Den enkla, billiga sportbilen med två sittplatser och en tygsufflett har rottrådar till 1920-talet, men det var på 1950- och 1960-talen som denna biltyp hade sin storhetstid.

Då var det främst brittiska biltillverkare som MG, Triumph och Sunbeam som försåg världen med roliga, överkomliga men sällan särskilt snabba sportbilar. Även franska, italienska och med tiden japanska bilmärken nosade på genren.

Bränslekrisen

Artikelbild

| Liten, överkomlig och med stor körglädje. Första MX-5 presenterades 1989 och känns igen på de uppfällbara strålkastarna.

Sedan kom 1970-talet med bränslekris och en engelsk bilindustri som tog varje tillfälle att skjuta sig själv i foten. Snart var många av de enklare sportbilsmärkena raderade och med dem närapå även biltypen.

Men en vårdag år 1979 i Hiroshima började den amerikanske motorjournalisten Bob Hall att klottra på en griffeltavla i ett konferensrum. Han försökte övertyga Kenichi Yamamoto, en av de högsta cheferna inom Mazda, att väcka liv i en sportbil som många kan ha råd med.

Banbrytare

Tio år senare presenterades resultatet vid bilsalongen i Chicago. Mazda MX-5, som till en början hette Miata i USA, blev en omedelbar succé. Den var långt ifrån först i segmentet – men kombinationen av egenskaper gjorde ändå MX-5 till en banbrytare.

Artikelbild

| Långa personer kan ha lite svårt att få plats. Första generationen MX-5 har en klassisk sportbilsinteriör. Notera den korta växelspaken – nästan som en vippströmbrytare.

En person som tidigt stiftade bekantskap med MX-5 är Calle Carlquist, då redaktionssekreterare på Teknikens Värld. Han skrev ett av de första testen av modellen.

Den var och är en enkel, glad, rolig och öppen sportbil som inte kostade en förmögenhet och som, till skillnad från de engelska förebilderna, samtidigt var hållbar och i det närmaste underhållsfri, säger Calle Carlquist.
Artikelbild

| Generation två växte en smula och förlorade kanske lite av skärpan i linjeföringen. I dag en sällsynt prisvärd och användbar sportbil.

Dessutom regnade det inte in under suffletten. Jag hade inte så stor erfarenhet av engelska sportbilar, i stort sett bara en Triumph Spitfire, och Miata kändes helgjuten i varje tum jämfört med den. Allt fungerade med den självklarhet japanska bilar vant mig vid, men körkänslan var från en annan planet.

Harmoni

Artikelbild

| Lite trindare design och bättre utrymmen även för långväxta personer. Tredje generationen MX-5 kom 2005 och fanns även i ett sportutförande med lite styvare fjädringskomponenter.

I dag är Calle Carlquist biltestare på Vi Bilägare och sedan några år står en MX-5 ur första generationen i garaget.

Jag har aldrig suktat efter en Ferrari eller ens en Corvette. Jag har, trots att jag kört rader av sådana bilar, aldrig upplevt samma närhet, kontroll och oförställda körglädje i dem som i Miata. Kruxet var att hitta rätt exemplar. Jag ville ha absolut originalskick och nådde nästan ända fram med min svensksålda bil från 1991.
Artikelbild

| En italiensk Miata! Senaste generationen MX-5 säljs även under namnet Fiat 124 Spider. Den har annorlunda front- och bakparti samt turboladdad motor. Tillverkas hos Mazda i Japan.

MX-5 hade bara 115 hästkrafter i sitt första utförande och 2019 har den starkaste versionen i sammanhanget futtiga 184 hästkrafter. Men stark motor har aldrig varit grejen. I stället är balans och harmoni de främsta företrädena. Till skillnad mot många andra sportbilar i lägre prisklasser är inte MX-5 baserad på någon samtida småbil.

Svenska klubbar

Artikelbild

| Det är ett skådespel när taksektionen över sittbrunnen fälls på en MX-5 RF. Hela bakpartiet öppnar sig och takluckan lyfts över störtbågen.

Redan 1993 startades en märkesklubb, Miata Club of Sweden, och i dag har den drygt 2 600 medlemmar. Pr-ansvarig i klubben är Hannu Lilja i Bromölla. Han lånade en MX-5 av den lokala Mazdahandlaren som rekvisita till ett fotouppdrag, men blev blixtförälskad och köpte bilen. Det är en specialversion som gjordes till 20-årsjubileet 2009. Hittills har han kört cirka 10 000 mil.

Jag hade haft många bilar, men enbart familjefraktare, och en sportbil var inget jag hade planerat, säger Hannu Lilja.
Artikelbild

| Så här ser dagens MX-5 ut inuti. Mer ombonad men ändå trogen sportbilsidealet om en enkel och ändamålsenlig interiör.

Klubben består både av ägare som gillar originalskick och sådana som gillar att modifiera sina bilar. Vi arrangerar en hel del resor, inte minst för att besöka klubbens olika regioner och även Miataklubbar i andra länder.

MX-5 har blivit en populär bil att köra klubbracing med och för några år sedan delades den svenska klubben, de tävlingssugna håller numera till i MX-5 Racing Club.