Senast i ledet i den swishjournalistiska rörelsen är den feministiska sajten Gardet. Organisationen beskriver sig som en plattform för kvinnors rättigheter och som en megafon för tjejer som inte fått höras. Sajten lanserades genom ett gäng förfalskade citat där bland andra Alexander Bard och Jan Guillou som påstods lovorda initiativet.

Bland de personer som driver plattformen återfinns bland annat medieprofilen Cissi Wallin som inför lanseringen bland annat utlovade att sajten skulle vara “modiga i publicistiska beslut” och inte dra sig från att hänga ut dömda brottslingar.

Sagt och gjort hängde man ut en 16 åring med namn och mejladress inför sina 50 000 följare på instagram, efter att denna skrivit ett hatiskt mejl till redaktionen. Efter en kraftig kritikstorm togs bilden till sist bort, men med brasklappen att han faktiskt var straffmyndig.

På sajten försvaras också uthängningar av även icke dömda gärningsmän. Resonemanget lyder som följer: Eftersom våldtäktsmän så sällan blir dömda är den enda vägen till upprättelse för offret att man hänger ut dem. Rättsstaten är patriarkal och skyddar män men inte kvinnor, varför kvinnor måste ta lagen i egna händer.

Att det kan vara brottsligt att peka ut misstänkta såväl som dömda gärningsmän offentligt är redan fastslaget. Huruvida det är moraliskt försvarbart är en annan fråga. För visst kan det intuitivt kännas som att det ibland kan vara rättfärdigat? Om inte för hämnd och upprättelse så åtminstone för att skydda andra.

Att uthängningar av gärningsmän faktiskt skyddar andra är dock tveksamt. När den amerikanska lagen, kallad "Meghan's Law", som förpliktar delstater att upprätta offentliga register över sexualbrottslingar utvärderades, observerades ingen minskning av sexualbrotten. Vissa studier pekar till och med på att sexualbrotten har ökat på grund av lagen, då gärningsmännen stigmatiseras än mer från samhället.

Men i grunden är det självklart också en principfråga. Det är rättsväsendet som dömer ut straff, inte enskilda privatpersoner. Folkdomstolar hör inte rättsstaten till. Folkdomstolar beviljar ingen rätt till överklagan, oskuldspresumtion eller nödvändigtvis ett straff som är proportionerligt och rättvist.

För det enskilda offret som inte fått någon upprättelse ger detta tyvärr ingen tröst.

Men den kamp som Gardet ämnar föra genom uthängningar av gärningsmän raserar inte bara rättssäkerheten för enskilda, utan riskerar också motverka sitt syfte att skydda andra från gärningsmännen. Det skulle knappast heller ge brottsoffren någon tröst.