Den klassiska gröna skatteväxlingen – att kompensera höjda miljöskatter med sänkt skatt på arbete – har många fördelar. Framför allt den att miljöskatter är effektiva miljöpolitiska styrmedel.

Men en sådan skatteväxling har också en akilleshäl i det att arbetslösa och andra grupper med en mer utsatt ekonomisk situation inte kompenseras, och att skatteväxlingen på så sätt riskerar att öka klyftorna i samhället.

Kanada visar nu hur konflikten mellan fördelningspolitik och miljöpolitik kan överbryggas, med en koldioxidskatt som återbetalas lika för alla. När samma belopp betalas till alla, oavsett ekonomisk situation i övrigt, leder det tvärt om till minskade klyftor, i och med att de med lägst inkomster får den procentuellt största skatteåterbäringen. Samtidigt överkompenseras de som har mindre klimatbelastande konsumtion än genomsnittet, vilket i stor utsträckning är grupper med lägre inkomster. Detta ger ytterligare positiv fördelningspolitisk effekt, parallellt med att påskynda omställningen till en hållbar konsumtion.

Systemet med en koldioxidskatt som återbetalas finns redan på delstatsnivå i British Colombia, Alberta och Quebec och införs nu på nationell nivå i Kanada.

Skatten är inledningsvis satt till tio kanadensiska dollar per ton (cirka 67 kronor) för att sedan stiga med tio dollar per år upp till 50 dollar år 2022 (cirka 335 kronor). Genom att gå in på en förhållandevis låg nivå och sedan öka skatten ges goda möjligheter till ordnad omställning bort från koldioxidutsläpp. Detta då såväl privatpersoner som företag ges skäl att nu genomföra investeringar för att undvika framtida kostnader när skattenivån höjs.

Den kritik som riktats mot systemet handlar om att det skulle "gynna passivitet och bestraffa aktivitet". Även om huvudsyftet med skatten är att just styra bort från aktiviteter som medför koldioxidutsläpp, har de tre delstater som redan infört skatten kunnat konstatera en ytterligare effekt: ekonomin växer mer än genomsnittet i Kanada. En delförklaring till detta kan vara att systemet gynnar de investeringar som är nödvändiga för att klara omställningen från fossilt till förnybart, dvs en synnerligen aktiv handling.

Ekonomisk aktivitet är i sig varken positiv eller negativ. Värdet ligger i vilken aktivitet som utförs.

Men en kanske ännu viktigare effekt av modellen är att den tas emot väl av de kanadensiska medborgarna, och därmed har chans att överleva också ett regeringsskifte.

Att stånga sig blodig för att kunna införa miljöskatter som samtidigt har så låg acceptans hos befolkningen att kampanjgrupper likt "de gula västarna" i Frankrike bildas är ostrategiskt, när vi vet att vi snabbt måste minska utsläppen. För att klara omställningen måste vi genomföra reformer som både ger kraftiga utsläppsminskningar och samlar en bred majoritet, snarare än att riskera att rivas upp vid en förändrad politisk majoritet.

Kanada har nu visat en tänkbar väg för att minska utsläppen. Men för att det verkligen ska ge stort globalt resultat måste andra länder följa exemplet.

I och med överenskommelsen mellan MP, C, L och S finns en politisk öppning för en omfattande grön skatteväxling i Sverige.

Men att stanna vid att enbart genomföra en traditionell grön skatteväxling är riskabelt. Impopulära miljöskatter riskerar att rivas upp, och exemplet med hur M-KD-SD genomdrev beslut att avskaffa flygskatten, visar att inte ens miljöskatter med stort stöd hos befolkningen går säkra. En skatteväxling i form av en koldioxidskatt som återbetalas lika för alla skattebetalare bör därför ges högsta prioritet i 2020 års budget.

I Kanada är gas, kol och bensin i fokus för taxeringen. Energisektorn är en tacksam grund, då den är förhållandevis lättreglerad. Men det finns inget hinder mot att bredda koldioxidskatten.

Med fördel kan den antibiotikaskatt som Miljöpartiet lagt förslag om utgöra en annan del av systemet.

Precis som i Kanada bör skatten inledningsvis sättas låg, men med en inbyggd stegring. På motsvarande sätt kan skatten riktas in mot vissa sektorer från start, samtidigt som det redan initialt görs klart vilka sektorer som ska innefattas framöver.

En koldioxidskatt som återbetalas helt och fullt och lika för alla kommer självfallet inte att som ensam reform lösa klimatfrågan. Men det är en så viktig del av lösningen att frågan bör ges högsta prioritet, både på nationell nivå i Sverige, i Sveriges arbete inom EU och globalt.