Karin Kajjan Anderssons klänning sprakar i gult och turkost, som i relief mot den grå junihimlen. När vi möts på ett fik i utkanten av Uppsala köper hon en gul klubba som oväntat nog matchar hennes klänning perfekt.

– Det är därför jag har på mig den här klänningen, den matchar alltid något, säger hon rappt.

Med sin färgstarka personlighet har Kajjan Andersson gjort sig känd som kroppsaktivist och feminist, med över 13 000 följare på Instagram. Hennes aktivism växte fram efter studier i genusvetenskap och jobb som journalist.

Artikelbild

| Kajjan Andersson, kroppsaktivist och feminist, är en av initativtagarna till den nylanserade nätsajten Gardet.

– När man väl har fått på sig genusglasögonen är de svåra att ta av. När jag började arbeta som journalist upplevde jag att det är svårt att skriva om förtryck utifrån. Min egen kroppsaktivism kommer från erfarenheter av ätstörningar och av att ha varit ett tjockt barn i ett samhälle med fettförakt, säger hon.

Nyligen startade hon den feministiska plattformen Gardets.nu, tillsammans med opinionsbildare som Cissi Wallin. Syftet är att folkbilda och ge kvinnor en röst.

– Dagligen går det att läsa om mäns våld mot kvinnor i nyhetsflödet. Gardet lyfter i stället fram kvinnors erfarenheter och låter dem tala till punkt, säger Kajjan Andersson.

Gardet kommer både att bedriva opinionsbildning och granskande journalistik.

Artikelbild

| Kajjan Andersson bemöter kritiken mot Gardet. – Den största responsen vi fick var överväldigande positiv, även från många män. De få som kom med kritik, gjorde det innan vi knappt hunnit publicera något, vilket är lite komiskt, säger hon.

– Vi upplever att gränsen däremellan är förlegad. Det finns en felaktig bild av att aktivister springer runt på stan och gormar. I dag handlar det snarare om att ha en tydlig röst och använda sig själv för att exemplifiera något. När vi gör journalistiska gräv är vi transparenta med våra källor. Vi tror att läsaren har kapaciteten och kunskapen att se vad vi gör, säger Kajjan Andersson.

Plattformen fick kritik efter lanseringen. Lisa Magnusson skrev i Dagens Nyheter (23/5–2019) att Gardet innebär ett rättsosäkert ”haveri”, eftersom förövare kan komma att hängas ut.

– Det blir skevt när man talar om rättsosäkerhet, för det finns ingen rättssäkerhet för kvinnor i dag. Vi har högre i tak när gäller namnpubliceringar, men att säga att vi är ett feministiskt Avpixlat som hänger ut män på löpande band. Nej, det tycker jag inte är rimligt, mest sensationslystet. Vi vill inte dreva utan visa på större samhällsstrukturer med hjälp av forskning, säger Kajjan Andersson.

Hon skriver i ett inlägg på Instagram (23/5-2019) att de kommer att namnpublicera om de anser att personen är en fara för andra, är dömd eller talar öppet om sitt brott.

Kajjan tycker inte att det finns någon risk att feminismen tvingar in kvinnor i en begränsande offerroll. Det handlar i stället om en förtryckande struktur som också lär män att vara på ett visst sätt.

– Vi utgår ifrån att vi lever i ett patriarkat baserat på forskning, inte eget tyckande. I dag drar vi likhetstecken mellan offer och offerkofta. Att vara ett offer innebär att du blivit utsatt för något, punkt. Det är ett konstaterande. Det finns ett offer och en förövare. Jag är till exempel en slagkraftig person, som driver opinion och föreläser. Men jag är också ett offer, för olika män och en förtryckande struktur.

Ifrågasätter du någon gång om den offensiva taktiken är rätt väg fram?

– Vi har provat så mycket historiskt, att vända andra kinden till, att lirka, att be, allt. Hade kvinnor reagerat på ett rimligt sätt för det vi blivit utsatta för hade det varit krig. Nu kräver vi att bli lyssnade på.