Sune Bohlin ställer fram notstället, lyfter upp sin Bolin-gitarr och sätter sig till rätta på en stol i sitt arbetsrum i lägenheten i Sala backe. Han börjar sjunga: "Den mätta dagen den är aldrig störst, den bästa dagen är en dag av törst".

Han artikulerar tydligt. Karin Boyes kända strofer från dikten "I rörelse" sammanflätas med en egenkomponerad melodi som på hans 80-årsdag den 21 juli kommer att avsluta ett storslaget visprojekt. Varje dag sedan den 22 juli förra sommaren, har han publicerat en videofilm på Youtube med en ny visa. Proceduren tar ungefär en kvart, men han har lagt ner stor möda på urvalet. På ett tolv sidor långt excelldokument har han listat cirka 500 visor i bokstavsordning. Över 300 har ett angivet datum.

När vi träffas har han bara dagar kvar på det årslånga projektet.

Artikelbild

| Under sina år som utlandsanställd ingenjör på Ericsson samlade Sune Bohlin på sig många prylar från fjärran länder. Träkamelerna på golvet tillhör favoriterna.

– Nu i juli har jag bara tagit de visor jag gillar bäst och har faktiskt spelat några som jag kört tidigare under året. Många frågar vilken visa som är bäst, men det går egentligen inte att säga så, det blir som att välja mellan vilka av ens barn som är favoriter.

Sune Bohlin växte upp i den lilla byn Trättsbo i Norberg i Västmanland. Föräldrarna tyckte om musik, men hade varken radio eller grammofon och spelade inte själva. Hans första musikminne är från fem-sexårsåldern när det är fest hemma och det sjungs visor av Evert Taube och Ruben Nilson. Minnet får Sune att börja nynna på slagdängan "Den odödliga hästen", skriven av Ruben Nilson 1935: "Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst, som han har fått i arv utav sin far ..."

I 13-årsåldern bildade han och några kompisar "Stickans kvartett". De spelade dansmusik och gruppen blev så populär att de unga grabbarna fick åka till Nalen i Stockholm och tävla. 1965 debuterade Sune som trubadur på Restaurang Guldtuppen i Stockholm. Under de följande åren varvade han uppdrag som trubadur på olika Stockholmskrogar med ingenjörsstudier.

På 1980- och 90-talen jobbade han som tekniker och projektledare på Ericsson och installerade mobiltelefonnät runt om i världen.

– Då hade jag ofta hjälp av gitarren och de svenska visorna, säger Sune Bohlin.

I slutet av 80-talet flyttade han till Knivsta. När arbetsgivaren Ericsson år 2000 drog ner på personal fick Sune ett erbjudande. 61 år gammal går han i pension och bestämmer sig genast för att lära sig sångteknik och gitarrspelande på riktigt. Varumärket KnivstaSune skapas när tryckaren som ska fixa hans visitkort tycker att Sune behöver ett artistnamn.

Sedan dess har KnivstaSune spelat in flera skivor och gjort tusentals framträdanden på äldreboenden – under 2018 hade han så många som 500 spelningar. Han har tolkat Bellman, Taube, Ferlin och Dan Andersson, ja i stort sett hela den svenska visskatten.

– Det bästa med att komma ut på ett äldreboenden och sjunga är den värme man får tillbaka. Eftersom många är dementa så händer det ju att man inte får någon reaktion, men efteråt går jag runt till alla och då kommer reaktionerna. Så musiken går in ändå, säger han och berättar att han ibland tar på sig sin Bellmanperuk eller sin Taubebasker.

För första gången har nu KnivstaSune gjort egen musik. Han har tonsatt flera av Karin Boyes dikter och spelat in dem på skiva. "I rörelse" blir den visa som avslutar hela det årslånga visprojektet på Youtube.

– Jag har fått många positiva reaktioner av mina tonsättningar av Karin Boye, säger Sune Bohlin stolt och berättar att han i våra hade releasefest på ett antikvariat här i Uppsala.