Tomas Rimeika Karlsson tittar ut över det han kallar ”floden” från sitt fönster på Svartbäcksgatan.
− Jag har höga tankar om Fyrisån! Det är guld värt att se den rinna förbi varje dag och att se årstidernas skiftningar.
Förra sommaren flyttade han och hans fru Maja med två barn hit till den 97 kvadratmeter stora hyresrätten, belägen mellan Haglunds bro och Eddaspången. De hade tidigare bott i en lägenhet i Luthagen som blev för trång.
− En dagiskompis till Fride, vår äldsta, bodde här med sin familj som skulle flytta. Vi hörde av oss till fastighetsägaren och berättade om vårt läge och vilka vi var och så fick vi den. Det var jättelyxigt, vi är extremt tacksamma. Det är rymligt med större kök, stort vardagsrum och centralt. Det bästa stället i stan!
Böjer man sig långt fram har man dessutom utsikt över Domkyrkan, säger han och trycker optimistiskt upp huvudet långt i ena hörnet av fönstret.
Tomas Rimeika Karlsson är sångare och keyboardist som länge setts på Uppsalascenerna, först i bandet Frantic Sunday och nu sedan ett par år tillbaka i The Rhymes, vilka spelar förband åt Mando Diao på Cirkus den 22 oktober. Vi sitter i hans vardagsrum och framför honom på bordet ligger ett litet midipiano. Det är så han jobbar. Alla ljud är här, säger han och pekar på en liten usb-liknande sak.
− Det är en nyckel som låser upp alla ljud i musikprogammet. Min arbetsmetod är att jag skriver massor. Det mesta är skit men så dyker det upp guldkorn.
− Jag har suttit här och haft fina förmiddagsstunder där jag skrivit och tittat ut på ån och folk.
Det där med inspiration är viktigt, också vad gäller heminredning. Men det handlar inte så mycket om att hitta dyra saker med rätt märke.
− Om vi säger så här, jag skulle aldrig för mitt liv initiera en köksrenovering. Jag vet att det är väldigt populärt, men jag skulle aldrig tänka tanken.
Snarare handlar det om att hemmet och inredningen ska låta ”tankarna flyga fritt”, som Tomas uttrycker det. Till exempel är takhöjden viktig.
− Det är 2,70 i tak här. Man tänker kanske inte på det först, bara att det upplevs som en rymd. Men det ger någon slags spelrum för tankarna.
Den röda fåtöljen som bryter av mot de annars dova naturtonerna i vardagsrummet tycker han om för att den har ”en bra dialog med kuddarna i soffan”.
− Och mattans mönster, ser du att det ser ut som vågor? Jag får i alla fall en vågkänsla och tänker att mattan har en bra dialog med Fyrisån. Ni hör! Här är det fria associationer som gäller.
Favoritföremålen i lägenheten är inte oväntat instrumenten. Dit hör en gammal tramporgel köpt på loppis i Säffle, som också fått gästa på en skivinspelning. Tomas plockar upp och börjar plinka på en akustisk nylonsträngad gitarr som dock saknar en sträng. Den är ett kärt minne, först från en mindre lyckad karriär som gatusångare i Barcelona när han blev bortkörd från gatan, fick en panikångestattack och åkte hem.
− Men ett antal år senare, sommaren 2010, hade jag inget sommarjobb. Då försörjde jag mig på att spela på Visbys gator!
Visserligen tycker Tomas inte om att ha det för ”plåttrigt” i hemmet, men just nu är det mer tomt än det brukar vara. Under ett års tid bor han och familjen nämligen i Malmö, eftersom frun Maja fått en post doc-tjänst där. Tomas pendlar dock till Uppsala för att repa med bandet.
− Det går bra men det är ju mycket längre till replokalen, sex timmars resa enkel. Men det är värt det! Jag är ju musiker och brinner för detta. Och nästa sommar bor vi här allihop igen!
