Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nej, man får inte ta med sig hunden in i ...

Hundförbud. Oavsett var du rör dig i samhället är hundar icke önskvärda. Skyltarna med den överstrukna vovven finns på alla dörrar, ifrån apoteket till överskottbolaget.

Samtidigt är det få länder i världen som har en så sträng djurskyddslag som vårt.

Karo får inte lämnas hemma ensam för länge, då begår husse ett lagbrott.

Så hur man än vänder sig så har man svansen bak.

Tar man med sig ”människans bästa vän” när man handlar så blir man utkastad, lämnar man kompisen hemma så riskerar man att bli bötfälld för vanvård.

Varför?

Vän av ordning kommer här att anföra att det finns allergiska människor och att hundar smutsar ner och att…

Jo, allt detta är säker sant, men i så fall bör varje hundägare också förbjudas att  röra sig utanför hemmet eftersom vederbörande är en vandrande allergen på grund av sina hundhårsfyllda kläder. Skyltarna bör bytas mot ”Hundägare förbjudna”.

Hundskräcken i Sverige är svår att förstå. Om det nu inte bara är just en vag rädsla  utan saklig grund.

Och man behöver inte ta sig långt utanför landets gränser för att förstå att här som på så många andra punkter är Sverige extremt.

 

Marit Paulsen sa en gång att det finns inget folk som är så rädda om sina djur och inget folk som är så rädda för sina djur.

 

Nu har vi ändå levt med våra hundar i mera än 25 000 år så vi borde ha hunnit vänja oss. Efter en så lång tid borde väl hundägande ändå betraktas som "naturligt","ekologiskt" och "hållbart"? Och faktum är att det aldrig har funnit så många hundar i landet som nu. De allra flesta av dem är älskade familjemedlemmar så det är hög tid att se över den föråldrade lagstiftning som finns på det är området. Och för alla planerare och affärsidkare att tänka om.

 

 

Till dess har jag några konkreta förslag:

Ta ned hundförbudsskylten i din butik - om den nu inte hanterar livsmedel!

Gör istället reklam för att hundar är välkomna!

Ingen har riktigt lyckats med att förklara varför hundar får vara på restauranger i andra länder men inte här. Är svenska hundar mera smittsamma?

 

Hertz hyr sedan en tid ut hundbilar och de flesta hotell har insett att numera reser många med sina fyrbenta vänner.

Ordna med speciella parkeringsplatser med solskydd vid de stora köpcentrumen. Låt oss hundägare betala en slant för att stå där med bilen. Då handlar vi dessutom mera!

 

Och, kära Uppsala kommun, ordna med in stängslade hundrastgårdar! Jag hade nyligen glädjen att besöka den nyanlagda Skivlingparken här i Norby. En fantastisk anläggning med aktiviteter för både barn och pensionärer.  Snyggt jobb!

Men – de flesta som besöker parken och andra grönytor i staden, är hundägare.  Varför inte stötta dem för en gångs skull?

Nej, nu har jag skällt färdigt för idag!

Aktuellt med gamla nyheter?

Så visar Aktuellt ett inslag om kartläggning av hela vårt genom – igen.

Anledningen är att den lysande Leroy Hood nyligen gästade Sverige.

( Varför har han inte fått Nobelpriset än?!)

Trots att Leroy Hood betonar att DNA inte är helt styrande så sätter redaktionen – som vanligt – likhetstecken mellan ÖDET och DNA.

Men, snälla, lyssna på vad ”den där experten i inslaget” ( Leroy Hood) och gästen i studion, Niels Lynöe, säger! Istället för att ställa de frågor som redan harvats sedan år 2000. Skillnaden mellan de två, de är förresten experter på helt olika områden, är mest en skillnad i kultur – mellan Européer och Nordamerikaner.

 

Trots det försöker de få fram ungefär samma budskap: det finns många olika faktorer påverkar hur olika gener uttrycks ( om de får någon effekt, eller ej) ! Vi har lärt oss massor om detta de senaste tio åren.  Och, vi är alla olika!

Några kan exempelvis banta med en metod – för andra fungerar den dieten inte alls. Vi är olika!

 

Framtiden är liksom redan här och de möjligheter och risker som finns med den exploderande kunskapsutvecklingen om vår genkarta hinner man inte ens in på. Speciellt som man måste fråga ”allmänheten” om vad de tycker i frågan!

 

En fråga, hur skall de få underlag att tycka någonting om de inte får åtminstone några grundläggande fakta om ämnet?

 

Slutligen, så kommer det urgamla exemplet med ”försäkringsbolagen”. ”Tänk om bolagen vägrar människor livförsäkringar”. Jag kan här komma med det sensationella avslöjandet att så är det redan. Och har varit under en lång tid. Jag har exempelvis inte fått teckna en rad försäkringar eftersom jag fick ungdomsdiabetes som 13 åring.

 

Framtiden är här fast Aktuellt verkar leva kvar i år 2000 som man visar klipp ifrån.

 

När får SVT riktiga nyheter från vetenskapsområdet? Ett ”Vetenskapsnytt”, precis som "Kulturnytt"?

I väntan på vård

Idag var jag återigen på Akademiska Sjukhuset. Det gick inte så bra.

 I dag hade de nämligen ”glömt bort mig”. Det innebar att jag satt på en stol i en korridor och såg andra patienter komma och gå. I en timma. Sedan dristade jag mig att fråga ” en personal” vad som hänt. Då visade det sig att man tydligen har två, eller tre, parallella bokningssystem och ja, sekreteraren, hade liksom tappat bort mig.

Ett undersöknings om brukar ta en halvtimma tog drygt två timmar.  Som belöning för mitt tålamod hade jag då erhållit en parkeringsbot på 500 kronor.

 Med anledning av denna lilla erfarenhet har jag några frågor:

 1/ Varför tar ingen ett personligt ansvar när en patient blir sittande under en längre tid i ett väntrum? Och frågar henne/honom vart hon skall? När alla andra patienter kommer och går?

 2/ Varför får jag som enskild patient betala 370 kronor om jag glömmer bort att komma på ett läkarbesök, men när Sjukhuset begår samma misstag så kostar det dem inte ens en ursäkt? Än mindre ersättning för parkeringsboten.

 Och om ni nu tycker at jag gnäller om parkeringen så vill jag slutligen berätta vad personalen i kassan suckade när jag kom till mottagningen. – Ja, alla verkar ha sina hemska parkeringshistorier att berätta. Det är kaos varenda dag.

 Visst, det skall bli bättre, men till dess kanske man kan få be om lite flera parkeringar för rörelsehindrade? På ett sjukhus?

Nå, det var bara det. Vården kan vi prata om nästa gång.

 

 

 

Om att välja rätt

Julafton kom tidigt i år. För oss i den tjattrande klassen. Regeringskrisen är som ett ymnighetshorn att ösa ur, som en studioreporter på Studio Ett sarkastiskt uttryckte det idag.

 Ja, så nu skrivs det så att tangentborden går i baklås för att försöka förklara bort att Sverige nu fått en politisk situation som är tämligen typisk för Norden och för övriga Europa.

Med en riksdag med många små partier och med ett växande invandringsfientligt parti.

Som i Norge, som i Danmark och som i Finland. Eller som i Storbritannien eller i Frankrike

 Kommer plötsligt ihåg min fd. danske vän som jag råkade i gräl med någon gång i slutet av förra seklet. Han tyckte då att ”vi svenskar var snälla, men väldigt naiva. ”

 

-Ni svenskar kan ju inte frälsa hela världen, ensamma!” sa han ilsket.

 Det tyckte väl jag, då, så vi förlorade kontakten.

Undra just vad han skulle säga idag?

Välkommen till Europa?

 Och nu skall vi få ett extraval! Så spännande! Det första jag upplever som röstberättigad. Men, som många redan noterat, om alla partier nu skall gå till omval med exakt samma budskap som förra gången så vad blir skillnaden?  En upprepning av den förra valkampanjen riskerar väl då att leda fram till samma kaotiska riksdag som havererade igår? Hur tänker man där? Är det liksom för att ge oss lite trögtänkta väljare en andra chans?  Röstade vi fel förra gången? 

Alltihop kanske slutar med att riskdagen får välja sig ett nytt folk att styra?

Ja, i vilket fall så kommer Cornucopia att fortsätta att flöda - för de politiska journalisterna


Ekot av en dröm

En recension av boken:

”Den ekologisk drömmen. Myter och sanningar om Ekologisk odling. ”

Holger Kirchman, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson.

Fri Tanke!

 

”Den ekologiska drömmen” är den något missvisande titeln på en bok som väckt tämligen stor uppmärksamhet i media på senare tid. Bakom verket står fyra SLU forskare och trots titeln så handlar boken egentligen om vad som, enligt dem, är fel med den ekologiska odlingen. Kvartetten består av Holger Kirchman är professor i växtnäringslära och markvård, Lars Bergström, professor i vattenvårdslära, Thomas Kätterer, professor i Systemekologi och agronom Rune Andersson, alla verksamma vid SLU.

Och detta är förvisso ett ämne som författarna behärskar väl eftersom de ägnat sig åt att leta sådana brister hos eko-odlingen de senaste decennierna.

Nu redovisas så resultatet av deras felfinnarforskning i en bok. Och domen är inte nådig. Ekologisk odling ger betydligt sämre skördar- utan att egentligen vara bättre för varken hälsan eller miljön. Trots det så subventionerar vi skattebetalare odlingen med en halv miljard per år.

Elle uttryckt på forskarspråk. ”… Som framgår på flera ställen i denna skrift ger ekologisk producerad mat inga entydiga fördelar vad gäller livsmedelskvalitet, hälsa eller miljö”.

Boken består av tio kapitel där man på ett återhållsamt akademiskt vis går igenom frågor som om den ekologisk odling är klimatsmart, om bekämpningsmedel är farligare än naturliga gifter och hur liten skörd man egentligen får av eko-odling. Texten illustreras av strikta diagram som vanligen används på föreläsningar. Inget flörtande med publiken här inte.  Efter varje kapitel finns även en traditionell litteraturförteckning. Prydligt och redigt, men här, och i texten, kan den initierade snabbt se vilka källor författarna valt bort. Marklära kan man, grundligt, lite ytligare blir när man beskriver växtskydd och hälsa. Den ekologiska djurhållningen lämnar man – nästan – helt utan kommentarer, vilket är synd, för här finns djurskyddsfrågor att larma om för den som vill, vågar och kan.

Forskarnas resonemang bygger istället i mycket på resultat som de själva tagit fram, eller har tillgång till, via SLU omfattande fältförsök. Lite tillspetsat kan man alltså säga att de med kalla fakta tar ner den vackra drömmen på den leriga åkerjorden. Ja, de nästan begraver den.

Samtidigt bör här påpekas att de ekologiska försöken på SLU som det ibland jämförs med i boken är relativt nystartade.

 

Varför ägnar sig då fyra forskare åt en kampanj? Med flera artiklar och nu enbok.  Ja, i förordet till boken anger man att man vill ge politikerna ett bättre underlag, underförstått så att dessa beslutsfattare kan sluta subventionera eko-odlingen med en halv miljard per år, samt sluta med att öronmärka 30 miljoner till forskning på, ja, ni förstår.  Ett politiskt budskap som kan vara nog så kärv, inte minst så länge MP sitter i regeringen.

 

Reaktionerna på denna, den senaste salvan, i ett alldeles för långvarigt skyttegravskrig på SLU har därför inte låtit vänta på sig. De forskare som lever på de 30 miljonerna har förstås inte blivit glada. Biodynamikerna, som bara utgör en minoritet av odlarna, har i sedvanlig ordning blåst i stridshornet. Troende skribenter i pressen rasar över att någon vågar skända deras religion.

 Media har således fått precis vad de vill ha, en debatt med två tydliga kombattanter.  Underhållningen är säkrad för några dagar. Och journalisterna slipper det jobbiga med att sätta sig in sakfrågorna. ”Om du säger att Oslo ligger i Norge och jag påstår att Oslo ligger i Danmark så ligger väl sanningen någonstans mittemellan.” Eller så kallar man in en tredje forskare som i sitt domslut förkunnar att de stridande forskarna nog har olika värderingar. Shit Sherlock!

Vad de entusiastiska debattledarna inte förstår är att det är främst landets journalistkår som borde skämmas. Förledda av sina egna värderingar har de varit nyttiga idioter och inte skött ens sin mest simpla uppgift. Den att ställa kritiska motfrågor! Istället har de slagit gröna dunster i ögonen på sin publik.

Så om det är någon grupp som borde läsa den här boken så är det just alla reportrar och programledare som under decennier samfällt, och totalt okritiskt, lovsjungit eko- odlingen. Utan egentligen veta exakt vad de prisat. En annan lämplig målgrupp vore kanske alla inköpare landet runt som på lösa grunder bestämt sig för att lägga mera av skol- och vårdpengar på ett alternativ som inte har något stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet.

 

Men, även om nu Norges huvudstad är placerad där den är så är verklighetens karta inte så svart-vit som boken låter påskina. Dagens jordbruk dras verkligen med stora miljöproblem. Och eftersom lantbruk är, eller borde vara, ett sammanflätat system av olika åtgärder så finns det ett vetenskapligt värde i att testa olika modeller, vad de än kallas. Fast i det arbetet måste deltagarna förstas vara öppna för både perenna grödor, där vi slipper plöja, och för GMO. Professor Stefan Jansson,, också han forskare på SLU, är inne på just det spåret  i en SvD artikel med rubriken ”Ekologisk odling bakbunden.” ( På tal om GMO så det som nu händer i EU en svensk katastrof!)

 

Ansvariga myndigheter har länge försökt att sprida befintlig kunskap. Marit Paulsen skrev redan 2009 en utmärkt liten bok i samma anda med namnet ”Lurad på laxen”. Året efter publicerade Göte Bertilson boken ”Mat, Klimat och Miljö”. Vetenskapsjournalisten Peter Sylwan har fört fram liknande idéer ett flertal böcker och skrifter. Agronom Lennart Wikström skriver ledare efter ledare om detta i tidningen Lantbrukets Affärer.  Själv skrev jag om ”det miljöeffektiva jordbruket” i en skrift 1989.Se bilden om det integrerade växtskyddet nedan:

 

Så problemet är inte att det saknas kunskap. Tvärtom. Vi har aldrig vetat så mycket om våra livsmedel och hur de produceras som idag. Och trots alla larm lever vi också längre och längre. Orsaken till att människor väljer ekologiskt är inte okunskap, utan för att de verkligen tror att de gör det moraliskt rätta.

För på månglarnas marknad råder ingen rationalitet. Där införskaffar några av oss olika ”kosttillskott” för runt 4 miljarder kronor om året.

Samtidigt åt vi svenskar mest godis i Europa, runt 17 kg, per person och år.

Den ekologiska försäljningen omfattar inte heller mer än runt 4 procent av livsmedelsmarknaden. De runt 15 procent av åkerarealen som odlas ”ekologiskt” utgörs till stora delar av marker med låg avkastning. Få väljer alltså verkligen ”eko” trots en massiv marknadsföring, subventioner och en mediakampanj som gränsar till hjärntvätt.  

Men - officiellt ”gillar” vi alltid KRAV och tycker att eko är ”naturligt” - för i consensus Sverige vill vi så gärna markera att vi handlar enligt rådande norm. Som vi tror att ” de andra” gör. Och den tjattrande klassen - som är det etablissemang som styr sedan kyrkan tappat greppet - måste ju på något vis särskilja sig från ”folket”.

Eller som Marit Paulsen formulerar det i sin bok ” vi tror att vi är det vi säger att vi äter!”

 

Så visst är boken ”Den ekologiska drömmen” behövlig eftersom den avslöjar flera myter som odlas av media och handeln. För eko må rimma med reko – men alla som sätter sig in i saken på allvar vet att eko är lika långt från målet – ett ekologiskt hållbart jordbruk - som allt annat jordbruk!

 

Sjukvårdens klagosång

"Vi sätter knarkaren i centrum" hette det i en mindre genomtänkt slogan en gång  tiden. På samma vis kan man fråga sig om mottot att " sätta patienten i centrum" är så lyckat. För den moderna sjukvården liknar mera ett högteknologikst lotteri där patienten ofta drar nitlotten.  Alla är överens om att en ökad samordning mellan landsting och kommuner - och mellan olika specialister - skulle innebära enorma fördelar för ekonomin och Patienten, men få verkar i den riktningen.

Istället pågår ett ständigt revirhävdande och ställningskrig som tar nästan alla energi ifrån personal och Patienterna. Ja, jag skulle rent av våga inkludera politikerna i denna kresta av drabbade eftersom de har svårt att genomskåda vad som är sanning och vad som är skådespel i kampen om resurser.

Så i praktigen är det Pengarna som är i centrum. Eller snarare hur budgetens utfall ser ut. Vi tar det en gång till:

1. Vården är till för patienten!

2/ Svensk sjukvård lever med en föråldrad struktur.

3/ Lyssna till personalens konstruktiva förslag om förändringar.

4 Resurserna till svensk vård är - i vissa fall- underdimensionerad.

4/ Minska på byråkratin och på mötesinflationen!

 

Ett mera humoristiskt sätt att uttrycka allt detta står den sjungande läkaren Henrik Widegren för i sitt senaste alster "Svarte Petter".

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: