"Man kör rullstolen tills man sitter i den"

En del av dem som volontärerna i Lyckträffens promenadgrupp drar runt i rullstol har själva varit volontärer. Verksamheten har funnits i över 30 år i olika former.

Gemenskap, känslan av att vara behövd och struktur i vardagen hör till det som volontärerna på Lyckträffen lyfter fram. Längst bak till vänster verksamhetsledaren Ann Martini.

Gemenskap, känslan av att vara behövd och struktur i vardagen hör till det som volontärerna på Lyckträffen lyfter fram. Längst bak till vänster verksamhetsledaren Ann Martini.

Foto: Tina Lövrander

Knivsta kommun2019-10-12 09:02

– Man kör rullstolen tills man sitter i den och åker med, säger Staffan Falk och skrattar.

Han är en av runt 80 volontärer på Lyckträffen och leder spinning för pensionärer på Hälsohuset. Först tyckte han det lät trist "att stå och trampa", men nu berättar han livfullt om gråhåriga damer som sjunger med i hårdrockslåten i spurten och hojtar att han ska höja volymen.

Lyckträffens lokal ligger vid Sågverkstorget i Knivsta centrum. De flesta deltagarna är pensionärer, liksom volontärerna. Det finns nästan ingen hejd på vad de gör. De håller kurser i mobiltelefoni, leder allsång, ordnar cykelturer, läser högt på äldreboendena, ger äldre ett handtag i hemmet och bakar till högtidsfester. Och den uppräkning är bara en bråkdel. Man skulle kunna säga att utan volontärer, ingen Lyckträffen.

– Det är bra med olika slags aktiviteter. Då lockar man olika grupper av människor, säger verksamhetsledaren Ann Martini och tillägger att mycket görs i samarbete med Röda korset, pensionärsorganisationerna och olika studieförbund.

Engagemanget ger mycket tillbaka också. Man håller sig frisk och pigg, säger en volontär. Det är så roligt, säger en annan. Man utökar sitt kontaktnät och får ett sammanhang, säger en tredje.

– Och man får struktur. Det saknade jag när jag blev pensionär, säger Birgitta Eriksson, engagerad i språkkaféet för nyanlända.

Bente Wallin är "väntjänstare" och går hem till en dam varje måndag. Om det är fint väder åker de iväg och fikar.

– Vi har trevligt, säger hon.

Ofta är det proppfullt på Lyckträffen och det avskräcker en del från att komma dit, personer som kanske uppskattar sällskap i det mindre formatet. 

Hur länge ska ni fortsätta som volontärer?

– Tills döden skiljer oss åt, svarar Birgitta Eriksson blixtsnabbt.

– Vi trivs ihop. Det märks när promenadgruppen träffas på onsdagsmorgnar, då är det ett fasligt liv, konstaterar Gudrun Nilsson.

– Alternativet är att sitta hemma och dö vid köksbordet, säger Åke Fagerberg.

Han flyttade till Knivsta för fem år sedan. Tre år senare skiljde han sig.

– Att engagera mig i Lyckträffen är min överlevnadsstrategi, säger han.

Åke Fagerberg har hand om bingon var fjortonde dag men kallar sig diversearbetare. Den här dagen har han till exempel löst melodikrysset. Han skojar om att han skulle kunna skriva sig på den här adressen och sova här om det fanns en säng.

Fikat är centralt på Lyckträffen.
Fikat är centralt på Lyckträffen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!