Ingen vill höra bussförarnas rop på hjälp

Det är oftast konflikter kring färdbevis som utlöser hot- och våldssituationermto bussförarnam skriver Matilda Sennerfeldt och Jafar Sarehkhani.

Det är oftast konflikter kring färdbevis som utlöser hot- och våldssituationermto bussförarnam skriver Matilda Sennerfeldt och Jafar Sarehkhani.

Foto: STAFFAN CLAESSON/Arkiv

Insändare2020-01-08 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Inom loppet av två månader har fyra bussförare i Uppsala blivit misshandlade av resenärer. Hot- och våldssituationer blir allt vanligare inom stadstrafiken. Det som utlöser dessa situationer är oftast konflikter vid färdbevisvisering. Bussförarna i stadstrafiken har länge krävt att slippa uppgiften att visera färdbevis men beslutsfattarna menar att det är en viktig service. Vi förare ställer oss frågande och undrar vad det är för slags service och vad den fyller för syfte. Fler och fler förare har tröttnat på att bli kallade både det ena och det andra och att bli hotade och ibland även slagna när de utför sitt jobb. Många har för längesedan slutat att kontrollera färdbevisen men det betyder inte att de är mindre serviceinriktade. De svarar fortfarande på frågor, sänker bussen vid påstigning och väntar med att köra tills alla hittat en sittplats med mera.
 

Många gånger ställer beslutsfattarnas ogenomtänkta idéer till det för oss. Påstigning genom alla dörrar på vardagar mellan 06.00-18.00 på resecentrum är ett sådant exempel. Det är en källa till förvirring för resenärerna och ger upphov till många onödiga konflikter då resenärer går in genom bakdörrarna på tider då det inte är tillåtet och utan att betala. Vi förare inom stadstrafiken har tröttnat på att vara några slags kontrollanter som ska se till att resenärerna följer alla regler. Vi vill kunna koncentrera oss på att köra buss.
 

Trafiken i Uppsala är tät, många gator är uppgrävda och delvis avstängda på grund av alla byggen i staden. Det är inte helt lätt att köra i staden. Dessutom har vi långa arbetspass utan möjlighet att ens ta en bensträckare eller kunna gå på toa. 
Det är oerhört tråkigt att ingen vill höra bussförarnas rop på hjälp. "Om vi inte viserar biljetterna vinner förövarna", hävdar uppdragsgivaren. Med den inställningen känns det som om det är meningen att vi bussförare ska föra något slags krig mot resenärerna. Men vem är det som har vunnit när föraren sitter där med blåmärken och blodig näsa efter att ha utfört servicen att kontrollera biljetten?
 

En misshandlad bussförare är en för mycket. Det är inte rätt mot oss att vi ska riskera att bli misshandlade när vi utför vårt jobb. Vi måste slippa visera biljetterna för att istället få ge en bra service till våra passagerare och lägga fokus på en trafiksäker körning. Vi är bussförare och inte kontrollanter. Och förövarna måste få ett ordentligt straff. Det behövs flera tusen fler förare den närmaste åren. Utan oss stannar samhället.