UNT berättade förra veckan att en majoritet av de som besvarat UNT:s bostadsenkät tycker att det byggs för tätt i Uppsala. Per G Berg på SLU, som forskar om stadsförtätning och hur människor trivs i sina bostadsområden, höll med och pekade på att för täta områden minskar trivsel och gemenskap. Bland annat har hans forskargrupp räknat ut att Industristaden i snitt är 50 procent för trångt och Rosendal 30 procent för trångt.

LÄS MER:Läsarnas dom: det byggs för tätt!

LÄS MER:Många kritiska till växande Uppsala

Artikelbild

Men Alexander Ståhle, stadsbyggnadsforskare på KTH som Uppsala kommun anlitat, har en annan syn.

– Jag anser att det går att bygga betydligt tätare än vad forskarna på SLU anser. Jag kan hålla med om att man i vissa projekt har ritat för dåliga miljöer, men det behöver inte ha något med tätheten att göra, säger han.

Kan man bygga nästan hur tätt som helst menar du?

– Det går att bygga väldigt tätt och ändå bra. Men en bra livsmiljö måste innehålla en massa olika kvaliteter såsom parker, stora gröna gårdar, service, lekplatser. En fyravåningsbebyggelse är väldigt trevlig, men det är ju småstadsbebyggelse. Är Uppsala en småstad? Jag skulle säga att det är först när man kommer upp i sju–åtta våningar som det kan bli problematiskt, att det då blir problem med för mörka gårdar och lägenheter.

Artikelbild

Alexander Ståhle har föreläst på olika enheter på Uppsala kommun. Han har även varit med och tagit fram Uppsalas sociotopskarta, en karta över grönområden och deras värden. Hans utgångspunkt är att städer endast ska växa inåt – det vill säga förtätas.

– Ju tätare och ju mer centralt människor bor, desto mindre bil åker man eftersom det blir närmare till mycket. Att förtäta är att bekämpa bilberoende. Vi behöver sätta stopp för all stadsutglesning, alla nya bostäder måste tillkomma innanför stadens gränser, säger han.

Artikelbild

Inte bara innerstaden, utan även villa- och radhusområden med bra kollektivlägen bör enligt honom därför förtätas.

– Men självklart behöver man titta på vad platsen behöver. Förtätning kan vara ett sätt att öka attraktiviteten.

Alexander Ståhle påpekar att den pågående förtätningen i Uppsala och andra städer utgår från behov och efterfrågan, eftersom studier visar att många människor vill ha närhet till centrum, service och parker.

Finns det en risk att man bygger bort det som gjorde området attraktivt?

– Ja, om man gör det på dåligt sätt. Det är stadsplaneringens utmaning. Men det stora problemet i stadsbyggande i dag är inte förtätningen utan att vi fortsätter att ge plats åt bilar i gaturummet. Tänk på att barn lekte på gatorna för hundra år sedan. Dag Hammarskjölds väg skulle kunna bli en levande stadsgata för alla, inte som i dag en väg för bilar.

Kräver inte det att kollektivtrafiken byggs ut väsentligt? Människor kommer ju fortfarande att behöva ta sig till ställen utanför sitt närområde?

– Det är klart att kollektivtrafiken måste satsas på, det vore till exempel jättebra om Uppsala fick spårvagnstrafik. Men man kan redan nu fråga sig hur mycket bilen verkligen behövs.

Alexander Ståhle håller med om att tätheten kan ha betydelse för gemenskapen i ett område. Ju större gården är, desto mer umgås grannarna, säger han. 1 200 kvadratmeters gård är en tumregel, och gården ska också vara tydligt avgränsad samt ha rejält med sol, grönska och mycket att göra för alla åldrar.

– Bristen i många stadsbyggnadsprojekt är att man koncentrerar sig på grönytor i stället för på människors behov. Man tänker inte på hur ytorna ska användas, som till rekreation och barns lek, utan tittar bara på hur många gröna grässtrån det är.