Inget retar patriarkatet som unga kvinnor

Sveriges feministiska regering behöver synas mer, skriver Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna.

Indiska flickor utsätts för selektiv abort, skriver Petra Tötterman Andorff.

Indiska flickor utsätts för selektiv abort, skriver Petra Tötterman Andorff.

Foto: Altaf Qadri

Debatt2019-10-11 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förtrycket av världens kvinnor börjar med flickorna. Flickor är världens största marginaliserade grupp. De är inte ännu kvinnor men de är inte ”bara” barn. De är också en tyst grupp. Få talar för deras sak.

Inte ens FN klarar i sina konventioner av att uppmärksamma de speciella utmaningar som just flickor möter. FN:s barnkonvention betonar problemet med barnsoldater, som oftast drabbar pojkar, men talar till exempel inte alls om det våld i form av barnäktenskap som flickor utsätts för.

Internationella flickdagen infaller i dag. I vissa delar av världen är det en utmaning att ens bli född om du är flicka. Det fattas ungefär 117 miljoner flickor i Asien, enligt UNICEF. I somras uppmärksammade tidningen Times of India att inte en enda flicka hade fötts i 132 byar i ett distrikt i norra Indien, samtidigt som det hade fötts 216 pojkar.

Problemet heter selektiv abort, som officiellt är förbjudet men vanligt i praktiken. Pojkar värderas högre än flickor eftersom arv och ägande är knutet till mannen som också förväntas sörja för sina gamla föräldrar.

De flickor som ändå lyckats komma till världen får sämre mat, mindre läkarvård och slutar skolan tidigare än sina bröder. Flickor under fem år är undernärda tre gånger så ofta som pojkar och det finns dubbelt så många analfabeter bland världens flickor som bland pojkarna.

Flickor tas ofta ur skolan tidigare och får utföra mycket mer hemarbete jämfört med pojkar vilket gör att de inte hinner eller orkar med sina läxor. De halkar efter ännu mer eftersom de sällan går till skolan när de har mens.

Det saknas toaletter, bindor och tvättmöjligheter. När flickor sedan tvingas gifta sig tidigt, blir gravida och slutar skolan är de ohjälpligt på efterkälken.

Fattigdom och tradition ligger bakom barnäktenskap, som i många regioner är det enskilt största hotet mot att flickor får utvecklas, utbilda sig och ta plats. Runt tio miljoner flickor gifter sig varje år före 18-årsdagen enligt UNICEF, och i Väst- och Centralafrika är nästan hälften av alla flickor gifta innan de fyller 18.

I Libanon får Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer hjälpa allt fler flickor på flykt som tvingas in i äktenskap när föräldrarna pressas av matbrist och tror att giftermål skyddar deras döttrar. Men barnbrudar utsätts oftare för våld av maken och dennes familj.

Att vara ung och gravid kan vara förenat med livsfara och är den främsta dödsorsaken i världen för flickor mellan 15 och 19 år – eftersom kroppen inte är färdigutvecklad. Globalt råder akut brist på gynekologisk läkarvård, säkra aborter och preventivmedel.

”Att utbilda en flicka är som att vattna grannens träd”, lyder ett asiatiskt talesätt. Traditionella strukturer gör att det anses lönlöst att investera i en dotters utbildning eftersom hon ändå kommer att gifta sig och flytta till mannens familj.

Inget kunde vara mera fel. Samhällen som vågar utmana de patriarkala strukturerna tjänar enorma belopp på att utbilda flickor som kommer att bidra till sitt lands utveckling, försörja sig själva och därför föda färre barn.

Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer ute i världen försöker förbättra för flickor genom att motverka tonårsgraviditeter och barnäktenskap, utbilda unga om mens och kvinnohälsa och se till att flickor ska slippa ha sex med sina lärare för att få ut sina betyg, som ibland varit fallet i Kongo-Kinshasa.

Inget verkar reta patriarkatet lika mycket som unga kvinnor som står upp för rättigheter. Inte bara klimataktivisten Greta Thunberg, utan också den nya generation kvinnorättsaktivister som Kvinna till Kvinna försöker stödja. Flickor och unga kvinnor får utstå enormt mycket hat och smutskastning online.

Som stor givare till FN och Världsbanken kan Sverige trycka på hårdare för flickors rättigheter och lyfta de speciella problem och svårigheter som drabbar just flickor. I dag går mindre än en procent av den internationella samarbetsorganisationen OECD:s bistånd direkt till kvinnoorganisationer som också förväntas driva flickors rättigheter.

Här kan Sverige som OECD-medlem kräva en ändring. Regeringen har inte bara en feministisk utrikespolitik utan numera också en feministisk handelspolitik och vet därför att det är uselt ekonomiskt tänkande att fortsätta strunta i världens flickor. Sverige måste helt enkelt göra mer för att dessa ska synas, höras och få sina mänskliga rättigheter respekterade.