Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nej, man får inte ta med sig hunden in i ...

Hundförbud. Oavsett var du rör dig i samhället är hundar icke önskvärda. Skyltarna med den överstrukna vovven finns på alla dörrar, ifrån apoteket till överskottbolaget.

Samtidigt är det få länder i världen som har en så sträng djurskyddslag som vårt.

Karo får inte lämnas hemma ensam för länge, då begår husse ett lagbrott.

Så hur man än vänder sig så har man svansen bak.

Tar man med sig ”människans bästa vän” när man handlar så blir man utkastad, lämnar man kompisen hemma så riskerar man att bli bötfälld för vanvård.

Varför?

Vän av ordning kommer här att anföra att det finns allergiska människor och att hundar smutsar ner och att…

Jo, allt detta är säker sant, men i så fall bör varje hundägare också förbjudas att  röra sig utanför hemmet eftersom vederbörande är en vandrande allergen på grund av sina hundhårsfyllda kläder. Skyltarna bör bytas mot ”Hundägare förbjudna”.

Hundskräcken i Sverige är svår att förstå. Om det nu inte bara är just en vag rädsla  utan saklig grund.

Och man behöver inte ta sig långt utanför landets gränser för att förstå att här som på så många andra punkter är Sverige extremt.

 

Marit Paulsen sa en gång att det finns inget folk som är så rädda om sina djur och inget folk som är så rädda för sina djur.

 

Nu har vi ändå levt med våra hundar i mera än 25 000 år så vi borde ha hunnit vänja oss. Efter en så lång tid borde väl hundägande ändå betraktas som "naturligt","ekologiskt" och "hållbart"? Och faktum är att det aldrig har funnit så många hundar i landet som nu. De allra flesta av dem är älskade familjemedlemmar så det är hög tid att se över den föråldrade lagstiftning som finns på det är området. Och för alla planerare och affärsidkare att tänka om.

 

 

Till dess har jag några konkreta förslag:

Ta ned hundförbudsskylten i din butik - om den nu inte hanterar livsmedel!

Gör istället reklam för att hundar är välkomna!

Ingen har riktigt lyckats med att förklara varför hundar får vara på restauranger i andra länder men inte här. Är svenska hundar mera smittsamma?

 

Hertz hyr sedan en tid ut hundbilar och de flesta hotell har insett att numera reser många med sina fyrbenta vänner.

Ordna med speciella parkeringsplatser med solskydd vid de stora köpcentrumen. Låt oss hundägare betala en slant för att stå där med bilen. Då handlar vi dessutom mera!

 

Och, kära Uppsala kommun, ordna med in stängslade hundrastgårdar! Jag hade nyligen glädjen att besöka den nyanlagda Skivlingparken här i Norby. En fantastisk anläggning med aktiviteter för både barn och pensionärer.  Snyggt jobb!

Men – de flesta som besöker parken och andra grönytor i staden, är hundägare.  Varför inte stötta dem för en gångs skull?

Nej, nu har jag skällt färdigt för idag!

Att glömma pillret

Den sexuella revolutionen är veckans tema i ett av mina favoritprogram, Vetenskapsradion Historia.

Programledaren har varit på en konferens och träffat några forskare som  undersöker vad som egentligen hände i mitten av 1960-talet. Det dramatiskt trendbrott som skildrat så oefterhärmligt  i Tage Danielssons låt ”Kärlek har ändrat karaktär"

Varför ökade då otroheten vid just den här tiden? Ja, en förklaring är, enligt en historiker, utbyggnaden av alla konferensanläggningar. "Vi fick rum att vara otrogna i". De ökande utlandsresorna bidrog tydligen också till att "otroheten blev en folkrörelse."

En annan teori är att vi då var själsligt frigjorda och nu var det ”kroppens tur”?! En tredje hypotes verkar gå ut på att det skrevs mycket om vänsterprassel i skönlitteraturen. " Det som står i romaner blir verklighet" Ja, till och med Ingemar Bergman ägnar sig åt detta "som låg i tiden", att bedra varandra.

"Scener ur ett äktenskap" är en av de "källor" som forskarna lutar sin forsking mot. Den skall tillsammans med intervjuer av forskarens vänninor visa på den "epidemiska våg av otrohet" som anses ha vällt in över Sverige. Skilsmässorna blev också många flera under "frigörelsen" får vi veta.

Varför Madam Bovary inte fick samma effekt framgår inte. Och nog skulle man kunna tänka sig andra förklaringar till de ökande skilsmässorna? En skulle ju kunna vara att kvinnoornas ställning i samhället förbättrades under samma epok?

Nu är jag inte någon forskare på området men jag vill gärna också tillfoga en tredje omständighet – tillkomsten av p-pillret!

De första sådana godkändes 1960. Visst skulle det finnas en orsak här någonstans?

Men denna medicinska revolution nämns inte med ett ord av de intervjuade forskarna vilket ter sig en smula märkligt, för att inte säga inskränkt.

Och idag spelar den digitala revolutionen en betydande roll

Så - precis så här lever de vidare, de två kulturerna, naturvetenskapen och humaniora.

Sida vid sida. I var sin tunnel. Och aldrig mötas de tu.

Ett klipp för mänskligheten?

Kan man redigera fram en helt frisk människa? Skulle man genom (sic!) att klippa och klistra ibland våra gener ta bort alla de som kan medföra ökad risk för sjukdomar? Ja, det har förstås varit en vision för många forskare ända sedan DNA spiralen hittades i alla levande varelser. Framstegen inom biotekniken har dock inte alls kommit lika snabbt och massivt som inom materialfysiken. Därför är vi idag ett bihang till våra mobiltelefoner men inte fria ifrån ens förkylningar.

Biologin är verkligen komplex och förändras ständigt. Men forskning pågår och för ett tag sedan hittade forskarna en sax som gör det betydligt mindre svårt att klippa och klistra i vår genkarta. CRISPR kallas det nya verktyget och professor Emmanuelle Charpentier i Umeå hör till de forskare som mycket väl så småningom kan få Nobelpriset för upptäckten av det.

I det senaste numret av The Economist har denna nya teknik hamnat på tidskriftens omslag. och inuti tidningen beskrivs möjligheter – och risker – med att använda CRISPR på människor och andra djur.

Som vanligt gör tidningen en suverän genomgång av ämnet. Läs den om du hinner! Och lägg CRISPR på minnet.

CNN frågade sig nyligen om CRISPR kommer att revolutionera all medicin. Astra Zenica satsar stor på teknikens möjligheter.

Efter hypen runt sekelskiftet när det mänskliga genomet förklarades kartlagt har forskningen, utan stora rubriker, lagt bit till bit i det pussel som är den biokemiska människan. Så den biologiska revolutionen pågår för fullt.

Eller om man nu skall kalla den en accederad evolution?

 

Om du tar min plats så...

”Om du tar min plats så kan du ta mitt handikapp.” Ungefär så stod det på klisterlappar som jag såg i Frankrike för många år sedan. Jag har flera gånger funderat på att trycka upp dem med svensk text - och med starkt glaslim på baksidan.

För respekten för de speciella p-platserna för rörelsehindrade har i det närmaste försvunnit de senaste åren.

Folk utan några handikapp - utom möjligen mentala- parkerar numera obekymrat på dessa centrala utrymmen. Ursäkterna är lika många som skamliga.

-       Men jag skall ju bara stå här en stund!

-       Hur i helvete skall jag veta om det kommer någon handikappad?

 Me-generationen har fått körkort.

 Till detta kommer en mängd förfalskade eller stulna parkeringstillstånd, ofta med påstådd utländsk legitimitet.  Något som både SR och SVT tog upp idag. Aktuellt reportage om de skamlösa felparkerarna i Stockholm var verkligen ett befogat utanför studion nedslag! Se Aktuellt sändningen 21.00, efter ungefär 23 minuter!

Bra jobbat Knut Kainz Rongnerud

 Men utan tillgång till säker statistik skulle jag vilja påstå att situationen i Uppsala är långt värre än i Stockholm.

För dels har antalet centralt placerade platser för rörelsehindrade i Uppsala minskat kraftigt de senaste åren, dels erbjuds inte denna grupp gratis parkering på de andra platserna, vilket man gör på många håll i Stockholm.

Saken blir inte lättare av att planerarna ”vill ha ned bilarna under marken”. I de privata garagen är det vinst som gäller och därav är platserna för icke betalande minimerade. Och tidsbegränsade till högst en timma.

I sin iver att få bort bilarna ur centrum har man också kastat ut dem med olika funktionshinder.  Särskilt kaotisk är – förstås- Dragarbrunnsgatan.

 

Häromdagen hade jag för övrigt en givande diskussion just i denna kaotiska konfliktremsa med två parkeringsvakter! Givande för vi var helt överens.

Skaffa fram fler parkeringsplatser för rörelsehindrade i Uppsala centrum!

De rent av mig uppmanade att skriva ett medborgarbrev om saken till ansvarig myndighet och till politiker! Vilket härmed är framfört.

 Själv skulle jag vilja tillägga att det också måste införas hårdare kontroller av hur parkeringstillstånden används! Inrätta ett riksregister över de svenska korten!

Hur man skall komma åt alla förfalskade tillstånd ifrån övriga världen vet jag inte. Öppna gränser är nog bra men problemen har också blivit obegränsade. I vart fall i Sverige.

 Och jag avråder bestämt ifrån att göra om mina egna dumheter. Jag hade ett tag för vana att gå fram till unga och friska felparkerare- som småspringande försökte lämnade platsen- och för dem förklara ” du vet att det inte gäller mentalt handikappade, va ”?

Det slutar bara med att du själv kan få ännu svårare att aktivt delta i debatten.

 

Nej, åk ut till de stora köpcentrumen runt staden istället. Stadskärnan är ämnad för de friska och frejdiga som behärskar sin trapets.

 

Vad är dagspriset för ett drägligt liv?

Så har jag blivit kontaktad av Landstinget. Dels via Twitter (!) och dels via e-post.

Budskapet var att jag kunde ringa dem.

Nu har jag gjort så.

Och jag kan konstatera att absolut ingenting har hänt.

Diabetespatienterna i Uppsala läns landsting har till skillnad ifrån samma grupp i Skåne och Västergötland inte tillgång till det absolut senaste och bästa hjälpmedlet för att kontrollera sin sjukdom.

Så glöm den där målsättningen att ” alla i Sverige skall få samma vård.”

 

Varför Uppsala, med sitt ”center of excellence” om diabetes hamnat på efterkälken är fortfarande lika oklart.

-       De andra var på hugget, är en vanlig förklaring.

-       Vi måste få in det inom våra ekonomiska ramar, är en annan.

De svaren leder i sin tur till en rad otrevliga följdfrågor.

Vilka tjänstemän sov på jobbet när de här hjälpmedlen blev tillgängliga?

Värderar Uppsala liv och livskvalité för denna stora patientgrupp annorlunda än andra landsting?

Varför har just vårt sjukvårdsområde så dålig ekonomi?

 

Landstinget har nu försatt sig i en situation där man provar än det än det andra argumentet för att skylla ifrån sig.

”Företaget har haft leveransproblem.” Sant. Men inte till Skåne och Västergötland.

”Vi måste prioritera de mest behövande”.Så gör man inte i andra län. Och efter vilka riktlinjer sker i så fall denna objektiva värdering ibland tusentals behövande?

"Mätaren har inget larm och passar inte för barn". Ändå ger man den tillbarn - i andra landsting. Dessa barn, och deras föräldrar, behöver verkligen allt stöd de kan få!

 Exemplet är intressant på flera sätt. För nästan varje dag skrivs det om ”IT inom vården” och om hur sensorer skall hålla koll på vår hälsa så att vi inte behöver ”åka till sjukhuset” så ofta.( Och snart kommer det ännu bättre mätare inom andra områden. )

Allt detta är vackra visioner om framtiden. Men den här lilla blodsockermätaren pekar på hur svår detta förändrade i tankesätt kommer att bli i verkligheten. Där ute växer det "nya Akademiska" fram. I betong.

 Den lilla fråga visar också hur hart när omöjligt det är att få ett rakt svar ifrån denna jättelika, skattefinansierade, vårdapparat.

 Vad är dagspriset på ett drägligt liv? Det är en svår fråga, Men att det dagligen och stundligen görs sådana beräkningar är självklart. Vad är dagsnoteringen på just dig?

Mänskliga böcker?

 

Nästan alt om människan är den lätt kaxiga titeln på en bok som utgavs för några år sedan. Eftersom det var en populärvetenskaplig bok rönte den ingen uppmärksamhet på kultursidorna. Eller i media överhuvudtaget.

Själv fick jag reda på dess existens via en liten notis i Karolinska Institutets tidning Medicinsk Tidskrift.

Författaren heter Johan Frostegård och är professor i medicin på KI. Hans medicinska specialitet är de autoimmuna sjukdomarna vilket också gör att han medverkat i en bok om reumatism

Frostegård har också studerat ekonomi och skrivet ett par romaner!

Det han har åstadkommit med verket ”Nästan allt om människan” är naturligtvis inte en komplett bok om människan, inte ens som biologisk varelse, men det är ett oerhört intressant försök.

För de frågor han tar upp är högst relevanta och han svarar på dem utifrån ett  evolutionärt perspektiv. Det handlar om allt ifrån moral, skillnader mellan könen till orsaken till en rad vanliga sjukdomar.

Han ser människan som ett djur, både kvinnor och män. Ett mycket speciellt djur, javisst, men ändock ett djur som andra. Och med det perspektivet faller rätt många pusselbitar i vårt samhälle på plats.

Synsättet har genom åren kritiserats, inte minst av de som inte orkat sätta sig in i det, men är enligt min enkla åsikt högst fruktbart.

För visst är det märkligt att samma debattörer som med stort engagemang attackerar kreationister ( människor som förnekar evolutionen) i nästa skede tror att just människan skulle stå utanför denna evolution? 

 

Så läs gärna Nästan allting om människan, evolutionen, generna, moralen och mycket mera”. Jag lovar att du kommer att få många tankeställare och god läsning!

 

Själv håller jag nu på med Johan Frostegårds nästa bok ” Den ekonomiska människans fall”.

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: