Tre konstnärer som haft ätstörningar ville skapa förståelse för hur det är att leva med sjukdomen. De ville tvätta den ren från skammen. Det resulterade i utställningen ”Äta bör man ändå dör man”, som visas på Östervåla bibliotek.

I tio år hade Sari Palmroth anorexia och bulimi, hon både svalt och hetsåt. I hennes händer har erfarenheterna blivit sagobilder.

– Jag har jobbat med det undermedvetna. Monstret är mörkret, säger hon.

Artikelbild

| Mälle Zeilon Lagerkvist målar och dottern Hanna Lagerkvist skriver texter. Båda har haft ätstörningar.När

Arbetet med utställningen tvingade henne att återuppleva sjukdomsperioden.

– Det var jobbigare än jag trodde det skulle vara. Samtidigt upplevde jag en energi. Jag ville vara inne i det. Något vaknade i mig, säger Sari Palmroth.Hon kom till nya insikter och förstod att ätstörningarna bottnade i en traumatisk barndom och att hon är högkänslig. Hon beskriver sjukdomen som ett väntrum för känslor hon inte kunde hantera.

– Det är fruktansvärt att ha anorexia och inte få äta och att kräkas. Jag har gått igenom känslorna utan att fly. Det var som att hoppa från ett stup, men det går över fortare då, säger hon.

När Sari Palmroth flyttade till Östervåla 2013 lärde hon känna Mälle Zeilon Lagerkvist. Idén till utställningen kläcktes när de satt på en brygga i Gysinge förra sommaren. De pratade om sina erfarenheter av ätstörningar och konstaterade att det är förfärligt att skämmas för sin kropp.

Artikelbild

| I Sari Palmroths bilder är barnet med luciakronan hon själv. ”Jag tycker synd om den lilla flickan som är jag. Jag känner också en stor stolthet. Det var modigt att gå in i känslorna.”

– Jag sa: vi använder den här skiten till något bra, berättar Mälle Zeilon Lagerkvist.

Hennes dotter Hanna Lagerkvist har skrivit flera texter i utställningen. Hon är hemma på tillfälligt besök från Berlin, där hon studerar musik. Hennes ätstörningar började med att hon inte kände sig tillräckligt vacker och duktig.

Artikelbild

| I dag är Hanna Lagerkvist nöjd med den hon är. Hon skulle inte vilja vara utan sina erfarenheter av ätstörningar. De har lärt henne mycket om henne själv och andra.

– Jag var 14 år och kände ett självhat, säger hon.

Hon fick professionell hjälp och i dag har hon en ganska sund relation till mat och till sin kropp.

Artikelbild

| I målningen av en flicka är ljuset, döden, nära att sluka henne. Mälle Zeilon Lagerkvist svälte sig nästan till döds som 14-åring.

Har det kommit något gott ur era ätstörningar?

– Jag har fått stor kunskap och är inte rädd för att träffa människor som möter mörkret, säger Sari Palmroth.

Artikelbild

| Efter att ha målat mörkret gick Sari Palmroth in i en röd, ljusare period. ”I dag känner jag att jag duger. Jag isolerar mig inte längre, jag är mer nyfiken på det där monstret”, säger hon.

– Jag kunde hjälpa min dotter eftersom jag förstod, säger Mälle Zeilon Lagerkvist.

– Jag har lärt mig mycket om mig själv och nu kan jag hjälpa andra. Om jag hade läst mina texter när jag var sjuk skulle det ha gjort mycket för mig, säger Hanna Lagerkvist.

Artikelbild

| När Sari Palmroth mindes tillbaka på sin period av ätstörningar målade hon mycket mörker.

Utställningen pågår till och med 19 september.