Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nej, man får inte ta med sig hunden in i ...

Hundförbud. Oavsett var du rör dig i samhället är hundar icke önskvärda. Skyltarna med den överstrukna vovven finns på alla dörrar, ifrån apoteket till överskottbolaget.

Samtidigt är det få länder i världen som har en så sträng djurskyddslag som vårt.

Karo får inte lämnas hemma ensam för länge, då begår husse ett lagbrott.

Så hur man än vänder sig så har man svansen bak.

Tar man med sig ”människans bästa vän” när man handlar så blir man utkastad, lämnar man kompisen hemma så riskerar man att bli bötfälld för vanvård.

Varför?

Vän av ordning kommer här att anföra att det finns allergiska människor och att hundar smutsar ner och att…

Jo, allt detta är säker sant, men i så fall bör varje hundägare också förbjudas att  röra sig utanför hemmet eftersom vederbörande är en vandrande allergen på grund av sina hundhårsfyllda kläder. Skyltarna bör bytas mot ”Hundägare förbjudna”.

Hundskräcken i Sverige är svår att förstå. Om det nu inte bara är just en vag rädsla  utan saklig grund.

Och man behöver inte ta sig långt utanför landets gränser för att förstå att här som på så många andra punkter är Sverige extremt.

 

Marit Paulsen sa en gång att det finns inget folk som är så rädda om sina djur och inget folk som är så rädda för sina djur.

 

Nu har vi ändå levt med våra hundar i mera än 25 000 år så vi borde ha hunnit vänja oss. Efter en så lång tid borde väl hundägande ändå betraktas som "naturligt","ekologiskt" och "hållbart"? Och faktum är att det aldrig har funnit så många hundar i landet som nu. De allra flesta av dem är älskade familjemedlemmar så det är hög tid att se över den föråldrade lagstiftning som finns på det är området. Och för alla planerare och affärsidkare att tänka om.

 

 

Till dess har jag några konkreta förslag:

Ta ned hundförbudsskylten i din butik - om den nu inte hanterar livsmedel!

Gör istället reklam för att hundar är välkomna!

Ingen har riktigt lyckats med att förklara varför hundar får vara på restauranger i andra länder men inte här. Är svenska hundar mera smittsamma?

 

Hertz hyr sedan en tid ut hundbilar och de flesta hotell har insett att numera reser många med sina fyrbenta vänner.

Ordna med speciella parkeringsplatser med solskydd vid de stora köpcentrumen. Låt oss hundägare betala en slant för att stå där med bilen. Då handlar vi dessutom mera!

 

Och, kära Uppsala kommun, ordna med in stängslade hundrastgårdar! Jag hade nyligen glädjen att besöka den nyanlagda Skivlingparken här i Norby. En fantastisk anläggning med aktiviteter för både barn och pensionärer.  Snyggt jobb!

Men – de flesta som besöker parken och andra grönytor i staden, är hundägare.  Varför inte stötta dem för en gångs skull?

Nej, nu har jag skällt färdigt för idag!

Mjölk, media och vita lögner

I veckan kom ett ovanligt larm, ”mjöklarmet”. För det första var det ovanligt väl underbyggt och för det andra så presenterades det relativt korrekt av media. Kors i klickandet!

 Om sakinnehållet kunde ni läsa utförligt och först i UNT så det skall jag inte upprepa här. Hedersmannen Åke Spross bifogade till och med en länk till ursprunsartikeln i BMJ!

Karin Bojs berättar vidare i DN, om både om vår historia med mjölken och hur myndigheterna lever kvar i den…

 Man bör inte glömma bort att den förnämliga dryck som gör oss till däggdjur är avsedd att ge ”ungen” en snabb tillväxt och en flygande start ut i livet. En högst potent energidryck. Misstankarna om att det inte var så hälsosamt för oss äldre att inmundiga denna näringslösning i stora mängder har funnit ett bra tag.

 ”Även kalvar slutar att dricka mjölk”.

Många människor runt om i världen börjar inte ens att dricka den. Vår mjölkkonsumtion är tämligen exotisk.

Därför är det kanske inte så konstigt att Uppsalaforskarna nu funnit starka indicier för att mjölk leder till både ökad dödlighet och till ökad risk för benbrott hos vuxna. Tvärtemot vad man tidigare trott!

Och här någonstans hittar man en del av vetenskapens hjärta, att motbevisa vad andra vetenskaper tidigare trott. Att falsifiera.

En annan viktig del är att resultaten måste gå att upprepa.

Det har forskarna bakom rapporten också betonat gång på gång, först måste andra forskare finna samma sak i egna, oberoende studier. Vi måste också förstå exakt hur det går till när den gamla hälsokällan plötsligt orsaker benbrott och för tidigt död. (En korrelation är inte samma sak som kausalitet. )

 Och då kommer vi in på det som gladde mig nu när mjölken skummade i pressen, för plötsligt började landets journalister bete sig som, ja, journalister.

 Man började exempelvis ställa just sådana kritiska motfrågor som ovan till forskarna! Hur säkra är ni på resultaten? Håller andra forskare verkligen med er? Men hur farligt är det här, jämfört med andra risker? Vad är det i mjölken som skulle kunna vara hälsofarligt?

 Frågor som tyvärr ofta glöms bort när andra larm dyker upp.

 

Hur många ”kemikalier” har inte förklarats ”cancerframkallande”, ”fosterskadande” eller allmänt ”miljöfarliga” utan att jourhavande reporter kunna formulera en enda skeptisk invändning? Istället har vederbörande ”granskare” mest fungerat som en lydig mikrofonhållare till ett antal forskare som gärna vill ha mera anslag. En helt legitim verksamhet, men utan kunnigt mothåll från journalisten blir det till  - propaganda.

 

Men inte den här gången.

 

I Aktuellt kommer till och med en producent, en mjölkbonde, till tals. Lysande!

 Lek med tanke på att en fabrikör skulle få framträda och försvara sin produkt! Otänkbart!

 Orsaken till denna ( positivt) skeva granskning är lätt att förstå. Mjölk är något ”naturligt” som vi just genom propaganda lärt oss är nyttigt och bra. Tillverkad i den idylliska ”Bregottfabriken”.

 ”Kemikalier” är å andra sidan något konstgjort och farligt. Även här har propagandan varit förödande effektiv. Det bubblar och jäser ur döda vatten av ”kemiska utsläpp”.

Att det sedan med all säkerhet är just en kemisk substans i komjölken som är boven i dramat är liksom en annan sak. ( Hela livet är kemiskt!)

 

Nå, av veckans vita larm finns mycket att lära. Man kan bara hoppas att journalistkåren kommer ihåg hur man bemötte veckans larm och gör likaledes framöver.

För alla påståenden om farlighet och risker bör bemötas med samma sunda skepsis som den här gången. Och det skadar inte heller om reportern begriper ett par vetenskapliga spelregler.

 

Forskarkåren bör för övrigt studera hur professor Karl Michaëlsson  uppträdde i samma Aktuelltsändning, för även han var ett föredöme – för hur vetenskap kan presenteras.

 

På frågan om han nu inte var rädd att skada en hel näring så svarade han att jo, men vi forskare måste ju ändå berätta vad vi kommit fram till.

 

Precis så. Publish and be dammed.

Ett land utan landskap?

Nu stänger det svenska landskapet, det som vi enligt Lundell vill ha öppet.

 

För de djur som förr åt det öppet är idag inte så mycket värda. Först kom påbudet att  vi alla drastiskt bör minska våra lustar till köttet. Av miljöskäl. Och i veckan kom så larmet som förvandlade mjölken till något som inte var vatten värt.

 Lammen tystnar och korna sinar. Utan betande mular sprider sig ogräset snabbt och vallarna växer igen.

Mat går alltid att köpa - utifrån.

 Bäva månne den urbane miljövännen när hen en gång om året längtar bort från sushi och yoga.

 För där ute - i den mörka snårskogen - göms bara vi som redan bitit i gräset.

 Sverige blir till ett land, inte bara utan Landsbygdsdepartement, utan också till ett land utan landskap. Eller?

 

 

Glöm ( inget på ) tåget!

Vad ni gör, glöm ingenting kvar på tåget! I veckan gjorde mig en närstående person kan man tycka, mänskliga, misstag. Efter att ha släpat runt fyra olika kollin under en stressig vecka råkade hon glömma sin handväska på ett tåg i Stockholm. Efter en språngmarsch genom Stockholms central tillbaka till perrongen fick hon beskedet att ”tåg setet” nu var på väg till Hagalund och att ”det inte fanns något att göra”.

Var och en som har förlorat en handväska, eller för den delen en plånbok och nycklar, vet att en sådan förlust ställer till rätt många problem Och att man omedelbart vill ha tillbaka det man blivit av med.

 

Detta visade sig nu inte vara så lätt. Trots att förlusten anmäls minuter efter att den ägt rum, För i Hagalund skall tågen städas och detta sker tydligen i en så isolerad miljö att många sjukhus skulle bli avundsjuka. Sekretessen är tydligen i högsta klass för ingen släpps fram för att tala med den privata firma som sköter renhållningen.

Detta i en tid när minsta barn är uppkopplat och tillbringar dagarna stirrande på en mobiltelefon. Är Hagalund månne utan täckning? Eller är denna mystiska ändstation egentligen en täckmantel för någon topphemlig verksamhet?  För det verkar vara betydligt lättare att komma in i Vita Huset än in på Hagalund.

Varför? Här liksom vid transporet är ju TIDEN en nyckelfaktor!

Har de som arbetar på SJ aldrig tappat bort något de är måste använda varje dag? Eller lever de i någon annan slags tidszon? För här verkar det inte vara bråttom.

De effekter som eventuellt återfinns skickas nämligen tillbaka endast tre gånger i veckan. Och på den direkta frågan om de förlorade sakerna brukar komma tillrätta svarar SJ svävande att det nog händer.

Så vad ni gör förlägg inte någonting viktig på tåg. För det ni glömmer en stressig torsdag tar det en vecka att eventuellt få tillbaka. På den tiden kan man numera få ett par sändningar levererade ifrån Kina.

Hanteringen av en borttappad handväska håller kort sagt samma bedrövligt låga servicestandard som järnvägarna i övrigt.  Eller som vi gamla pendlare brukar säga ” det enda som är sämre än tågförseningarna är informationen omkring dem”.

Så om nu den nya regeringen skall avsätta ytterligare miljarder av våra skattepengar för att förbättra tågtrafiken så föreslår jag att de också avdelar någon krona till att förbättra servicen på den samma.

Men regeringen tar förstås flyget - från Bromma.

Varde ljus

Nobelpriset i fysik går till LED lampan! Lysande!

Igår besökte dottersonen och jag Bauhause. Elias ville till "traktorerna" - det vill säga till Trädgårdsavdelningen. Men där hade julen redan tagit vid och två trevliga herrar från Mark Slöjd stod där och packade upp alla möjliga ljusslingor.

Nyfiket frågade jag dem: Vad är årets trend?

-Ja, det är förstås LED lampor.

Så vi pratade om dessa nya ljus i mörkret och jag sa " ja, det har ju till och med förekommit i Nobelprissammanhang...

Föga anade jag då.

Nåväl, detta är verkligen ett "riktigt Nobelpris". Ett som Alfred Nobel verkligen skulle ha gillat. En lysande uppfinning.

Och i hemlighet avundas jag mina gamla kollegor som nu får åka till Japan! Och till Santa Barbara. Santa Barbara! Ännu en framgång för det gamla "surfar-universitetet.

Varde ljus!

Heder åt hörselhjälp

Gratulerar! Ännu en anledning att skicka varma gratulationer denna måndag. I dag blev nämligen fd landstingsrådet Mats. O Karlsson utnämnd till Hedersdoktor i medicin på Uppsala Universitet! Han fick detta erkännade tillsamman med logopeden Birgitta Johnsen och professor Blake Wilson.

Samme Wilson förekom i spekulationerna omkring dagens Nobelpris i medicin eller fysiologi eftersom han är en av forskarna bakom cochleaimplantaten! 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: