Undangömt sist i en lång punkt om järnväg finns i Januariöverenskommelsen en kort mening som kan få stora konsekvenser. Efter flera rader om höghastighetståg, utbyggd järnväg och ett färdigställande av Norrbotniabanan har de fyra samarbetspartierna klämt in att ”Ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige införs. Det nya systemet ska vara på plats från och med 1 januari 2022.

I fredags presenterades så direktiven till utredningen som ska ta fram förslag på hur detta ska se ut. Det blir Gerhard Wennerström, i dag vd för Samtrafiken i Sverige AB som ska leda arbetet. Uppdraget blir att analysera vilka behov respektive hinder som i dag finns när man köper biljetter till kollektivtrafik i Sverige. Utredningen ska också utreda vilka tekniska och marknadsmässiga hinder som finns för detta.

Utredningen ska däremot, vilket är positivt, inte undersöka möjligheterna till en enhetlig prissättning för den lokala buss- och tågtrafiken. Det kommunala självstyret med lokal prissättning sätter stopp för det.

Det finns mycket att säga om samarbetspartiernas mål och utredningens direktiv. Den största invändningen är given – man försöker lösa ett problem som inte finns.

I dag sköter Sveriges regioner och kommuner kollektivtrafiken. Upplägg, trafikslag, turtäthet och prissättning varierar fullt naturligt – förutsättningarna och efterfrågan på den gemensamma trafiken varierar mellan stad och land, norr och söder. På vissa platser löser man kommunkort, på andra länskort. Det står också kommuner och regioner fritt att sluta avtal med sina grannar. Här i Uppsala finns ju sedan många år tillbaka ett samarbete mellan UL och SL som gör det möjligt att ta SL-pendeln hela vägen till Stockholms central, och vidare till Södertälje om man så vill.

Dessutom finns redan en tjänst för den som vill resa genom landet utan att behöva lösa biljetter i varje enskild region. I Resplus har Sveriges trafikföretag gått samman. Här finns möjligheter att köpa resor via en rad ombud, såväl digitalt som över disk.

Att tvinga in den uppsjö av regionala och kommunala biljett- och betalningssystem som finns i ett och samma system är dessutom att be om problem. Det kommer att bli både tungrott och kostsamt när alla dessa olika lösningar ska jämkas ihop till en tjänst. Det är också en onödig kostnad, eftersom den angriper ett konstgjort problem.

De resurser som kommer att tas i anspråk för samarbetspartiernas storstilade biljettprojekt hade gjort bättre nytta i några av de andra satsningarna som nämns i den där punkten i Januariöverenskommelsen. Att det finns intresse och behov av både nattåg till Europa och möjligheten att boka utrikes tågresor råder det ingen tvekan om. Om det finns det för en nationell lokaltrafiksapp är inte lika säkert.