Vuxenutbildningen har en viktig samhällsbärande funktion. Den ger vuxna möjligheter att byta bana i livet och förbättra sina chanser på en föränderlig arbetsmarknad. Den ger nyanlända undervisning i svenska, vilket öppnar dörrar till en framtid av arbete och studier i det svenska samhället. Alla borde därför vara överens om att vuxenutbildningen är en viktig del i det svenska utbildningsväsendet.

Trots detta hamnar vuxenutbildningens frågor ofta i skuggan av skoldebatten. I komvuxutredningen En andra och en annan chans - ett komvux i tiden (SOU 2018:71) konstateras att “vuxenutbildningen tyvärr inte alltid getts tillräckliga förutsättningar och ofta hanterats som en sidovagn skild från skolväsendet i övrigt.”

Man får hoppas att det inte beror på inställningen att vuxna människors rätt till utbildning inte är lika viktig som våra barns och ungdomars. I bästa fall råder enbart en missuppfattning kring vuxenutbildningens innehåll och uppdrag.

Många lärare och elever har genom åren vittnat om den höga utbildningskvaliteten i den kommunala regin i Uppsala, men nu ser vi hur priset för denna kvalitet inte tycks matcha kommunens plånbok. Trots ökade krav på verksamheten och en tydlig ambition från regeringen att öka kvaliteten på vuxenutbildningen och SFI lyser de ekonomiska satsningarna med sin frånvaro.

Tvärtom präglas verksamheten av höga krav på budgetbesparingar och effektiviseringskrav som totalt urholkar kvaliteten i undervisningen. De nya budorden lyder i stället ”effektivisering och budget i balans”. Lärare riskerar att jobba ihjäl sig för att bibehålla kvalitativ utbildning trots sinande resurser i form av både pengar och tid.

Eftersom det inte heller finns något som reglerar hur mycket av arbetsdagen som får gå till undervisning för en lärare har man i kommunen kunnat spara pengar genom att utöka undervisningstiden. Under det senaste året har antalet timmar som en lärare undervisar därför ökat med upp till 5 timmar per vecka utan att andra arbetsuppgifter tagits bort.

I stället har kraven på individanpassning, samarbete mellan lärare, kontakter med elevhälsa och dokumentation bara ökat. Utöver det har kurser som tidigare gavs på 20 veckor nu komprimerats till 10 veckor och nya elever tas in var femte vecka.

Fundera på vad det betyder för både elever och lärare halvvägs in i en kurs. Förväntas lärarna leverera samma undervisningskvalitet men med mindre tid? Eller ska vi i Uppsala kommun sänka undervisningskvaliteten istället för att, i enlighet med regeringens ambition, höja den?

Politiker och tjänstemän verkar dessutom hantera vuxenutbildningen som en arbetsmarknadsåtgärd snarare än som en skolfråga. I Uppsala är detta tydligt, då man 2017 flyttade vuxenutbildningen från utbildningsförvaltningen till arbetsmarknadsförvaltningen.

Är det då lärare med sedvanliga läraruppdrag som ska bedriva utbildningsinsatser eller tjänstemän som ska leverera arbetsmarknadsinsatser? Som lärare vill vi att vuxenutbildningen ska ses som en viktig del av kommunens arbetsmarknadspolitik, men den måste hanteras som vad den är: utbildning.

Nära samarbete med andra arbetsmarknadsinsatser är givetvis i grunden något positivt. Detta då eleverna annars riskerar att hamna mellan olika stolar. En positiv utveckling är exempelvis satsningar på olika utbildningsprojekt i Uppsala kommun som kombinerar just yrkesutbildningar med yrkessvenska.

Inom kort kommer arbetsmarknadsnämnden att lägga synpunkter på kommunstyrelsens förslag till budget för 2020. I förslaget saknas enligt vår uppfattning visioner och ekonomiska resurser att genomföra regeringens ambition om en kvalitativ och nationellt likvärdig vuxenutbildning.

Vuxenutbildningens lärare behöver rimliga förutsättningar för att kunna erbjuda eleverna en utbildning med hög kvalitet - även i fortsättningen. De behöver tid att planera lektioner och utveckla undervisningen för att kunna möta varje elevs behov.

När nu Arbetsmarknadsförvaltningen ansvarar för kommunens vuxenutbildning kvarstår därför frågan: Finns det någon vision kring vuxenutbildningen i Uppsala eller är allt bara siffror på ett papper?

Helena Dübeck

kommunombud och ordförande, Lärarnas Riksförbund Uppsala

Sofia Lundberg

biträdande kommunombud , Lärarnas Riksförbund Uppsala