Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nej, man får inte ta med sig hunden in i ...

Hundförbud. Oavsett var du rör dig i samhället är hundar icke önskvärda. Skyltarna med den överstrukna vovven finns på alla dörrar, ifrån apoteket till överskottbolaget.

Samtidigt är det få länder i världen som har en så sträng djurskyddslag som vårt.

Karo får inte lämnas hemma ensam för länge, då begår husse ett lagbrott.

Så hur man än vänder sig så har man svansen bak.

Tar man med sig ”människans bästa vän” när man handlar så blir man utkastad, lämnar man kompisen hemma så riskerar man att bli bötfälld för vanvård.

Varför?

Vän av ordning kommer här att anföra att det finns allergiska människor och att hundar smutsar ner och att…

Jo, allt detta är säker sant, men i så fall bör varje hundägare också förbjudas att  röra sig utanför hemmet eftersom vederbörande är en vandrande allergen på grund av sina hundhårsfyllda kläder. Skyltarna bör bytas mot ”Hundägare förbjudna”.

Hundskräcken i Sverige är svår att förstå. Om det nu inte bara är just en vag rädsla  utan saklig grund.

Och man behöver inte ta sig långt utanför landets gränser för att förstå att här som på så många andra punkter är Sverige extremt.

 

Marit Paulsen sa en gång att det finns inget folk som är så rädda om sina djur och inget folk som är så rädda för sina djur.

 

Nu har vi ändå levt med våra hundar i mera än 25 000 år så vi borde ha hunnit vänja oss. Efter en så lång tid borde väl hundägande ändå betraktas som "naturligt","ekologiskt" och "hållbart"? Och faktum är att det aldrig har funnit så många hundar i landet som nu. De allra flesta av dem är älskade familjemedlemmar så det är hög tid att se över den föråldrade lagstiftning som finns på det är området. Och för alla planerare och affärsidkare att tänka om.

 

 

Till dess har jag några konkreta förslag:

Ta ned hundförbudsskylten i din butik - om den nu inte hanterar livsmedel!

Gör istället reklam för att hundar är välkomna!

Ingen har riktigt lyckats med att förklara varför hundar får vara på restauranger i andra länder men inte här. Är svenska hundar mera smittsamma?

 

Hertz hyr sedan en tid ut hundbilar och de flesta hotell har insett att numera reser många med sina fyrbenta vänner.

Ordna med speciella parkeringsplatser med solskydd vid de stora köpcentrumen. Låt oss hundägare betala en slant för att stå där med bilen. Då handlar vi dessutom mera!

 

Och, kära Uppsala kommun, ordna med in stängslade hundrastgårdar! Jag hade nyligen glädjen att besöka den nyanlagda Skivlingparken här i Norby. En fantastisk anläggning med aktiviteter för både barn och pensionärer.  Snyggt jobb!

Men – de flesta som besöker parken och andra grönytor i staden, är hundägare.  Varför inte stötta dem för en gångs skull?

Nej, nu har jag skällt färdigt för idag!

Till bibliotekens försvar

Det pågår en ordväxling om våra bibliotek i media. Debatten är i mina ögon lätt absurd. Inte minst eftersom den har baxats in i ett oerhört tröttsamt höger-vänster perspektiv.

För mig är det relativt enkelt. Jag står i stor tacksamhetsskuld till Borås Stadsbibliotek. De vänliga damerna där lotsade, tillsammans med min svensklärarinna i högstadiet, in mig i böckernas värld.

Min bakgrund vad också högst enkel. En arbetarfamilj där man arbetade och arbetade. Varken mor eller far satt aldrig utan att ha något att göra. Men läsa böcker? Nej, det var slöseri med tid och jag kan fortfarande räkna upp de titlar vi hade i vår minimala bokhylla. Inget att yvas över. Så var det bara.

Så jag kan relativt lätt identifiera mig med den unga person som nyfiket tar sig till ett bibliotek för att upptäcka världen. Och jag är rätt säker på att hen inte uppskattar att där mötas av de "tuffa" killar och tjejer som säkert redan förpestar hens vardag.

Ett bibliotek är ett ställe att läsa böcker och söka andra kunskapskällor. I lugn och ro. Vi behöver INTE mera snabba kickar och mindre impulskontroll. Det borde vara självklart, inte minst för alla vänstermänniskor.

Den socialdemokrati jag växte upp med var mycket tydlig på den punkte. Biblioteken är ett medel för barn ifrån mindre studievana miljöer att få upptäcka glädjen med att läsa. Ingen "ungdomsgård".

Men idag verkar trianguleringen ha gått så långt att det som var självklart för socialdemokratin för femtio år sedan betraktas svårt högervridet idag. Hur gick det till?

Finns det några gamla sossar kvar som skulle kunna bilda "Det gamla arbetarpartiet"? En politisk rörelse som också ställer krav på sina medborgarna att ta ett ansvar för sina liv och inte bara ropa på Staten så fort de inte får som de vill!

 I väntan på detta uppror från djupet av (s) rekommenderar jag Erik Helmersson i DN. I en som vanligt välskriven krönika konstaterar han att alla givetvis är välkomna till biblioteken men ..." Allt vi från samhällets sida önskar är – ursäkta och förlåt – att de beter sig som folk. "

Ekobruk 2.0

DEBATT Ingen har rätt i dagens ekodebatt. Forskningen om det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan i går.

Under snart ett halvt sekel har det pågått en debatt om vilket lantbruk som är det bästa, det ekologiska eller dagens standardjordburk.

Nu är det hög tid att kliva upp ur skyttegravarna och börja samtala om saken i stället för att framhärda med de två monologer som ekat även det senaste året. För ingen av sidorna har rätt.

Vår tids ekologiska odling är minst lika ”oekologisk”, det vill säga ekologiskt ohållbar, som vår tids standardodling (vi vägrar kalla den konventionell, dagens moderna bönder är minst av allt konventionella). Samtidigt blir det alltmer angeläget och brådskande att komma fram till ett ekologiskt jordbruk värt namnet. Ett jordbruk som både är ekologiskt hållbart och samtidigt är minst lika produktiv som dagens jordbruk. Om en generation behöver jordens befolkning tillgång till 70 procent mer mat.

Låt oss kalla det Ekobruk 2.0.

Utgångspunkten delar vi med dagens ekobönder – att lära av naturen. Den har förvandlat sol, vind och vatten till föda, foder och fiber i ett kretslopp som pågått i miljarder år. Sett i sin helhet klarar naturen konststycket också med en förbluffande hög effektivitet utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel som kräver fossil energi. Naturen håller sig med sina egna gödselfabriker och i naturen är motståndskraft regel och känsligheten undantagen. Naturliga bekämpningsmedel och metoder tillhör ekoodlingens själv kärna och ingår allt oftare också i standardbondens verktygslåda. Eftersom allt liv bygger på kemiska processer så är mycket av denna inbyggda resistens också kemiskt baserad eller på annat sätt inbyggda i växtens egenskaper. Detta vet förstås också dagens forskare och växtförädlare. Och de är också de bakomliggande mekanismerna på spåren.

Sannolikt är det bara en fråga om riktlinjer, tid och pengar för att ta fram lösningar som bygger på naturens egna metoder och mekanismer.

Med dagens satellit- och maskinteknik är det också möjligt att båda gödsla och skydda växterna med precision och i den takt de behöver det. Inte minst stallgödseln som är bärande för hela ekoodlingen måste doseras på ett miljöeffektivt sätt. Med forskning och teknik är vi också på väg att kunna renframställa fosfor ur avloppsslam, återföra det i jordbrukets kretslopp och ta tillbaka fosforn dit där den hör hemma – på bondens åker. Precis som all den jord som med dagens odlingsmetoder – vare sig den kallas ”eko” eller ”standard” – rinner med regn, smält-, å- och flodvatten till Östersjön där den dödar havsbottnen. Den mest radikala lösningen på detta sorgligt försummade problem med jorderosion och slamtransport från åker till hav kan vi också hämta från naturen. Där förekommer ingen plog och harv, och marken är täckt av växter hela året.

Med riktade forskningssatsningar är det fullt möjligt att få fram perenna (fleråriga), grödor så att marken är skyddad året runt eller få fram odlingssystem som imiterar naturens sätt att aldrig lämna marken obevuxen och utsatt för vattnets och vindens eroderande krafter. Med ett sådant odlingssystem får vi ett jordbruk som varken läcker näring, jord eller gifter till haven.

Vi vädjar därför till politiker, opinionsbildare, forskningsråd och allmänhet att börjar diskutera ett helt nytt sätt att ta fram vårt dagliga bröd.

Det är dags att lägga de slitna plakaten på hyllan och samarbeta för att ge oss ett ekologiskt hållbart jordbruk värt namnet. Ett ekojordbruk 2.0. Här finns ett fält för innovation där Sverige, i gammal god tradition, kan inta en internationell tätposition. Och i på sikt sälja ett hållbart system till en världsmarknad.

Lek med tanken att kunna erbjuda ett helt nya odlingssystem för export – i stället för halvgamla vapensystem!

Och det brådskar. Utmaningarna världens bönder, jord och skogsbruk står inför är enorma. Den jord och skog vi odlar skall inte bara ge virke, föda, foder och fibrer till nio–tio miljarder människor 2050. De skall klara saken med allt mindre insatser och med allt mindre miljö- och klimatpåverkan. De skall dessutom inte bara själva klara sig utan fossil energi, utan också ersätta mycket av det vi i dag får från olja och gas.

Ekobruket 2.0 handlar om att med naturen som förebild producera mycket, med små insatser, inga miljöskador och så att det räcker åt allt och alla.

Vi är övertygade om att detta bara kan göras med mycket djupa vetenskapliga kunskaper om hur naturen fungerar och med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen! Inte emot dem! Då har vi inte råd med ett skyttegravskrig om ord och odlingsmetoder. Det måste vara målet som räknas inte metoderna – vare sig vi kallar dem ”eko” eller ”standard”.

Ekobruket 2.0 kräver både avancerad grundforskning, storskaliga försök och hängivna odlare. Här krävs verklig tvärvetenskap och en förmåga att se runt hörn. Det kommer att ta tid – forskningen på det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan igår.

Men framförallt kräver det politisk mod att bryta mot invanda föreställningar och en klokhet som orkar se längre än till nästa opinionsmätning. Vårt dagliga bröd får inte bli ett simpelt bete i röstfisket!

Agneta Liliehöök, Jan-Olov Johansson, Carl Henrik Palmér, Peter Sylwan, Lennart Wikström.

Fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien.

 

( Artikeln har tidgare varit publicerad i nätuppkagan av UNT men eftersom vi som skrivit får frågor om var man hittar den publiceras den här också.)

 

Valfångst!

Missa inte Kunskapskanalens program om Valfångst! Ännu ett fantastiskt brittiskt reportage från bland annat fångststationerna på Sydgeorgien

Om en märklig och rätt okänd industri som nära nog utrotade det största djur som någonsin funnit på vår planet. För att göra margarin.

Valfångsten 19.10 nu ikväll!

Och på det underbara SVT play förstås

Nu skulle det vara roligt att få se en norsk dokumentär om valfångsten!

Med några få minuter om den svenska "insatsen". Det lär bland annat ha varit en svenska valfångarkapten som till slut dödade verklighetens "Moby Dick".

 

Ett SMS kan säga så mycket

Jämför  dessa två sms.

 

”Du har tid på XXavdelningen, ingång XX den 2015-03-10 14.20

Uteblivet besök debiteras. Meddelandet kan ej besvaras. ”

 

”Hej Jan-Olov

Detta är en påminnelse om tiden du har hos oss nu på tisdagen den 10 mars klockan 14.20

Vänliga hälsningar”

 

 Gissa sedan vilket som härstammar ifrån Det Stora Sjukhuset och vilket som har en privat vårdgivare som avsändare.

 Rätt gissat!

 Det första textmeddelandet andas inställese till myndighet och innehåller ett hot.

 Det andra är välkomnande och kostar rent av på sig en vänlig hälsning.

 Detta är givetvis en futilitet och betyder inte att den ena vårdgivaren är bättre än de andra.

Men, jag förstår inte varför inte Landstinget kan ta en lite vänligare ton?

Det kostar inget.

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: