Dramatiken inför måndagens budgetfullmäktige i Uppsala gäller knappast själva budgeten. Mittenstyret med S, MP och L kommer att få igenom sitt förslag då Vänsterpartiet inte aviserat något annat, trots uteblivna förhandlingar. Om V förhåller sig lika passivt under hela mandatperioden till en politik som innebär stram ekonomi, bibehållen eller till och med sänkt skattenivå och konkurrensutsatt välfärd, det återstår att se.

Det betyder inte att omröstningen inte kan dra ut på tiden. Sverigedemokraterna har visserligen inte röster nog att göra som i Enköping i förra veckan, att rösta fram oppositionens budget. Men som det kaotiska mötet i regionfullmäktige visade för snart två veckor sedan finns det andra sätt att fördröja och komplicera både själva budgetomröstningen och valet av ledamöter i nämnder och bolag.

Hur kommer presidiet i äldrenämnden och utbildningsnämnden att se ut 2019? Normalt får oppositionen platsen som andre vice ordförande, men nu har Vänsterpartiet krävt den posten i flera tyngre nämnder och bolag, som ”betalning” för sitt stöd av mittenstyret. Men M, C och KD har sparkat bakut (UNT 15/11) och av goda skäl. Det vore demokratiskt mycket tveksamt att stänga en så stor del av väljarna ute, liksom att i det här läget kalla V ett ”oppositionsparti”.

En alternativ möjlighet skulle vara att tillsätta av en tredje vice ordförande i vissa tyngre nämnder, sedan majoriteten och oppositionen delat på de övriga posterna. Men om mittenstyret släpper igenom sådana förslag är det bara för att tillfredsställa V, utan tanke på skattebetalarna som ska stå för arvodena.

Med ett imploderat och ledarlöst Centerparti finns knappast någon opposition att tala om ännu. Skönt för det nya styret, kanske, men illa för Uppsala som verkligen behöver trovärdiga alternativ för hur staden ska växa och för hur ekonomin ska hanteras. Ju förr C samlar ihop sig och deltar i arbetet, desto bättre. Under dagens fullmäktige blir det till och med svårt att veta vilken sida av C eventuella talare representerar.