I mitten av 1960-tal förnyades lärarutbildningen i Sverige. Gunnar Wassén var vid den tiden nybliven doktor och docent i växtbiologi. Han hade avlagt studentexamen i Karlstad, 1945 och två år senare examen som folkskollärare. Hans intresse för natur ledde till en lärartjänst i Ammarnäs – en lappländsk småort där Vindelälven hämtar sitt vatten. Ömsesidig kärlek uppstod, en kärlek som kom att vara livet ut.
I början av 1950-talet flyttar han till Uppsala. Han har träffat Ulla – hans andra livslånga kärlek. De gifter sig i Köpenhamn 1952. I Uppsala är studier i centrum och år 1966 promoveras han till doktor i växtbiologi. Gunnar vidgar sin kompetens bland annat som lärare vid National Museum, Ottawa och tillträder ett lektorat vid Högre allmänna läroverket i Brännkyrka. Han växlar därmed åter över till en pedagogisk tillämpning av sina kunskaper.
Det är därför helt logiskt att han kallas till en tjänst vid den nya lärarhögskolan i Uppsala. Gunnar tillträder den som 42-åring. Hans uppdrag blir att bygga upp och leda ämnesutbildningen av klasslärare och han får ansvar för metodikutbildningen av klass-, högstadie- och gymnasielärare. Efter sin pensionering år 1992 kom han att arbeta ett flertal år inom fort- och vidareutbildning.
Det är många som fått ta del av Gunnars engagemang och lärarskicklighet. Hans kurser i ämnesmetodik gav verktyg att göra biologin levande och konkret. Lika många vittnar om hans förebildliga sätt att väcka nyfikenhet. Lärarkandidater fick på denna tid timslånga handledningssamtal i samband med övningslektioner. Gunnar lade särskild omsorg vid denna individuella utbildning.
Vi kollegor minns honom som vän och som en synnerligen positiv och solidarisk människa. Omtyckt och respekterad av alla. Han hade förmågan att på ett lågmält och positivt sätt driva en egen linje, stå upp för sina värderingar och att få viktiga saker att ske.