Såhär i semestertider blir det mycket snack om privatekonomi. Även om vi på vår lediga tid helst inte vill tänka på siffror på sparkontot är det för många familjer en nödvändighet att spara för att ens kunna komma iväg på den där resan till Spanien.

Men diskussioner om pengar är ofta känsliga, särskilt i parrelationer. Hur ska man dela upp ekonomin? Många har starka idéer kring vilka ekonomiska ramar de vill sätta för sina liv. För de som väljer att ha en helt gemensam ekonomi blir frågeställningarna ännu svårare. Vad gör man om den ena partnern tjänar mer än den andra? Hur mycket ska ens partner få unna sig på egen hand, till exempel med dyra fritidsintressen eller resor? Extra pikant blir det när jämställdhet ska bakas in i diskussionen.

Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män. Med tanke på läget, vore det inte rättvist om män som tjänar mer än sina partners pungade ut mer för de gemensamma utgifterna? Det är ju inte kvinnors fel att de möter diskriminering och om man har gemensam ekonomi går ju ändå allt in i samma “pott”, verkar många resonera.

Men nyckeln till jämställdhet på arbetsmarknaden ligger inte så mycket i diskriminering som i individuella val. Kvinnor väljer i högre utsträckning att arbeta inom låglöneyrken, jobbar oftare deltid och har längre ledigheter i samband med att de blir föräldrar. De är också i genomsnitt sämre än män på att investera sina pengar i aktier och liknande. Dessa val kan i hög grad kan förklaras av normer och strukturella faktorer men i slutändan är de just val, i synnerhet för den utbildade medelklassen. Det är få män som tvingar kvinnor att ta ett jobb med låg lön eller att gå ner i arbetstid.

I en liberal ekonomi får individer själva välja hur de disponerar sin inkomst (efter skatt). Det är en bra utgångspunkt. Men det förutsätter också att man själv tar ansvar för de pengar man har att förvalta, och för de beslut som påverkar ens livsinkomst. Att själv välja ett yrke som man brinner för men som ger lägre lön eller att jobba deltid för att få mer tid med barnen är behjärtansvärt, men bör inte komma med förväntningar om att någon annan ska plocka upp notan för en livsstil över de egna tillgångarna.

Jämställdhet handlar inte bara om att kvinnor ska få det bättre, utan att de ska bli mer självständiga. Disponerar man ensam över sina egna pengar kan man fritt förfoga över sina hårt förvärvade slantar och unna sig när man själv känner för det. Det gör det dessutom enklare att göra självständiga investeringar, spara ihop till egna drömmar och till ett så kallat “fuck off-kapital” – ifall man av olika skäl skulle behöva lämna relationen. För medelklasskvinnan vore det den största av feministiska landvinningar.