KOLUMNIST KERSTI KOLLBERG. Uppsala måste förbättra sin politik gentemot småföretagen, krävde tre företrädare för Uppsalaavdelningen av Företagarna i ett debattinlägg i tisdagens UNT. Det duger inte att ge löften i valrörelsen – och sedan strunta i att infria dem, hette det till exempel i artikeln, där skribenterna listade fem åtgärder som kan bidra till en förbättring.

Två förslag rör förbättringar av tillståndshanteringen i kommunen, två gäller bättre kommunikationer med kommunen och ett förslag rör fler parkeringsplatser i centrum.

I Uppsala finns det cirka 19 000 företag. Av dem är visserligen merparten, 13 000, fåmansföretag, men uppenbarligen är i grunden Uppsalas policy gentemot företagen inte något större problem eftersom företagen blir fler och fler.

Det är inte konstigt. Få regioner i Sverige, om ens någon, är så expansiva som Stockholm-Uppsala. Uppsala är den nordligaste noden i denna region och guldläget lyser i statistiken. Uppsala har Sveriges kanske lägsta arbetslöshetstal. Transportsystemen är i varje fall i teorin excellenta för varor och tjänster med E4:an genom kommunen, norra stambanan rakt genom staden, närheten till Arlanda och goda pendlingsmöjligheter. Växelfel och nedrivna kontaktledningar i tågtrafiken är i praktiken hinder som kommunen inte kan göra mycket åt.

Har man väl etablerat sig i Uppsala så finns förvisso en del hinder på vägen. Det råder stor konkurrens om företagsmarken i Uppsala och därför kan det vara svårt att få tomter om man vill expandera sitt företag eller bygga helt nytt. I sitt näringslivsprogram som kommunen antog 2017 antecknar man just markbristen som ett problem som måste lösas. Det är dock en fråga som ligger på mer generell kommunal nivå och drabbar inte bara företagare.

Ett annat problem som företagare av alla dimensioner har är svårigheterna att tränga genom det kommunala regelsystemet vad gäller bygglov och andra tillstånd. Kritiken mot kommunen mot trögheten och långsamheten i Stadshusets tillståndsgivning har varit vass under många år. Här har Företagarna säkert ett massivt stöd i kritiken hos Uppsalabon i gemen.

På en punkt kan politiker av olika partifärg åstadkomma en avgörande attitydförändring när det gäller just småföretagandet. Det finns en vana hos politiker att låta politiken utgå från de stora företagen med många anställda, kanske mer än 250. Dessa företag utgör ungefär en promille av alla företag i Sverige och de flesta småföretag känner inte igen storföretagens villkor.

Även en stor och resursstark kommun som Uppsala måste välkomna småföretagaren och entreprenören med en idé som hon eller han vill utveckla i just Uppsala. Kanske kan företaget bli ett blomstrande stort företag så småningom – eller också hittar det sin form och nöjer sig med kanske fem – tio anställda. Både de stora och de små företagen behövs för en kommun som vill värna mångfalden.