I många skolor är föräldrars agerande ett problem, enär det blir allt vanligare att man vill ”påverka undervisning och betyg eller ge andra fördelar för sina barn”, läser jag i UNT 4/12.
Problemet ska, enligt kommunens ansvariga politiker, lösas genom att kommunen upprättar vad man kallar förväntansdokument. Läser jag rätt, tänkte jag.
Det här faller, tyvärr, in väl i den vanliga metodiken för politikers problemlösning. Upprätta ett policydokument, se över organisation, utarbeta en plan och nu upprätta förväntansdokument.
Det som behövs är tydliga besked om vem som bestämmer i skolan. Det som behövs är att våra politiker tydliggör vikten av föräldrainsyn i skolan och samtidigt gör klart att experterna, lärarna, fattar besluten i klassrummen.
Nya dokument stärker inte lärarnas status. Politiken måste backa upp lärarna, visa förtroende för och framhålla deras professionalism. Föräldrars engagemang, intresserade elever och professionella pedagoger; alla är viktiga för att skapa en bra skola och alla har olika roller i ett samarbete.
Kanske är det inte nya dokument, som behövs för att göra klart vad alla vet. Kanske är det tydlighet från politikerna om vad alla vet, som nu behövs.