Det är en av juli månads riktigt vara och soliga dagar. Innanför inramande häckar på Höganäskullens nordöstra sida passar flera på att sträcka ut sig på filtar och lagra solenergi för mörkare och tuffa tider. Hela parken ligger ganska gömd innanför kolonilotterna utmed Råbyvägen, två förskolor mot Torkelsgatan, och skyddande lägenhetshus från 30-talet på övriga sidor.

Med det här dolda läget har parken tid till annan varit ett tillhåll för ljusskygga, inte minst kvälls- och nattetid. Men det har blivit bättre, särskilt sedan parken restaurerades 2014 säger flera personer tidningen pratar med i parken.

Runt om finns nu hammockar att sjunka ned i och i ena hörnet finns en lekplats med klätterställning och storgunga i fjärilstema. Där gungas Ella Hagberg av mamma Michaela, under överinseende av pappa Jonas Eriksson.

Artikelbild

Höganäshöjden anlades på 30-talet.

– Här ligger lekparken så bra, i skuggan skyddad av träden, säger Jonas Eriksson.

Läs mer: Det här är Källparken

Parken kom till på 30-talet då flera av husen i närområdet byggdes efter att ha ritats av den berömde stadsarkitekten Gunnar Leche. Enligt kommunens egen information är parken typisk för sin tid.

Men vad var då det här med höghöjdshäng? Jo, kullar hör ju inte till vanligheterna i city, och den här parken är faktiskt en kulle som till och med funkar som pulkabacke om vintrarna, i alla fall för de allra minsta barnen. På toppen av kullen finns ännu en lekpark. Och vid ett bord under äppelträden intill den lekparken hänger Elin Önnevall med sin kompis Sara Andersson.

Artikelbild

Sara Andersson och Elin Önnevall gillar Höganäshöjden.

– Det här är en fin oas, och jag tycker om att det inte är platt. Parken är också fin att cykla igenom, säger Elin Önnevall.

Den cykelturen tar inte många sekunder – men i koncentrat får man det mesta en fin park kan ge.

Artikelbild

Paakren ligger lagom gömd bakom hus och kolonilotter.

Läs mer: De bloggar mitt i Stadsträdgården