– Dels innehåller den de mer kända delarna av historien om Silverbibeln och hur den hamnade på Uppsala universitets bibliotek. Men det har tillkommit en del nya forskningsrön sedan jag skrev den förra boken, säger Lars Munkhammar.
Han arbetade i mer än fyra decennier som bibliotekarie på Carolina Rediviva och är en av landets främsta kännare av Silverbibeln och dess historia.
– Det jag velat göra den här gången är att berätta om de symbolvärden denna handskrift har haft genom tiderna. Den verkar vara tillverkad för att ligga framme, kanske som skrytobjekt vid den östgotiska härskaren Theoderiks hov, men det är svårt att veta.
Vi har bestämt träff på Carolina Rediviva, där Silverbibeln, även kallad Codex Argenteus, visas längst in i en nyrenoverad utställningsdel, invigd så sent som i juni 2019.
Ett uppslag av manuskriptet ligger belyst i en monter, med brunröda sidor i tunt pergament tillverkade av djurhud och med vackert handskrivna bokstäver. På monterns andra sida ligger de silverpärmar som Magnus Gabriel De la Gardie lät tillverka till boken när han donerade den till Carolina Rediviva 1669.
– Texten, som är på det numera utdöda språket gotiska, är inte hela Bibeln utan består av de fyra evangelierna. Biskopen Wulfila gjorde en översättning av dem från grekiska och latin till gotiska på 300-talet, berättar Lars Munkhammar.
– Gotiska är numera ett utdött språk, men forskningen runt både det och handskriften är minst sagt intensiv än i dag.
Ursprungligen hade Silverbibeln förmodligen 336 sidor, men på Carolina finns det 187 sidor av dessa. En sida hittades på 1970-talet i Tyskland, men var resten tagit vägen är en av många gåtor som omgärdar manuskriptet.
En annan gåta är var det befann sig mellan skrivarbyrån i Ravenna på 500-talet och till dess att den återfanns hos kejsar Rudolf II i Prag på 1600-talet. Svenskarna plundrade staden i slutskedet av 30-åriga kriget och manuskriptet var en del i ett ofantligt krigsbyte.
Lars Munkhammar berättar om några forskningsnyheter sedan hans förra bok. Att man via spektralanalys funnit att det är riktigt guld och silver som använts vid skrivandet, till exempel.
Silverbibeln är inte Carolinas äldsta skrift, men kanske den mest dyrbara. 2011 kom Codex Argenteus med på Unescos världsarvslista. Boken "Konungslig klenod – Silverbibelns symbolkraft" finns redan ute i handeln.
