Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) ska utöka sina djurförsök, kunde UNT rapportera 6/8. I måndags riktade SLU-professor Jens Häggström kritik mot planerna (UNT, 19/8).

Häggström menar att det är direkt olämpligt att Ultuna blir hem till ett nytt djurförsökscentrum. Exempelvis riskerar SLU att utsättas för djurrättsaktioner. Men ingen hotar landets nationalekonomiska fakulteter för att de lär ut Friedmans radikalkapitalistiska teori om vinstmaximering.

Häggström menar även att dragkraften för framtida studenter som har ett starkt djurintresse dämpas. Och om ryktet att SLU utför djurförsök sprider sig kan djurägare tveka på att ta dit sina djur vilket påverkar veterinärutbildningen. Att döma av argumenten är det universitetets väl och ve snarare än djuromsorg som skapat diskussionen.

Enligt SLU:s statistik är antalet helårsstudenter på grundnivå förvisso ungefär 100 stycken färre än för fem år sedan. Men under samma period har antalet behöriga sökande på avancerad nivå fördubblats, och antalet nya doktorander har ökat med 28 stycken. Mellan 2017 och 2018 ökade även antalet studenter som klarade hela läsårets studier. Att färre hoppar av och fler lyckas lära sig något är positivt för SLU och landets djur.

I Sverige är djurförsök ytterst noggrant reglerade. Uppsala var 1976 först i landet att starta en djurförsöksetisk nämnd. Initiativet kom från forskarvärlden som ville tillsäkra en hög etisk standard på sina försök. I dag finns sex regionala nämnder som består av jurister, forskare, djurförsökstekniker och lekmän från allmänheten och djurskyddsorganisationer för att bedöma varje enskilt fall.

2013 höjdes avgiften för att ansöka om etisk prövning, och tillstånden för godkända ansökningar förlängdes från tre till fem år. Men när forskare ska förklara något de ännu inte bevisat blir femårsplanerna svårare att skapa och bedöma än treårsplanerna.

Enligt Jordbruksverket, som överser nämnderna, minskade antalet ansökningar från 1191 stycken år 2014 till 700 två år senare. På ytan kan det se ut som att fler forskar utan att ansöka, eller att högre avgifter och komplexitet försvagat djurskyddet genom att minska transparensen.

Men antalet godkända ansökningar har ökat från 72 till 80 procent. Det tyder snarare på att de som behöver använda djurförsök bättre lyckas klargöra forskningens syfte och metoder för att hantera djuren på ett skonsamt sätt som minskar lidandet.

Det ligger i linje med djurrättsorganisationers intressen, som förespråkar alternativa metoder som simuleringar och modeller. Det är också vad SLU är ute efter. De 90 miljoner kronor som man ansökt om ska gå till ny digital bildteknik för att bygga ett slags flygsimulator för veterinärer över vad som sker i djurkroppar.

Behovet av riktiga djur kan således minska i framtiden. En bra devis är att målen inte får helga medlen. Men det finns också tillfällen då medlen inte ska få blockera gemensamma mål.