spåren på papperstidningens död.

Av det enkla skälet att det aldrig funnit någon sådan bevakning värd namnet.

1959 håll C P Snowden sitt föredrag om de två kultureran. Den ena, den intellektuella som refelkterade och den andra mera framåtblickande. Hans poän var att ett samhälles utveckling var beroende av en diaolog mellan de två kulturerna. Men eftersom den litterära/konstnärliga inriktningen helt dominera pressen så hade den dialogen tystnat, menade han. Sedan dess har hela vårt sätt att leva och hela vårt sätt att se på oss själva och världen förämdrats i grunden, på grund av vetenskapliga upptäcker och konstruktioner.

Men maktförhållandena i pressen är exakt de samma.

För trots de tråkiga besparingarna på kultursidorna som vi nu ser så har de flesta tidningar fortfarande en sådan bevakning.

 Iden om en daglig sida som rapproterade om, och diskuterada vad, som händer inom vetenskapen är däremot fortfarande lika långt borta som 1959.

Lika avläsen är tyvärr tanken på  ett konstruktv samtal emellan de två kuturerna.

 

 

 

( I själva verket handlade inslaget om att även tidningen Vi beslutat sig för att sluta med sin kontirnueliga litteraturkritik. Och det var litteraturkritikern Marie Persson som intervjuades.)

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: