Brev till ledarsidan Gustav Juntti skriver på UNT:s ledarsida (7/8) att ”cyklisterna är strukturellt diskriminerade” av bland andra UL. För Region Uppsala är det självklart att se cykel som en del i en resekedja, tillsammans med kollektivtrafik. Cyklisterna är inte strukturellt diskriminerade av UL, tvärtom försöker vi strukturellt gynna cyklisterna.

Det viktigaste är den satsning som vi gör tillsammans med länets kommuner på att förbättra möjligheterna att parkera cykeln i anslutning till stationer och hållplatser. Här finns nu riktlinjer som ska underlätta för att få till bra cykelparkeringar som gör det lättare att ta cykeln till kollektivtrafiken.

Vi försöker också så långt det är möjligt underlätta för dem som vill ta med sig cykeln i kollektivtrafiken. I den tågtrafik som vi själva ansvarar för, Upptåget, är det möjligt att ta med cykel och det behövs ingen extra biljett. Samma gäller på SL-pendeln. Däremot är det fortfarande stora problem med trängsel på tågen under rusningstid. Det är därför varit nödvändigt att begränsa möjligheten att ta med cykel mellan klockan 6 och 9 och mellan klockan 15 och 18 på vardagar.

Region Uppsala har beställt nya tåg till Upptågettrafiken. Vi har då beställt tåg med bättre möjlighet att få plats med cyklar.

Det är glädjande att höra hur Örjes och hans politiska kamrater säger sig arbeta för bättre villkor för cyklister. Men att Uppsala ska satsa för att strukturellt gynna ett trafikslag var aldrig min intention. Jag efterfrågar snarare större neutralitet mellan de olika sätten att transportera sig för att färre människor ska se sina resval snedvridas av exempelvis biljettpriser, tillgång på utrymme för cyklar eller avgångstider. Att bygga fler cykelparkeringar låter bra. Men varje år sker 65 000 cykelstölder, varav 200 klaras upp. De flesta är alltså inte i första hand ute efter att låta sin cykel stå oövervakad, utan vill ha med den på sin vidare färd inom eller utanför länet. Att Upptåget möjliggör för detta är bra, men det är inte här investeringar i fler cykelplatser på tågen når kritisk massa. Vi behöver främst underlätta för de stora mängder pendlare och cyklister som rör sig på sträckan Uppsala-Stockholm. Från politiskt håll hörs inget annat än samma mantra till dessa resenärer: gör er icke besvär under dygnets vanligaste transporttider. Bättre kan vi nog?