Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nej, man får inte ta med sig hunden in i ...

Hundförbud. Oavsett var du rör dig i samhället är hundar icke önskvärda. Skyltarna med den överstrukna vovven finns på alla dörrar, ifrån apoteket till överskottbolaget.

Samtidigt är det få länder i världen som har en så sträng djurskyddslag som vårt.

Karo får inte lämnas hemma ensam för länge, då begår husse ett lagbrott.

Så hur man än vänder sig så har man svansen bak.

Tar man med sig ”människans bästa vän” när man handlar så blir man utkastad, lämnar man kompisen hemma så riskerar man att bli bötfälld för vanvård.

Varför?

Vän av ordning kommer här att anföra att det finns allergiska människor och att hundar smutsar ner och att…

Jo, allt detta är säker sant, men i så fall bör varje hundägare också förbjudas att  röra sig utanför hemmet eftersom vederbörande är en vandrande allergen på grund av sina hundhårsfyllda kläder. Skyltarna bör bytas mot ”Hundägare förbjudna”.

Hundskräcken i Sverige är svår att förstå. Om det nu inte bara är just en vag rädsla  utan saklig grund.

Och man behöver inte ta sig långt utanför landets gränser för att förstå att här som på så många andra punkter är Sverige extremt.

 

Marit Paulsen sa en gång att det finns inget folk som är så rädda om sina djur och inget folk som är så rädda för sina djur.

 

Nu har vi ändå levt med våra hundar i mera än 25 000 år så vi borde ha hunnit vänja oss. Efter en så lång tid borde väl hundägande ändå betraktas som "naturligt","ekologiskt" och "hållbart"? Och faktum är att det aldrig har funnit så många hundar i landet som nu. De allra flesta av dem är älskade familjemedlemmar så det är hög tid att se över den föråldrade lagstiftning som finns på det är området. Och för alla planerare och affärsidkare att tänka om.

 

 

Till dess har jag några konkreta förslag:

Ta ned hundförbudsskylten i din butik - om den nu inte hanterar livsmedel!

Gör istället reklam för att hundar är välkomna!

Ingen har riktigt lyckats med att förklara varför hundar får vara på restauranger i andra länder men inte här. Är svenska hundar mera smittsamma?

 

Hertz hyr sedan en tid ut hundbilar och de flesta hotell har insett att numera reser många med sina fyrbenta vänner.

Ordna med speciella parkeringsplatser med solskydd vid de stora köpcentrumen. Låt oss hundägare betala en slant för att stå där med bilen. Då handlar vi dessutom mera!

 

Och, kära Uppsala kommun, ordna med in stängslade hundrastgårdar! Jag hade nyligen glädjen att besöka den nyanlagda Skivlingparken här i Norby. En fantastisk anläggning med aktiviteter för både barn och pensionärer.  Snyggt jobb!

Men – de flesta som besöker parken och andra grönytor i staden, är hundägare.  Varför inte stötta dem för en gångs skull?

Nej, nu har jag skällt färdigt för idag!

Upptagen av möten

Allt mera arbetstid inom vård, skola och polis läggs på administration. Ja, ungefär hälften av tiden på jobbet läggs numera på administration.Och de som tvingas utföra arbetet är inte utbildade för det. Förr sköttes detta viktiga arbete av sekreterare men sådan finns knappt längre. För 25 år sedan arbetade runt hundratusen sekreterare i Sverige, idag finns det bara cirka 30000!

 Det leder till en tilltagande amatörism inom byråkratin. Samtidigt som kärnverksamheten krymper betänkligt.

 Har vi här en gemensam förklaring till problemen inom just skolan, polisen och vården?

Poliserna sitter inne vid datorn och skriver rapporter istället för att patrullera?

Läkarna och sjuksköterskor för var sin journal istället för att träffa patienter?

 Nej, det är inget jag påstår, det är de två forskarna Anders Ivarsson på Södertörns högskola och Anders Forsell på Uppsala Universitet som kommit fram till de här slutsatserna. Tillsammans bedriver de ett mycket angeläget forskningsprojekt med namnet Administrationssamhället!

 Orsaken till att denna amatörbyråkrati växt som mögel i en fuktskadad grund är att allt numera skall mätas och ständigt förändras. En omorganisation är inte genomförd innan nästa börja planeras.

NPM, new public manegment heter modellen som ligger bakom denna hets.

 En annan baksida av samma mynt är internfaktureringen som inte sällan kostar mera än den smakar.

 Om du inte tror mig så lyssna själv på Vetenskapsradion Forum i veckan.

Programmet som görs av Urban Björstadius är en repris ifrån den 15 januari i år, men det är minst lika aktuellt.

Det finns som vanligt att lyssna på på SR play.

Du som har egna erfarenheter av administrationssamhället kan också förmedla dem till forskarna på :

onodigadministration@sh.se.

Personligen skulle jag också vilja dra en lans för att sticka hål på den mötesbubbla som härjar snart sagt överallt, inte minst inom offentlig förvaltning. Enlig egen erfarnet skulle man itan problem kunna halvera den tid som tillbringas sammanträdesrum. Produktiviteten skulle då dubbleras och tillfredställelsen att få något gjort skulle avsevärt förbättra arbetsmiljön.

 

På gränsen till det otroliga

Pluto. Låt oss ändå ägna denna avlägsna stenbumling lite uppmärksamhet idag när den får "närgånget" besök av rymdsonden New Horizons som varit på väg dit i  nio år.

Även om nu nyhetsvädet brukar avta exponetiellt med avståndet. Och till småplaneten Pluta är det fem miljarder kilometer! Siffror nästan lika svindlande som de grekiska lånen.

Sonden kommer att fara förbi det som nyligen var den mest avlägsna planeten i vårt solsystem runt klockan två i eftermiddag. Väl där gör den en rad mätnigar och drar sedan vidare ut i det rymden.

Vad New Horizons har hittat får vi inte veta innan tidigast ikväll. Då har den gjort sitt jobb och kan rapportera hem till NASA. Sedan tar det fyra och halv timma för signalerna att ta sig därutifrån kylan ned till jorden!

Enligt uppgift har sonden redan rapporterat att Pluto är lite större än vad man tidigare trott. Huruvida det räcker för att Pluto skall bli uppgraderad till "planet" igen är dock inte troligt.

Å andra sidan så är det mesta otroligt med sådana här expiditioner ut i det okända.

Trigger och twist

Ulrika Knutsson är alltid bra. Inte minst eftersom hon i sina analyser har förmår att ta ett steg tillbaka, även ifrån hennes egna åsikter. En egenskap som mycket sällsynt i dagens monologklimat. ( Dualog kallar man väl det när två personer helt pratar förbi varandra?)

I söndagens God Morgon Världen ventilerade hon de så kallade "trigger-varningarna". På ett lysande vis. Så specillt om du ännu inte hunnit med att sätta dig in i det senaste tillskottet i kulturelitens fikonspråk så skall du lyssna på Ulrika Knutssons krönika här.

 

Och när jag nu ändå är innne och ger lyssnartips, missa inte radioföljetongen "Twist" som sänds just nu. Klas Östergren läser själv ur sin bok vilket inte gör det hela sämre. Hela följetongen ligger som vanligt för nedladdning på P1:s hemsida.

Att sedan både Twist och Triggervarning väcker många minnen och en känsla av deja vu hos oss lite medelålders är ett extra plus.

Public service i sin prydo!

 

 

Vår oskattbara historia

Uppsala har en fantastisk historia! Men har vi råd att ta reda på den?

Så här mitt i sommaren när den brittiska historian som vanligt serveras i tjocka skivor med TV- serier som "Wolf Hall" och "Indian summer" så känns det rätt att påminna om den svenska. Jag har aldrig förstått varför inte SVT och statliga finansiärer dramatiserar exempelvis Wasa-ättens fascinerande berättelse. Rosornas krig i all ära, men här har vi dramatiska skeenden som skapade dagens Sverige.

Pengar? Ja, låt TV4 ta över Schlagertävlandet och annan underhållning. Låt andra köpa sportevenemangen. Pengar finns.

Public service kanske skulle kunna vara lite folbildande som omväxling till att folkförvirring i allt ifrån  "Jordskott" till "Örtskolan". Eller förskräckliga program där man leker med vanliga människors kärlek och längta,

Nå, i väntan på detta gräver arkeologerna vidare. Sommarens fynd i Gamla Uppsala är sensationella! Man letade efter en gammal biskopsgård och hittade ytterlgare en hög, bredvid de andra.

Marken här gömmer på så många lager av berättelser och verklig historia.

John Ljungkvist och hans team överraskar ständigt med nya fynd som både kittlar fantasin och avlivar myter.

Men, kommer de att kunna fortsätta sitt sökande? Har vi råd att undersöka vårt förflutna, eller skall vi nöja oss med "Antikrundan"?

 Man skulle också kunna ställa frågan om vi har råd med att vara historielösa?

Vilken finasiär skriver in sig i historieböckerna genom att se till att Ljungkvist och hans kollegor får fortsätta sitt viktiga arbete?

När landstinget tystnar

Landstinget tiger. Självklart. Hur skulle det annars se ut? Om minsta knorr ifrån en enskild medborgare skulle tarva ett svar.

 Ja, jag tjatar förstås om frågan varför just patienter i Uppsala inte anses behöva den nya omvälvande blodsockermätaren Free Style Libre?

När andra landsting gjort en helt annan bedömning?

Men någon förklaring har inte kommit. 

Skälen till tigandet kan vara flera. Antingen vill ingen svara eftersom svaret är så pinsamt.

Någon har slarvat eller sovit på jobbet.

 Ett annat fullt tänkbart alternativ är att inget vet vad som gått fel. Ingen känner sig heller utmanad att utreda det. Och risken för upptäckt via granskande media är ju minimal.

 Eller så har man helt enkelt inte utrett vem som skall svara på, ja, frågor ifrån patienter.

För ”landstinget” är en anonym, undflyende, grå organism som bara reagerar på viktiga spörsmål. Och som har fullt upp att anordnar konferenser om ”patienten i centrum”. Eller ”utmaningar inom den IT baserade sjukvården”.

Sådant tar tid.

 Mycken tid går också åt till att omorganisera. Varje ny sjukhuschef måste förstås utreda vilken struktur som passar hen bäst.  När konsulterna väl är klara så måste den nya modellen genomföras (implementeras!).

Och innan dess har det kommit en ny chef och så startar nästa varv.

 Eller så har man fullt upp med att försvarar  att det senaste byggprojektet blev dubbelt så stor som beräknat. Här har man å andra sidan samlat på sig en betydande rutin genom åren så egentligen är det bara att byta ut datum och summor i det förra pressmeddelandet.

 Så visst förstå jag att man inte kan tid ifrån denna viktiga process för att svara på frågor om varför länets diabetiker skall må sämre.

Och vem skulle för övrigt svara? I en organisation byggd på ”nånannanismen”.

Där ansvaret så splittrat att varje liten flisa inte tynger någon aktör så att det stör.

Politiker? De som beviljar hjälpmedel? Eller ” någon annan”?

 Nej, landstingets vårdkvarn mal sakta vidare och mot den lönar det föga att rida till storms.  En sådan kamp får lätt ett löjes skimmer.

Patient betyder att vara ”patient”, att vara tålmodig.

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: