Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nej, man får inte ta med sig hunden in i ...

Hundförbud. Oavsett var du rör dig i samhället är hundar icke önskvärda. Skyltarna med den överstrukna vovven finns på alla dörrar, ifrån apoteket till överskottbolaget.

Samtidigt är det få länder i världen som har en så sträng djurskyddslag som vårt.

Karo får inte lämnas hemma ensam för länge, då begår husse ett lagbrott.

Så hur man än vänder sig så har man svansen bak.

Tar man med sig ”människans bästa vän” när man handlar så blir man utkastad, lämnar man kompisen hemma så riskerar man att bli bötfälld för vanvård.

Varför?

Vän av ordning kommer här att anföra att det finns allergiska människor och att hundar smutsar ner och att…

Jo, allt detta är säker sant, men i så fall bör varje hundägare också förbjudas att  röra sig utanför hemmet eftersom vederbörande är en vandrande allergen på grund av sina hundhårsfyllda kläder. Skyltarna bör bytas mot ”Hundägare förbjudna”.

Hundskräcken i Sverige är svår att förstå. Om det nu inte bara är just en vag rädsla  utan saklig grund.

Och man behöver inte ta sig långt utanför landets gränser för att förstå att här som på så många andra punkter är Sverige extremt.

 

Marit Paulsen sa en gång att det finns inget folk som är så rädda om sina djur och inget folk som är så rädda för sina djur.

 

Nu har vi ändå levt med våra hundar i mera än 25 000 år så vi borde ha hunnit vänja oss. Efter en så lång tid borde väl hundägande ändå betraktas som "naturligt","ekologiskt" och "hållbart"? Och faktum är att det aldrig har funnit så många hundar i landet som nu. De allra flesta av dem är älskade familjemedlemmar så det är hög tid att se över den föråldrade lagstiftning som finns på det är området. Och för alla planerare och affärsidkare att tänka om.

 

 

Till dess har jag några konkreta förslag:

Ta ned hundförbudsskylten i din butik - om den nu inte hanterar livsmedel!

Gör istället reklam för att hundar är välkomna!

Ingen har riktigt lyckats med att förklara varför hundar får vara på restauranger i andra länder men inte här. Är svenska hundar mera smittsamma?

 

Hertz hyr sedan en tid ut hundbilar och de flesta hotell har insett att numera reser många med sina fyrbenta vänner.

Ordna med speciella parkeringsplatser med solskydd vid de stora köpcentrumen. Låt oss hundägare betala en slant för att stå där med bilen. Då handlar vi dessutom mera!

 

Och, kära Uppsala kommun, ordna med in stängslade hundrastgårdar! Jag hade nyligen glädjen att besöka den nyanlagda Skivlingparken här i Norby. En fantastisk anläggning med aktiviteter för både barn och pensionärer.  Snyggt jobb!

Men – de flesta som besöker parken och andra grönytor i staden, är hundägare.  Varför inte stötta dem för en gångs skull?

Nej, nu har jag skällt färdigt för idag!

Att botanisera i kulturen

Greece is still standing - on it's ruins.

Där anordnar man nu en folkomröstning om huruvida man skall betala sina skulder eller ej.

Även om just det förslaget inte längre existerar. Intressant läge.

Att kalla det hela en grekisk tragedi är nog att baktala denna konstart. Det linar mera en europeisk fars.

Elton Johns framträdande i Botan dristar jag mig i vilket fall att räkna som "kultur". Inramningen, folkvimlet och den påtagligt glada musikern var något utöver vad man brukar få.

Men räknas forskning, teknik och annan vetenskap till "kultur"? Frågan kan tyckas retorisk men ett helt liv med media säger mig att svaret är långt ifrån självklart. Därför var det med stor behållning jag läste DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunthers krönika härförleden med titeln "Forskare är också en slags kulturarbetare".

Hon bor för övrigt också här i Uppsala, men om även hon var där vet jag inte? Att Uppsala frodas och växer blev man i vart fall påmind om man riktade blicken söderut, där tre lyftkranar svingade sina armar över ytterligare ett nybygge.

 

Nej, nu skall hunden och jag rösta om vi skall våga oss ut i värmen eller ej.

I´m still standing

Det är med stor tvekan man intar sin daglida dos av gift genom att öppna morgontidningen denna den första julidagen, nådens år 2015.

Finns Grekland kvar? Vem har kidnappat vem i någon annans namn? Vilken bilbomb small högst? 

Har herr Putin fattat ett manligt beslut att " ta Gotland"?

I så fall skulle han med ett enkelt grepp lamslå hela det politiska livet i vårt land.

Och jag tänker då inte på de politiker som råkar vara på ön just nu utan på hela det politiska etablisemanget som befinner sig där. Hur skulle vi arma medborgare annars veta vad vi skall tycka i alla de opinionsundersökningar som numera styr landet?

Det enda som är normalt är väderprognoserna. Idag utlovades gassande sol över Botansika Trädgården och Sir Elto John. Följaktligen är det mulet.

Skönt att veta att man kan lite på något i denna undflyende värld.

I´m still standing!

 

 

En bov i höga klackar?

..." hon är en kvinna i femtioårsåldern , med höga klackar och ett fullspäckat schema." Så bekrivs ansvarig chef av Studio Etts reporter i gårdagens program.

I inslaget tar man upp "stöket" på Hässelby Villastads bibliotek. Enligt personalen har ett tjugofemtal ungdomar vandaliserat biblioteket och gjort det omöjligt att hålla öppet. Så "stök" är kanske ett väl milt ord.

Nåväl, ungdomarna kommer till tals via två killar som "inte fått jobb" och "som inte har något att göra". De är två unga, starka och friska unga män som verkar totalt hjälplösa. "Ingen bryr sig".

Ja, om man inte då räknar med " dom som stör sig". Eller som en av killarna konstaterar " Om man gör något mellan tolv och åtta, dom stör sig".

Ett akut problem är tydligen att de lokaler " de hänger i" stänger mellan 17- 18!? Ja, samhället borde verkligan ordna "så att det finns mer att göra".

Hur dessa unga hjältar ser ut, eller vilka försök de gjort att "ta ett jobb" får vi dock inte veta något om.Eller vilket ansvar de har för sin sysslolöshet.

För enligt mediadramturgin är de ju "offren".Unga i ett av världens bäst utvecklade välfärdsystem, mätta och friska.

Men att boven i dramat, den ansvariga kvinnliga chefen går omkring i högklackat -  det är viktigt att berätta.

Till bibliotekens försvar

Det pågår en ordväxling om våra bibliotek i media. Debatten är i mina ögon lätt absurd. Inte minst eftersom den har baxats in i ett oerhört tröttsamt höger-vänster perspektiv.

För mig är det relativt enkelt. Jag står i stor tacksamhetsskuld till Borås Stadsbibliotek. De vänliga damerna där lotsade, tillsammans med min svensklärarinna i högstadiet, in mig i böckernas värld.

Min bakgrund vad också högst enkel. En arbetarfamilj där man arbetade och arbetade. Varken mor eller far satt aldrig utan att ha något att göra. Men läsa böcker? Nej, det var slöseri med tid och jag kan fortfarande räkna upp de titlar vi hade i vår minimala bokhylla. Inget att yvas över. Så var det bara.

Så jag kan relativt lätt identifiera mig med den unga person som nyfiket tar sig till ett bibliotek för att upptäcka världen. Och jag är rätt säker på att hen inte uppskattar att där mötas av de "tuffa" killar och tjejer som säkert redan förpestar hens vardag.

Ett bibliotek är ett ställe att läsa böcker och söka andra kunskapskällor. I lugn och ro. Vi behöver INTE mera snabba kickar och mindre impulskontroll. Det borde vara självklart, inte minst för alla vänstermänniskor.

Den socialdemokrati jag växte upp med var mycket tydlig på den punkte. Biblioteken är ett medel för barn ifrån mindre studievana miljöer att få upptäcka glädjen med att läsa. Ingen "ungdomsgård".

Men idag verkar trianguleringen ha gått så långt att det som var självklart för socialdemokratin för femtio år sedan betraktas svårt högervridet idag. Hur gick det till?

Finns det några gamla sossar kvar som skulle kunna bilda "Det gamla arbetarpartiet"? En politisk rörelse som också ställer krav på sina medborgarna att ta ett ansvar för sina liv och inte bara ropa på Staten så fort de inte får som de vill!

 I väntan på detta uppror från djupet av (s) rekommenderar jag Erik Helmersson i DN. I en som vanligt välskriven krönika konstaterar han att alla givetvis är välkomna till biblioteken men ..." Allt vi från samhällets sida önskar är – ursäkta och förlåt – att de beter sig som folk. "

Ekobruk 2.0

DEBATT Ingen har rätt i dagens ekodebatt. Forskningen om det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan i går.

Under snart ett halvt sekel har det pågått en debatt om vilket lantbruk som är det bästa, det ekologiska eller dagens standardjordburk.

Nu är det hög tid att kliva upp ur skyttegravarna och börja samtala om saken i stället för att framhärda med de två monologer som ekat även det senaste året. För ingen av sidorna har rätt.

Vår tids ekologiska odling är minst lika ”oekologisk”, det vill säga ekologiskt ohållbar, som vår tids standardodling (vi vägrar kalla den konventionell, dagens moderna bönder är minst av allt konventionella). Samtidigt blir det alltmer angeläget och brådskande att komma fram till ett ekologiskt jordbruk värt namnet. Ett jordbruk som både är ekologiskt hållbart och samtidigt är minst lika produktiv som dagens jordbruk. Om en generation behöver jordens befolkning tillgång till 70 procent mer mat.

Låt oss kalla det Ekobruk 2.0.

Utgångspunkten delar vi med dagens ekobönder – att lära av naturen. Den har förvandlat sol, vind och vatten till föda, foder och fiber i ett kretslopp som pågått i miljarder år. Sett i sin helhet klarar naturen konststycket också med en förbluffande hög effektivitet utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel som kräver fossil energi. Naturen håller sig med sina egna gödselfabriker och i naturen är motståndskraft regel och känsligheten undantagen. Naturliga bekämpningsmedel och metoder tillhör ekoodlingens själv kärna och ingår allt oftare också i standardbondens verktygslåda. Eftersom allt liv bygger på kemiska processer så är mycket av denna inbyggda resistens också kemiskt baserad eller på annat sätt inbyggda i växtens egenskaper. Detta vet förstås också dagens forskare och växtförädlare. Och de är också de bakomliggande mekanismerna på spåren.

Sannolikt är det bara en fråga om riktlinjer, tid och pengar för att ta fram lösningar som bygger på naturens egna metoder och mekanismer.

Med dagens satellit- och maskinteknik är det också möjligt att båda gödsla och skydda växterna med precision och i den takt de behöver det. Inte minst stallgödseln som är bärande för hela ekoodlingen måste doseras på ett miljöeffektivt sätt. Med forskning och teknik är vi också på väg att kunna renframställa fosfor ur avloppsslam, återföra det i jordbrukets kretslopp och ta tillbaka fosforn dit där den hör hemma – på bondens åker. Precis som all den jord som med dagens odlingsmetoder – vare sig den kallas ”eko” eller ”standard” – rinner med regn, smält-, å- och flodvatten till Östersjön där den dödar havsbottnen. Den mest radikala lösningen på detta sorgligt försummade problem med jorderosion och slamtransport från åker till hav kan vi också hämta från naturen. Där förekommer ingen plog och harv, och marken är täckt av växter hela året.

Med riktade forskningssatsningar är det fullt möjligt att få fram perenna (fleråriga), grödor så att marken är skyddad året runt eller få fram odlingssystem som imiterar naturens sätt att aldrig lämna marken obevuxen och utsatt för vattnets och vindens eroderande krafter. Med ett sådant odlingssystem får vi ett jordbruk som varken läcker näring, jord eller gifter till haven.

Vi vädjar därför till politiker, opinionsbildare, forskningsråd och allmänhet att börjar diskutera ett helt nytt sätt att ta fram vårt dagliga bröd.

Det är dags att lägga de slitna plakaten på hyllan och samarbeta för att ge oss ett ekologiskt hållbart jordbruk värt namnet. Ett ekojordbruk 2.0. Här finns ett fält för innovation där Sverige, i gammal god tradition, kan inta en internationell tätposition. Och i på sikt sälja ett hållbart system till en världsmarknad.

Lek med tanken att kunna erbjuda ett helt nya odlingssystem för export – i stället för halvgamla vapensystem!

Och det brådskar. Utmaningarna världens bönder, jord och skogsbruk står inför är enorma. Den jord och skog vi odlar skall inte bara ge virke, föda, foder och fibrer till nio–tio miljarder människor 2050. De skall klara saken med allt mindre insatser och med allt mindre miljö- och klimatpåverkan. De skall dessutom inte bara själva klara sig utan fossil energi, utan också ersätta mycket av det vi i dag får från olja och gas.

Ekobruket 2.0 handlar om att med naturen som förebild producera mycket, med små insatser, inga miljöskador och så att det räcker åt allt och alla.

Vi är övertygade om att detta bara kan göras med mycket djupa vetenskapliga kunskaper om hur naturen fungerar och med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen! Inte emot dem! Då har vi inte råd med ett skyttegravskrig om ord och odlingsmetoder. Det måste vara målet som räknas inte metoderna – vare sig vi kallar dem ”eko” eller ”standard”.

Ekobruket 2.0 kräver både avancerad grundforskning, storskaliga försök och hängivna odlare. Här krävs verklig tvärvetenskap och en förmåga att se runt hörn. Det kommer att ta tid – forskningen på det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan igår.

Men framförallt kräver det politisk mod att bryta mot invanda föreställningar och en klokhet som orkar se längre än till nästa opinionsmätning. Vårt dagliga bröd får inte bli ett simpelt bete i röstfisket!

Agneta Liliehöök, Jan-Olov Johansson, Carl Henrik Palmér, Peter Sylwan, Lennart Wikström.

Fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien.

 

( Artikeln har tidgare varit publicerad i nätuppkagan av UNT men eftersom vi som skrivit får frågor om var man hittar den publiceras den här också.)

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: