Så snart man öppnar grinden och kliver in i trädgården hos Stina Lindholm väcks en förväntan. Den beror bara delvis på den glada taxen Assar som möter med en tygbäver i munnen. Den har också att göra med att det står en drake i betong och spanar ut över gräsmattan.

– Jag har alltid gillat drakar och sagor. De har följt mig genom livet, säger Stina Lindholm.

Hon är konstnär och grundare av konstgjuteriet Skulpturfabriken. När hon hade gått ut Konstfack i slutet av 1980-talet längtade hon och hennes dåvarande man bort från Stockholm. De letade efter en kreativ miljö att verka i, och en mer harmonisk plats för barnen att växa upp på.

Artikelbild

| ”Här låg butiken från början. Men den blev snart för liten. Och när folk kom med kaffekorgar och satte sig i trädgården och fikade köpte jag en espressomaskin och gjorde en kaffebar”, säger Stina Lindholm.

– Jag drömde om en gård där jag kunde jobba med mina favoritmaterial, brons och betong, säger Stina Lindholm.

Allt det hittade hon på Boge Pilgårds utanför Slite på östra Gotland. Här fanns förutsättningarna för skapande.

– Trots att det regnade blötsnö från sidan när vi var här och tittade första gången blev jag såld direkt.

Stina Lindholm var tidigt ute med att skapa i betong och fick stort genomslag för sina möbler och föremål. Formspråket är stramt utan krusiduller. När verksamheten växte tänkte hon att det kunde vara roligt med en butik.

Artikelbild

| Den äldre gårdsmiljön ramar in trädgården på ett naturligt sätt. Här finns allt från äldre pioner och uppvuxna rabatter till gröna växter.

– Jag satte upp en skylt vid vägen, köpte en kassaapparat och ”lekte butik”. Det var jätteroligt, minns hon.

Sedan dess har butiken flyttat till större lokaler i den gamla ladugården, och en lada har förvandlats till ett galleri där olika konstnärer visar sina verk.

Artikelbild

| På gården finns en uppvuxen blomsterträdgård bevarad. ”Den blommar så fint från tidig vår och hela sommaren”, säger Stina Lindholm.

– Det är ganska mycket jobb med utställningar. Nästa sommar kör jag nog bara mina egna grejer där, säger hon.

Gårdsmiljön är genuin och tomten liksom vindlar sig fram, omgärdad av de vackra stenbyggnaderna från 1800-talet. Här och där finns välfyllda rabatter, strama krukor, betonggjutningar och skulpturer av pampiga faraohundar och åsnor.

Artikelbild

| Trädgården är brokig och fantasieggande. ”Jag har alltid gillat drakar och sagor”, säger Stina Lindholm.

– Blomsterträdgården fanns och har fått vara som den är, den blommar så fint från tidig vår genom hela sommaren.

Där växer också fruktträd med päron, äpplen och plommon. Vid boningshuset har hon anlagt en köksträdgård med odlingslådor fyllda av sallat, mangold och örter. Hon har också byggt ett växthus som nästan svämmar över av tomater, basilika och en alldeles ny vinranka.

Artikelbild

| "Jag är egentligen inte så intresserad av blommor, mer av bladens strukturer och olika gröna nyanser”, säger Stina Lindholm om sin trädgård, med inspiration från Japan.

– Den ska ge rikligt med riktigt söta vindruvor. Vi får se hur det går – den verkar trivas i alla fall, säger hon och kilar fast ett par frodiga rankor som har stuckit iväg och hänger ned från taket.

På baksidan av kaféet och butiken ligger kalkstensträdgården med inspiration från Japan. Här kan man slå sig ned med sitt kaffe, titta på konst och njuta av lugnet.

– Jag hade inte tänkt lägga den här – det var en äng på den här platsen. Men när grannbonden slog upp plåtladan blev det lite trist och jag ville bygga upp ett skydd av något slag.

En grävmaskinist fixade en vall med fin matjord mot byggnaden. Där planterades havtorn som växte snabbt, ramade in och dolde. Resultatet blev bättre än väntat, med ett väldigt gynnsamt mikroklimat. Efter markarbetet formade Stina en trädgård med kalksten och betong som huvudmaterial. Här kunde hon även visa sina urnor, krukor och trädgårdsmöbler i sin rätta miljö. Den grå stenen bryter effektfullt av mot den grönskande bambun, olika sorters prydnadsgräs, daggkåpor och funkior.

– Det är lite huller om buller här. Jag är egentligen inte så intresserad av blommor – jag är mer förtjust i bladverken, de olika strukturerna och de gröna nyanserna.

Alla är lättskötta och står kvar i rabatterna över vintern.

Men om växterna inte behöver särskilt mycket omvårdnad, kräver den lokala Norrvangestenen desto mer. Mossan är ett bekymmer.

– Vi rengör stenen en gång om året med en skurmaskin och en högtryckstvätt. Någon gång måste man bestämma sig, ska man låta mossan ta över eller ska man försöka hålla rent?

Hittills har ändå känslan att det är värt besväret övervägt. Hon har känt att det är väldigt skönt varje gång stenarna är rengjorda och ytorna är öppna och frigjorda. Men i takt med att träden runtomkring växer och skymmer solen kommer kampen att intensifieras.

Den påminner om Stinas ambition för livet i övrigt. Hon har svårt att säga nej och hittar hela tiden på nya saker. Ibland kan det bli för mycket.

– Jag försöker hitta en balans i att driva företaget och hålla efter trädgården – och samtidigt vara konstnär. Det är inte så lätt.