Polens abortlagstiftning är en skamfläck för EU

I dag, 28 september, är det Internationella aborträttsdagen. Frågan om abort har länge varit i rampljuset och runtom i Europa hörs konservativa röster som vill inskränka den redan begränsade rätten. Vi står alla inför ett val nästa år, vill vi ge EU större muskler att straffa länder som förtrycker kvinnor eller vill vi att EU fortsätter vara en bankomat åt dem som förtrycker sin befolkning?

Polen var länge det land som kvinnor sökte sig till när de var i behov av en abort men inte kunde få tillgång till den vården i sitt eget hemland. Under 1960-talet var den svenska abortlagstiftningen mycket restriktiv. Många kvinnor tog sig till Polen med hjälp av liberalen Hans Nestius för att göra abort. Nu ser verkligheten annorlunda ut: polska kvinnor har färre rättigheter i dag än när Polen gick med i EU 2004. Även i andra länder går utvecklingen åt fel håll. Ett annat EU-land, Malta, nämns aldrig i den svenska abortdebatten — men har världens mest restriktiva abortlagstiftning.

Sedan Sverigedemokraternas systerparti i Polen, Lag och rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość, PiS) kom till makten 2015, har Polens regering genomfört en aggressiv attack mot sexuella och reproduktiva hälsorättigheter, särskilt tillgången till abort.

Sedan ett näst intill förbud mot legal abort blev verklighet 2020 har polska tjänstemän i allt högre utsträckning inlett utredningar på tvivelaktiga rättsliga grunder mot kvinnor och flickor som söker sjukvård för missfall eller efter legala medicinaborter, såväl som mot läkare. Polsk lag kriminaliserar inte alla som tillhandahåller eller hjälper någon att göra abort men Polens regeringen försöker uppenbarligen hitta en grund för att åtala familjemedlemmar, vänner och vårdgivare för att olagligt tillhandahålla eller hjälpa till med aborter. Sedan januari 2021 är det känt att minst sex kvinnor har dött efter att läkare inte avbrutit graviditeter trots komplikationer som utgjorde en fara för mammans hälsa eller liv.

Samtidigt som detta sker har Polen sedan 2004 tagit emot över 232 miljarder euro från EU:s budget. Senast 2022 godkändes drygt 35,4 miljarder euro, motsvarande cirka 368 miljarder kronor, ur unionens stora gemensamma covidstöd till Polen. För oss liberaler är det självklart: EU ska aldrig vara en bankomat för länder som förtrycker sin egen befolkning.

Det är hög tid att Polens tillgång till gemensamma EU-medel stryps och deras inflytande i unionen begränsas. Så länge polska kvinnor inte får bestämma över sina egna kroppar ska inte heller polska ministrar bestämma över européers, våra, skattekronor.

I dag räknas abort bara som en folkhälsofråga och är därför en helt nationell angelägenhet för varje medlemsstat. Detta är ett svek mot alla de kvinnor som mist sina kroppsliga och medicinska rättigheter. Abort måste ses som den självklara mänskliga rättighet det är. Sverige måste ställa sig frågan vad som är läskigast: ofriheten och faran som kvinnor tvingas leva med när de inte har makten över sin egen kropp eller mer europeiskt samarbete. För oss är svaret enkelt. Dags att ge Europa muskler för att dra tillbaka bidrag som betalas ut till länder som kränker sina egna medborgare och avlägsna dessa länders rösträtt i ministerrådet.

Den europeiska unionen har ett ansvar att axla rollen som den globala frihetens beskyddare och vara en stark röst för aborträtten i världen. Men då måste EU också sopa rent framför sin egen dörr. Att Polen med dess högernationalistiska regering lagstiftar mot kvinnors rättigheter måste vara ovärdigt ett EU-land. Ungefär 1 000 svenska kvinnor blev hjälpta av liberalern Hans Nestius att genomföra aborter i Polen när det var olagligt i Sverige. Nu är det vår plikt att kämpa för polska kvinnors rättigheter, precis som de en gång kämpade för våra.