Det finns sportbilar som kan liknas vid snabbflygande, muskulösa rovfåglar. Ofta med behov av tät energipåfyllning. Och så finns det sportbilar som snarare är kolibrier: små, lätta och kvicka i vändningarna. Skönsjungande arter finns i båda lägren. Alpine A110 är möjligen bilvärldens motsvarighet till tornseglaren. Inte minst, inte lättast – men med en känsla av att förflytta sig enkelt och obesvärat. En sommarkväll på en torr asfaltsväg med många kurvor och god sikt känns bilen om inte viktlös, så åtminstone lättare och nättare än nästan alla konkurrenter.

Aluminium

Alpine grundades 1955 och ägs sedan 1973 av Renault. Tillverkningen började med tävlingsbilar för rally. En milstolpe var när svenske Ove Andersson vann Monte Carlo-rallyt 1971 i en Alpine A110.

Artikelbild

| Det sluttande och avsmalnande bakpartiet får Alpine A110 att skilja sig från de flesta andra moderna sportbilar. Designarvet från 1962 års A110 är mycket tydligt.

Nya A110 har en design som starkt påminner om den gamla från 1962, och därför skiljer den sig från de flesta andra moderna sportbilar. Den har även på andra sätt gått vid sidan av allfarvägen. Nya modellen är till stor del gjord av aluminium för att spara vikt. Med färre kilon att släpa på behöver inte fjädringen vara lika tufft dimensionerad och chassiingenjörerna får större frihet. Varken hjul eller bromsar behöver vara särskilt biffiga, vilket sparar både vikt och pengar. Kort sagt följer nästan enbart fördelar av låg vikt.

Trivsam atmosfär

Bilen rymmer två personer och det finns två små bagageutrymmen – ett i bilens front och ett i bakpartiet. Provbilen har stolar med extra kraftiga sidostöd som håller kroppen på plats även vid hård kurvtagning. Justeringsmöjligheterna i dessa är begränsade, så innan beställningen skrivs under bör man provsitta ordentligt.

Inredningen är speciell och atmosfären trivsam. Det finns reglage som påminner om släktskapet med Renault, men påfallande mycket är specialgjort. På multimediaskärmen går det att få fram mängder av information om bilens innandöme, alltifrån temperaturen på motorns insugsluft och hur mycket bromskraft som används till hur växelkuggarna i dubbelkopplingsväxellådan arbetar.

Artikelbild

| De runda, små dimljusen är en av flera designdetaljer som hämtats från 1962 års modell. Foto: Eric Lund.

Smal målgrupp

Tack vare provbilens sportavgassystem låter motorn ettrig när sportläget aktiveras, men det en i sammanhanget ganska blygsam kraftkälla – en 1,8-liters bensinturbo som ger 252 hästkrafter. Det är lite jämfört med många konkurrenter, men den låga vikten gör den ändå kvick.

Artikelbild

| Provbilen har en hel del extrautrustning som inte ingår i grundpriset 580|000 kronor. Exempelvis kostar den blå metalliclackeringen hela 20|750 kronor och bilens slutpris är cirka 700|000 kronor.

Alpine A110 är på sätt och vis en bil för en smal målgrupp. Den är relativt dyr och transportnyttan begränsad. Men som ett försök att förnya sportbilsgenren är den synnerligen lovande. En tornseglare som kan jaga stora rovfåglar på flykten.